Tusenårsriket, av Tonny Gulløv
Tusenårsriket är en äventyrssaga, första delen i en serie om fyra delar (fjärde kommer nästa år) som utspelar sig på vikingatiden. Baserad på faktiska händelser. Uttjatat värre, eller? Nej, skulle inte tro det!
“Året är 937 och Britannien härjas ännu en gång av danernas plundringståg. Ulv, en uppkäftig och hetlevrad yngling från Cumbria, blir tagen som träl och fastkedjad vid en årbänk på skeppet Havsormen. Där lär han känna den gigantiske mannen Ymer. För att öka Ulvs chanser att överleva bland de hårdföra männen från norr försöker Ymer förgäves få fason på honom, men Ulv vägrar att acceptera livet som träl, vilket nästan kostar honom huvudet. För danerna har en olycklig vana att gå från ord till svärdshugg …
Genom huvudpersonen, Ulv Palnatoke, berättas den tusenåriga och dramatiska historien om de tre legendariska kungarna Gorm den Mäktige, Knud Gormsøn och Harald Kongesøn, i dag mera kända som Gorm den Gamle, Knud Dana-Ast och Harald Blåtand.”
Det som slår mig först är hur välskrivet detta är. Språket flyter på oerhört bra. Det är målande och vackert utan att detaljerna någonsin känns onödiga. Och detaljrikedomen, när vi ändå är inne på det: Man får en känsla av att Tonny gjort ett gediget arbete i sin research. Jag kan inte jättemycket om vikingar och har inte historien klart för mig, men här beskrivet på ett levande sätt som känns oerhört realistiskt. Det är lite i samma anda som 1793-sviten fast med humor, på sina sätt.
Stefan Sauk gör sitt för att få det levande med sitt speciella sätt att läsa in. Det är ganska behagligt, även om jag i vanlig ordning kan bli lite less på machorösten.
Att få en äventyrsberättelse om vikingar att ljuda i högtalarna är på många sätt en ynnest och det är, som tidigare beskrivet, oerhört välskrivet och bra på många sätt. Det är underhållande, kryddat med en rejäl dos humor samtidigt som tempot vacklar lite och det bitvis blir lite lätt enformigt och kanske egentligen inte överdrivet spännande. De sistnämnda bitarna är naturligtvis väldigt personliga och jag brukar generellt uppleva att spänningen haltar i böcker berättade ur förstapersonsperspektiv, oavsett hur välskrivna.
Det är dock högst troligt att jag kommer att ta mig an resten av serien, för det är verkligen trevligt att bryta av med mot det jag vanligen lyssnar på.