Månad: december 2020

Rubinmannen, av Peter Tägström

Saxat från Storytel:

“Författaren Axel Ekving har under en tid burit på en hemlighet. Något som ingen skulle tro på – hans ofattbara superkrafter. Under hela tiden som Axel känt till sina förmågor har han dolt dem så gott han kunnat, aldrig visat dem för någon. Men Axel hade svårt att hålla tillbaka sin nyfikenhet, sin stora nyfikenhet på om det kanske fanns fler som han, och om de kanske hade svaret på varför han fått sina krafter?
Det blev hans inspirationen till hans bästsäljare, science-fiction-boken Rubinmannen. Han visste inget annat sätt att nå ut med budskapet om hans krafter, för att kontakta läkare eller någon myndighet var uteslutet. Han hoppades att om det fanns fler som honom så skulle de läsa boken och känna igen sig, och till slut kanske söka upp honom.
Vid en boksignering blev han uppsökt av en man som visade sig veta om Axels förmågor, en man med samma krafter. Det blev upprinnelsen till en rad makabra händelser och intriger långt ifrån vad han kunde drömma om. Aldrig hade Axel trott att hans liv skulle ta ett sådant spår som denne man ledde in honom på.”

Rubinmannen är Peter Tägströms debutroman. Vad jag förstått gavs den först ut i tryck via Vulkan Förlag runt 2014, och landade just som ljudbok på de olika tjänsterna.

Rubinmannen är något så ovanligt som en svensk superhjälteroman. En origin story, som det så vackert kallas. Superhjältar och dess origin stories är vi ju minst sagt bortskämda med i dagsläget tack vare Marvel och DC’s breeeeeda men ack så underhållande repertoar med bland annat Avengers. Dock kan jag inte minnas att jag läst (eller lyssnat på) något liknande, även om det säkert existerar många superhjältar även i litteraturen. Men superhjältar i Stockholm låter väl onekligen charmigt?

Det är det också. Det är full fart från start till slut. Det är i grund och botten en typisk ursprungsberättelse och följer den mallen troget. Inget illa menat med det, som före detta superhjältefrälst (numer uppskattar jag fortfarande temat även om det tjatats ut senaste åren) så charmas jag av igenkänningen och vägarna berättelsen tar. I yngre ålder hade jag troligen uppskattat detta väldigt mycket, för jag tror att Rubinmannen bäst tilltar ungdomar, även om den naturligtvis även fungerar utmärkt för vuxen publik med barnasinnet kvar.

Henrik Ståhl står för inläsning och jag tycker han passar materialet bra och gör det rättvisa.

En sak som dock snart börjar irritera, och återkommer tätt, är alla karaktärers benägenhet att skratta hela tiden. Dialogen blir ofta i stil med “Hehe, jaså, det menar du? Haha.” Detta handlar troligen om Henriks sätt att läsa in snarare än att dialogen faktiskt är skriven så som det låter. Bortsett från detta tycker jag att dialogen fungerar bra.

Kan ljudbokspremiären sex år efter den tryckta boken bero på att författaren börjat knåpa med en uppföljare? Det lär tiden utvisa.

Rubinmannen landar på 3,5 av 5 pannkakor

Hedonisten, av Michael Swidén

Hedonisten är första boken i en serie om (hittills) fem böcker om seriemordsgruppen RKMS.

“En seriemördare härjar fritt, ett monster med total brist på empati som njuter av att höra kvinnor lida. En Hedonist. Kriminalkommissarie Per Karlsson leder rikspolisens nya seriemordsgrupp RKMS. Men arbetet går långt ifrån smidigt när olika generationer av poliser måste arbeta tillsammans över regiongränserna. Under tiden fortsätter kvinnor att dö medan mördaren fortsätter att leva ut sina fantasier.
Trilogin om kriminalkommissarie Per Karlsson är en serie av tre olidligt spännande romaner som var och en handlar om en av de vanligaste typerna av seriemördare som finns idag. Men också om de poliser som jagar dem, rikspolisens seriemordsgrupp RKMS.”

Inläsning görs av Anders Mossling, som sköter sig bra även om han har en benägenhet att låta som om han sitter och smaskar på småkakor.

Detta är som ovan nämnt första boken i serien om RKMS, rikspolisens seriemordsgrupp. Vi får följa Per Karlsson och hans kollegor i jakten på en mördare som kidnappar och mördar kvinnor på hemska sätt.

Låter det välbekant? Hedonisten är något av ett hopkok av filmer som Se7en, Kepler-böckerna och diverse andra deckare. Låter det negativt? Det är det inte, så länge man inte förväntar sig något originellt. Jag tycker att detta funkar bra, och då är ändå rena polisdeckare inte någon favoritgenre.

Sen har vi det här med sexscener. Det kan funka som krydda, men är svårt att skriva utan att det känns forcerat eller löjligt. Här blir det lite av båda – men vad fan, det är underhållande likförbaskat!

Jag har egentligen svårt för böcker om seriemördare som utsätter kvinnor för tortyr och hemskheter (Silfverbjelke-serien är ett praktexempel där blandningen underhållning och sadistiskt våld bitvis är riktigt osmakligt) MEN – Jag väljer ju att lyssna på Hedonisten efter att ha läst baksidestexten där detta framgår mer än väl, så jag får faktiskt skylla mig själv.

Författaren har tagit sig vissa friheter vad gäller polisväsendets arbete och vissa andra aspekter, vilket han påtalar i sitt efterord. Detta är absolut ingenting som stör mig. Jag tycker tvärtom att man kan ta sig friheter så länge man får det att framstå trovärdigt nog.

På det stora hela är Hedonisten bra. Den är underhållande och spännande, tempot är högt och trevliga vändningar får mig att hålla intresset uppe även om jag kanske inte fäster mig nämnvärt vid karaktärerna. Jag kommer definitivt att lyssna på åtminstone någon mer av böckerna om RKMS.

Hedonisten kammar hem 3,5 av 5 pannkakor tack vare hög spänningsfaktor.

Den röde hanen, av Anna Granlund

En ny bekantskap som skrivit första delen i en tänkt serie böcker om brandförsvaret låter allt annat än tråkigt, eller hur?

“Märkliga och många gånger livsfarliga händelser drabbar utryckningsgrupp fyra på Östermalms brandstation i Stockholm. Särskilt utsatt tycks ledaren för gruppen, brandmästare Stefan Berg, vara. Är någon ute efter att skada just honom? Eller är hela gruppen i fara?
Brandingenjör Jessica Frank hamnar mitt i dramat i sin roll som brandorsaksutredare. Både Stefan och Jessica bär på ärr när de möts. Stefan kämpar med att hålla samman sin utryckningsgrupp samtidigt som han vacklar efter en plötslig och smärtsam separation. Jessica brottas med spöken ur det förflutna och gör allt för att dölja sina påtagliga skador. Tillsammans letar de efter svar på de många gåtor och rökridåer som finns framför dem.”

Boken är inläst av Sofia Berntsson, som på kort tid kommit att bli en av mina nya favoriter. Jag tyckte på förhand att detta lät som en riktigt trevlig bok. Jag har alltid fascinerats av eld (nej, jag är inte hobbypyroman, men kan förtrollas lika mycket av en eldstad som av en spännande film).

Det börjar bra och fortsätter i trevligt tempo. Karaktärerna är trevliga att lära känna även om galleriet kanske inte bjuder på något utöver det vanliga. Jessicas “ärr från det förflutna” som gör att hon håller sig ifrån de mer intimare mänskliga relationer bjuder in till en trevlig dimension – Den röde hanen är egentligen lika mycket ett relationsdrama som en spänningsroman och jag tycker att båda delar fungerar riktigt bra. Jessicas trevande start till romanser är modern, realistisk och underhållande.

Det puttrar på och håller mitt intresse uppe rakt igenom och ibland blir det rätt spännande. Utan att vara insatt i brandförsvaret så får jag ändå känslan av att Granlund gjort gedigen research, för arbetssätt och allt känns väldigt trovärdigt beskrivna. Den röde hanen är en trevlig och välskriven start som lovar gott för kommande delar.

 

Den röde hanen landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Sponsrat samarbete med eciggonline

Här hittar du ett stort urval av ecigg

Är du ute efter en ecigg ? Vilken väljer man och var hittar man information om hur allt fungerar ?

Vissa tobaksbutiker kan ha ecigg till försäljning, men vissa delar på en ecigg måste bytas ut beroende på hur mycket du röker. Dom delarna hittar du inte ofta på dessa tobaksbutiker.

På eciggonline hittar du ett stort urval av ecigg, smaker och alla delar du behöver.

Här hittar du allt ifrån den enklaste eciggen för dig som är nybörjare till dom mer avancerade eciggen, samtidigt som du hittar alla delar, smaker och information du behöver.

Elektronisk cigarett

En elektronisk cigarett kallas i vardagstalet för ecigg. Den kan användas överallt där det är tillåtet att röka. Det som är bra är att du inte behöver tända den och ingen skadlig cigarettrök kommer ur den. Dessutom slipper du cigarettlukten på dina kläder.

När du röker med en ecigg får du in vattenånga i din mun som sedan försvinner när du andas ut. Vad det sen smakar beror på vilken smak du har valt.

Smak

Smakerna finns både som nikotinfria eller i olika styrkor av nikotin. Det beror lite på hur mycket du röker.

Dom färdiga smakerna finns i 10 ml flaskor, men du kan också blanda smaker för att få just den nikotinstyrka du vill ha.

Mentol-, frukt- eller drycksmaker är några utav ett 100 tals smaker som det finns att välja emellan.

Är du nybörjare

Om du vill dra ner på dina tobaksinköp och byta ut dina cigaretter mot en ecigg finns det startpaket med många enkla modeller.

Dom allra enklaste är bara att trycka på en knapp och röka.

Startpaketen innehåller den modell du valt, en manual där du har all info du behöver, en usb-kabel så att du kan ladda din ecigg och dom delar du behöver.

Smaken ingår inte utan den beställer du på sidan.

Under alla modeller finns den informationen du behöver och vilka delar du behöver beställa och byta ut beroende på hur mycket du röker. Och att ha några utav dom delarna hemma kan vara bra att beställa samtidigt.

Vill du lite mer avancerad ecigg

Om du har använt en ecigg tidigare, eller är nybörjare men vill ändå ha en lite mer avancerad ecigg finns startpaket på dom också.

Här finns modeller med inställningar på temperatur, watt m.m. Batterierna kan vara större eller tom vara inbyggda

Allt du behöver veta om dom olika modellerna står under varje modell och vad du behöver för delar. Smakerna ingår inte i startpaketet utan dom köper du på sidan.

Beställning

När du har hittat din modell och smak lägger du din order, och om du lägger den innan klockan 15 så skickas din beställning samma dag. Leveranstiden är mellan 1 och 2 dagar.

Beställer du över 500 kronor så får du också 10 % rabatt på din order.

Överlevarna, av Alex Schulman

Saxat:

“Han trycker telefonen hårt mot örat. Varför ingriper han inte? Han ser ner för slänten som mynnar ut i sjön. Han ser ladan och bastuhuset och uteplatsen med de vita plaststolarna, grusstigen som leder upp för berget. Han ser konturerna av bröderna som försöker döda varandra, en enorm slutscen vid det vattenbryn som varit fonden för hela historien. Det är ingen värdig final, men kanske väntad. Hur hade de annars tänkt att detta skulle sluta?
Tre bröder åker tvärs över landet för att sprida sin mors aska vid torpet som ingen av dem besökt på tjugo år. Alex Schulmans “Överlevarna” är en roman om att återuppleva sin barndom som vuxen.”

Vi börjar med inläsningen, som Alex sköter själv. Jag har läst en hel del kommentarer kring att han kanske borde låtit någon annan läsa in boken. Generellt är jag inte mycket för när författare läser in själva. Undantag finnes naturligtvis, och detta är ett sådant. Jag tycker att Alex gör det bra.

Boken i sig då? Jag lyssnade på Schulmans Bränn alla mina brev för något år sedan och tyckte mycket om den. Finstämd, intressant, sorglig – och oerhört välskriven. Detsamma gäller bitvis Överlevarna. Alex Schulman har ett språk som verkligen tilltalar mig. Han skriver oerhört vackert och med precis lagom mycket utsmyckning. Innehållet tilltalar mig däremot inte den här gången. Jag upplever boken som oerhört seg och det tar lång tid innan jag kommer in i och egentligen förstår vad det är jag lyssnar på. Så pass att jag ofta tappar koncentrationen. Faktum är att det är först framåt bokens sista timme som jag upplever att den verkligen kommer igång och när den väl gör det så spelar den verkligen på mina känslor. Då visar Schulman precis hur jäkla duktig han är. Jag går från att känna ett generellt ointresse till att stanna upp mitt i matlagningen och förundras när han visar sig bästa sida. Det visar på ett oerhört stort författarskap. Att jag sedan upplevde stora delar av boken som sega kan lika gärna bero på att jag befann mig i fel känslotillstånd eller inte riktigt tilltalas av berättelsen.

Överlevarna landar på 3 av 5 pannkakor.

De kapabla, av Klas Ekman

Ekmans skönlitterära debut kommer med många, många lovord, så det är helt klart med stora förväntningar jag ger mig i kast med denna.

“Det gick så snabbt när tillvaron rämnade. En dryg månad tidigare hade Annas största problem varit att behöva leva med en tråkig man. Nu placerade hon kroppsdelar i soppåsar. Efteråt tog hon en kall dusch och när hon såg sig i badrumsspegeln blev hon förvånad över att se ut precis som vanligt. Som om ingenting hade hänt. Men hon var inte densamma. Eller hade hon först nu blivit sig själv? Hade allt som hänt släppt fram hennes verkliga jag? Det var en verkligt skrämmande tanke.
DE KAPABLA är en kvävande thriller om vanliga människor som råkar ut för en livsavgörande olycka. Klas Ekman utmärker sig genom att skickligt finkalibrera det svartaste mörkret med värme, humor och massor av igenkänning. Resultatet är en roman som lömskt kryper under skinnet på läsaren.”

Vi börjar med inläsningen – De kapabla är uppdelad på tre röster: Lo Kauppi, Figge Norling och John Lalér. Det här med att dela upp inläsningen är ju ett grepp som jag uppskattar då jag anser att det kan skänka en ytterligare dimension till berättelsen. Åtminstone i de fall inläsarna är duktiga. I det här fallet fungerar det finfint.

De kapabla är en helt klart kapabel debut. Den är väldigt välskriven rakt igenom, dialogen känns autentisk. Det tar en liten stund innan jag verkligen fastnar för intrigen, men efter ett tag blir det riktigt intressant. Det känns lite som en blandning av Fargo och Sam Raimi-rullen En enkel plan. Allt som kan gå fel gör också obönhörligen det. Karaktärerna är välgestaltade, även om deras agerande gör det svårt att sympatisera på allvar med dem – men vet ni vad? Det gör inget.

Detta är helt klart en bladvändare. Inte nödvändigtvis för att det är andlöst spännande, men för att man verkligen vill veta hur den nedåtgående spiralen ska sluta. Trots huvudkaraktärernas minst sagt kärva sitsar blir det dock inte riktigt så nervigt som det skulle kunna bli och jag tror att det beror på att delar av deras agerande känns mindre realistiskt – ibland går det lite väl “enkelt” för dem att begå vissa handlingar, det psykologiska djupet både finns och uteblir. Det förstör absolut inte helheten, men det förtar lite av spänningen för mig. Däremot finns det en hel del trevlig och underfundig humor (LSD-ruset är genialiskt!) och en del igenkänning.

Trots ovan benämnda ris och ros är De kapabla en riktigt bra debut som lovar oerhört gott för kommande böcker. Det är underhållande och när jag väl kommit in i intrigen är jag fast.

De kapabla landar på 4 av 5 pannkakor.

Mordet på min mamma – När ondskan tar sig in, av Carina Westner

En bok jag fann via rekommendation i Snacka om ljudböcker. En djupdykning hos en familj i sorg efter ett uppmärksammat mordfall.

“Strax innan jul 2016 skakades Sverige av ett brutalt dubbelmord utanför Hudiksvall. Carinas mamma var en av dem som mördades av en okänd man.
“Mordet på min mamma” är hennes berättelse.
“22 december 2016. En ung man kliver ur en taxi och börjar gå den kilometerlånga vägen fram mot Råbo. Vid brevlådorna tar han till vänster mot den norra sidan av sjön. Vad tänkte han på, när han gick där i mörkret? På väg till mammas hus.”
“Mordet på min mamma” är inte bara berättelsen om hur en okänd man på bara några minuter brutalt, hänsynslöst och kallblodigt knivhögg två människor till döds. Det är även berättelsen om hur en familj överlever det värsta man kan tänka sig. Den allra mest brutala förlusten av en familjemedlem. Var vänder man sig, vem hjälper i krisen? Hur lever man mellan händelsen till dess att gärningsmannen får sin dom?
“Mordet på min mamma” är skildrad utifrån en nära anhörigs perspektiv, och ger en sann och stark bild av hur livet i en sörjande familj ser ut. En bild som skiljer sig från det tidningsrubrikerna berättar.”

Boken är inläst av alltid lika duktiga Anna Maria Käll.

Det här är en oerhört jobbig bok att lyssna på. Många gånger sitter jag i bilen med tårar i ögonen. Att följa familjens liv från det hemska beskedet, vidare till att försöka acceptera förlusten och slåss med tankarna om “Varför?”. Det är både oändligt sorgligt och förbaskat rörande att följa med Carina och hennes familjs kamp för att försöka hålla sig över ytan efter det att hennes mor blir brutalt mördad av en främling.

Det här är en sån bok som alla borde lyssna på, jag lär bära den i tankarna under en längre tid. Det är en sorglig inblick i ofattbar ondska men även en bok som bultar av kärlek och värme och nog får det mig att tänka efter. Dels över hur bra jag faktiskt har det, men även hur plötsligt livet kan vändas upp och ned.

Mordet på min mamma är ett måste. 5 av 5 pannkakor.

 

Lockdown, av Peter May

May är en ny bekantskap och när jag börjar lyssna på Lockdown slås jag återigen av tanken att jag mestadels lyssnar på ljudböcker av svenska författare. Varför vet jag inte riktigt. Det blir väl lätt så, inte minst när man har ett stort antal författarkollegor vars böcker man vill lyssna på. Hur som, när jag förstod att detta var en deckare i dystopikostym kunde jag inte hålla mig borta.

“London – epicentret för en global pandemi – är en stad i total lockdown. Undantagstillstånd har utfärdats, gatorna sjuder av våld och ingen går säker för det dödliga virus som redan krävt tusentals offer.
På en byggarbetsplats där ett akutsjukhus håller på att uppföras hittas en tidig morgon kvarlevorna av ett mördat barn. Den hemlighet som uppenbarligen var tänkt att begravas under den nya byggnaden ligger nu i öppen dager, men under rådande omständigheter har mördaren fortfarande oddsen på sin sida och polisen har en minst sagt svår utredning framför sig.
Det otacksamma uppdraget faller på kriminalkommissarie Jack MacNeil, som om bara lite mer än ett dygn ska sluta som polis. Hans karriär ligger i spillror, äktenskapet är över och under sin sista dag tvingas han också konstatera att den till synes ohejdbara pandemin nu även drabbat hans egen familj.
När han börjar nysta i fallet inser han snart att någon där ute övervakar honom på mycket nära håll. Någon som är beredd att döda igen för att dölja sanningen. Frågan är vad som kommer att stoppa MacNeil först – viruset eller mördaren?”

Det är intressant att lyssna på förordet, hur förlagen refuserade Lockdown när den först skrevs långt innan året 2020. Anledningen? Den framstod alldeles för osannolik. Nu vet jag i och för sig inte hur mycket May skrivit om och redigerat när han väl dammade av manuset, men är innehållet ens i närheten av ursprungsmanuset så är det sannerligen skrämmande likt verkligheten.

Lockdown är bra. Riktigt bra. Att mitt under rådande pandemi släppa en bok där en mordutredning förläggs till liknande världssituation kan möjligen framstå som lite osmakligt i somligas tycke (då lär samma människor även se liknande på att uppföljaren till min debutroman släppts på ljudbok under hösten, även om den inte är överdrivet lik verkligheten), men jag tillhör inte den skaran. Tvärtom anser jag det vara något av ett genidrag. Att ha ett Storbritannien i lockdown mitt under en rådande fågelinfluensapandemi som backdrop för en mordutredning där situation och omständigheter gör att rättsväsende måste kämpa extra mycket mot klockan tillför verkligen en extra dimension. Sedan finns det andra vändningar som fungerar riktigt snyggt.

Jag gillar detta skarpt. Det är rappt berättat och spännande från början till slut. Smart och intressant. MacNeil är måhända inte världens mest intressanta karaktär, men det gör faktiskt inget. Assistenten Amy är desto mer välgestaltad, även om jag kan tycka att vissa beskrivningar av henne och andra karaktärer kan te sig lite … märkliga, i brist på ett bättre ord. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad.

Trovärdigheten vacklar lite framåt slutet. Detta i sig behöver inte vara ett problem och inte nödvändigtvis något andra tänker eller stör sig på. Det förstör inte direkt för min del heller, även om jag tycker att det är lite synd när man lyckas framhäva en så stark känsla av realism i början.

Magnus Roosmann står för inläsning och gör det i vanlig ordning bra.

 

Lockdown är en trevlig överraskning som förtjänar sina 4 av 5 pannkakor.

God jul, av Jonas Karlsson

Skådespelaren Jonas Karlsson har skrivit en kortroman (ljudboken klockar in på precis under 4 timmar). En slags julhälsning kan man kanske kalla det.

“I Jonas Karlssons finurliga julhälsning skildrar han med sin sedvanliga pricksäkerhet och med ett stort mått av humor kontorslivets vedermödor under några hektiska veckor i december. Det lackar mot jul i kommunhuset och ledningen diskuterar hur de ska kunna göra något festligt med husets fasad. Trots nedskärningar och stundande eventuella varsel är alla överens om att det vore trevligt att i år överraska med en spännande julhälsning för att sprida lite glädje till kommuninvånarna. Något speciellt och lite extra läckert, dock med noggranna krav på nollbudget. Snart bjuds lokalpressen in för att dokumentera projektet som vittnar om den fina lagandan som råder i kommunhuset. Men julpyntningen visar sig vara svårare att genomföra än man först har trott. När Gunvald på fritidsförvaltningen har svårt att förstå vikten av att samarbeta förbyts julglädjen till regelrätt krigsföring.”

Jag börjar med det mest positiva: Inläsning. Jonas Karlsson är en av mina favoritskådespelare, och han är även en väldigt duktig inläsare. Klockren, rent av.

Boken i sig då? Det är en kort, dråplig berättelse som utspelar sig i ett kommunhus Karlsson serverar oss. Det mest positiva som slår mig är väl egentligen det faktum att i dessa tragiska covid-tider så är det faktiskt ganska trevligt att få bjudas på en dråplig, oskuldsfull och enkel liten bagatell som God jul. Lite trevligt som avskärmning från de betydligt mörkare böcker jag vanligtvis konsumerar.

Premissen är, som ni kan utläsa av baksidestexten, väldigt enkel: Det handlar om personalen på ett kommunhus som försöker att landa i hur de snyggast, enklast och mest kostnadseffektivt ska julpynta fasaden. Svårare än så är det inte. Intrigen räcker ungefär till den längd ljudboken bjuder på, med fokus på ungefär, för i ärlighetens namn kanske den tunna tråden dras ut lite i sin bristningsgräns. Missförstå mig rätt. Det är rappt, dråpligt, några roliga karaktärer florerar och det är tragikomiskt i det faktum att det säkerligen inte är långt ifrån verkligheten. Men det blir, i mina öron, inte heller sådär överdrivet roligt. Jag skrattar till någon gång, drar lite på smilbanden. Men visst, lite julmysigt och småtrevligt är det, kanske hade passat bra som en längre sketch eller dylikt. God jul är knappast en bok jag kommer att bära med mig länge i minnet och den största behållningen är nog i slutändan den suveräna inläsningen.

Men vill du bryta av från mörkare böcker, komma i lite lätt julstämning och känna dig tacksam över att du inte jobbar på sagt kommunhus så ska du absolut ge dig i kast med detta.

God jul, en småtrevlig bagatell till kortroman, landar på 3 av 5 pannkakor.

Jamåhonleva, av Anders Roslund

Detta är den fjärde boken om Hoffmann och Grens. Jag lyssnade i förra veckan på den första, Tre sekunder, som inte imponerade överdrivet på mig, men Jamåhonleva har bland annat nominerats till Årets bok 2020, det bådar väl gott?

“En jättefin födelsedagstårta. Fem röda ljus. Förväntan. Inte kunde hon veta att den här dagen skulle förändra så många människors liv. Och långt senare förändra kriminalkommissarie Ewert Grens liv, och infiltratören Piet Hoffmanns liv. Allt Zana ville göra när hon fyllde fem år var ju att sjunga “Jamåhonleva” och slippa se människor dö. Anders Roslunds nya thriller är en gastkramande berättelse om hämnd och förräderi när det förflutna under tre ödesdigra dagar exploderar i vår tid.”

Det här är bra. Riktigt jäkla bra. Jag är fast redan i den sorgliga och effektiva prologen. Till skillnad från i Tre sekunder så tycker jag här att Roslund lyckas med i princip allt. Piet Hoffmann är en oerhört intressant och trevlig karaktär att följa – lite som en modern MacGyver som rör sig i gränslandet mellan rätt och fel. En man med hjärtat på rätt plats som dras till våldsamheter. Likaså tycker jag att Ewert Grens känns mer levande. I Tre sekunder, som är den fjärde (?) boken om Grens, fick jag noll känsla för honom, men här lyckas Roslund verkligen. Båda dess huvudkaraktärer är härliga att följa, likaså är samtliga övriga karaktärer välgestaltade och genomtänkta. Piets familjeliv, Ewerts brist på detsamma, de parallella intrigerna som eftersom binds samman på ett riktigt smart sätt. Likaså finns det vändningar som är väldigt smarta och snyggt iscensatta.

Efter Tre sekunder tog Thomas Hanzon över Peter Anderssons roll som inläsare. Jag tyckte att Andersson skötte sig bra, men Hanzon är klart ett snäpp bättre – mer vana kanske? Även här tycker jag väldigt mycket om små saker som att man lägger på filter så att till exempel telefonsamtal faktiskt låter som just det. Enkelt och snyggt.

Språkmässigt är Roslund duktig, men jag kan störa mig på vissa återkommande saker som att han gärna upprepar sig väldigt mycket samt att det förekommer en del onödigt tillkrånglade meningar av den typ jag själv fortfarande lär mig att försöka undvika i det egna författarskapet. Likaså känns delar av dialogen emellanåt lätt forcerad och inte riktigt naturlig. Ovan är dock inget som förtar bokens innehåll och troligen något som går de flesta förbi.

Så. Återigen: Jamåhonleva är förbaskat jäkla bra. Spännande, intressant och smart rakt igenom. Oerhört nära fullpott.

 

Jamåhonleva landar på 4,5 av 5 pannkakor.