Fängslande kärlek, av Birgitta Andersson
Fängslande kärlek är en spänningsroman som till stora delar bygger på verkliga händelser, likt Birgitta Anderssons tidigare böcker Blondie och Lustans tivoli.
“Carina och Marit har avtjänat långa straff på kvinnofängelset Hinseberg. Carina för mord på sin man och Marit för knarksmuggling. Den kuvade tvåbarnsmamman Carina och den hårdhudade gangsterdrottningen Marit har blivit kära i varandra och inlett ett förhållande. De hoppas att de en dag ska få ett harmoniskt liv i frihet, men vägen dit är inte spikrak.
När Marit muckar stjäl hon en miljon kronor i cash och ett kilo kokain från sin pappa som är en ökänd knarklangare och råbarkad maffiaboss. Och honom blåser man inte utan att det blir konsekvenser.
Med det dyrbara bagaget ger sig kärleksparet ut på en svindlande och halsbrytande flykt för att undkomma vedergällning. Det blir en katt-och-råtta-lek genom samhällets alla grupperingar och de jagas av såväl gangstrar som poliser och sina egna demoner där allt handlar om att överleva, dö eller hamna på kåken igen.”
Pia Poppelin står för inläsning. Hon läste även in Blondie.
Jag lyssnade på Birgitta Anderssons Blondie i våras. Det är en sån där bok som lämnar en med en känsla av att ha blivit överkörd och fått en rak höger på samma gång. Det är något särskilt med böcker baserade på verklighet när det ibland är så hemskt att det knappt går att tro. Fängslande kärlek sägs också vara till stora delar verklig, om än då inte hundraprocentigt.
Återigen är det en berättelse som kantas av en blandning av sorg, livsglädje, missbruk, trasiga och hemska familjeförhållanden med mera. Låter det svårsmält? Ja. Det är sannerligen inte en glad berättelse, även om hoppet skiner fram med jämna mellanrum. Men det ska påtalas, vilket även görs i förordet, att det här inte är en bok för alla. Det förekommer en hel del våld och explicit sex.
Birgitta har ett riktigt skönt flyt i språket. Det är lättläst, välskrivet och kryddat med slang som hör karaktärerna till, vilket tillför en extra liten dimension. Boken är precis lika välskriven som hennes tidigare.
Min personliga favorit är just Blondie. Jag vet inte, kanske beror det på att den ska vara helt autentisk, vilket ger en extra nerv. Fängslande kärlek känns på så vis innehållsmässigt som en blandning mellan Blondie och Lustans tivoli. Det är, som hon själv påtalar, anmärkningsvärt (och låt mig tillägga speciellt och jäkligt häftigt) att en kvinna på snart 80 bast skriver böcker med det här innehållet. För tro mig, det är mycket detaljerade och återkommande sexscener. Hon backar inte för detaljer och det känns igen från tidigare böcker. Det är bitvis även därför jag fortfarande håller Blondie som min personliga favorit. I både Lustans tivoli och Fängslande kärlek blir det kanske lite väl mycket detaljerat snuskigheter för min smak. Inte för att jag själv ryggar för erotik – vi medverkar båda i den erotiska novellsamlingen Tabu (varav för övrigt halva finns som ljudbok!), men jag är inte riktigt lika förtjust i blandningen erotik och spänningsroman.
Fängslande kärlek är hur som oerhört välskriven och ofta just det: Fängslande. Det är en välgestaltad, fascinerande roman som skiljer sig en hel del från mängden. Bara en sån sak!
Fängslande kärlek landar på 4 riktigt heta pannkakor av 5