Geiger, av Gustaf Skördeman
Ännu en bok vars omslag fastnat på näthinnan ett antal gånger under besök i ljudboksgrupper på Facebook.
“När hon vinkar av barnbarnen ringer den fasta telefonen. Ur luren kommer ett ord, Geiger . I decennier har hon vetat att detta skulle kunna ske och allting gungar till. Hon vet vad det innebär, letar fram vapnet, skruvar på ljuddämparen och smyger fram bakom sin man och sätter mynningen vid hans tinning. Sedan trycker hon av. Mordet i Bromma är inte ett fall för Sara Nowak. Men hennes poliskollega vet att Sara känner de drabbade, de tillhör hennes uppväxt, och därför behövs hon. Sara trotsar reglementet och kliver in i utredningen, ett förmörkande förflutet intar henne och kastar in henne i en förödande plan som väntat i en evighet på att få iscensättas.”
Jonas Malmsjö gör som vanligt ett fantastiskt jobb som inläsare.
Geiger är Skördemans skönlitterära debut, men han har jobbat som manusförfattare på ett antal kända, svenska komediserier. Geiger är väldigt välskriven och spänningsnivån är hög rakt igenom, så där lyckas han oerhört bra. Delarna som rör familjerelationerna hör till bokens starkare inslag, främst Saras relation till sin familj är intressant och trovärdig. Intrigen i sig utvecklas snabbt till något av en spionthriller och jag tycker att det funkar bra, mycket tack vare en del snygga vändningar och det nämnda trevliga tempot. Det är både sorgligt, hemskt, äckligt och fascinerande. Karaktärerna är inga jag kommer att lägga på minnet, dock. Sara Nowak fungerar bra som den centrala karaktären, även om hennes agerande återkommande saknar trovärdighet.
Likaså tycker jag att vissa vändningar framåt slutet gör berättelsen en björntjänst. Att trovärdigheten även där blir ganska låg stör mig ärligt talat inte särskilt, men jag tycker ändå att Geiger tappar en del under sista timmen. Överlag är det ändå en på många sätt väldigt bra bok som lovar gott för kommande böcker av Skördeman. Söker du några timmars spännande, välskriven lyssning så kan jag gott rekommendera den.