Kontakt – en svensk krigsman i kampen mot terrorn, av Axel Stål
En insyn i livet hos en svensk soldat, eller frihetskämpe som han vill kalla sig, och hans år som yrkesverksam legosoldat, kan det vara något? Absolut!
“Axel lämnar sin karriär som officer i de svenska specialstyrkorna för att arbeta som personskyddsoperatör i krigets Irak. Han kastas genast in i intensiva stridssituationer som sätter alla hans förmågor på prov. Trots tragiska förluster av vänner och kollegor, och de privata utmaningar som livet som legosoldat innebär, fortsätter Axel på sin inslagna väg. Den leder så småningom till Kurdistan där han bland annat hjälper till i kampen mot terrorist sekten IS eller som Axel föredrar att benämna dem Daesh.
Det här är en bok för dem som är intresserade av det livsfarliga äventyrets lockelse, av att göra det rätta i avgörande situationer, av kamratskap och lojalitet men även för dem som vill veta mer om militär taktik i strid, vilket skildras detaljerat med adrenalinfylld inlevelseförmåga.
Författaren, som skriver under pseudonym, har idag lämnat en lång karriär inom den svenska Försvarsmakten bakom sig. Inom försvaret arbetade han bland annat inom enheten Särskilda Skyddsgruppen (SSG). Idag verkar han som samverkansofficer mellan utländska specialförband och kurdiska Peshmerga.”
Axel, som egentligen heter något annat, tar oss med på diverse olika uppdrag han varit med på under sina yrkesverksamma år. Vi får även en viss insikt i hur privatlivet under dessa år fungerar, även om det är fältuppdragen som naturligt får mest utrymme.
Det är välskrivet och en väldigt intressant inblick i något jag själv bara tagit del av via diverse filmer av olika kvalitet och verklighetshalt. Vi slungas mellan olika situationer i stridens hetta där man bland annat ställs inför moraliska diverse moraliska dilemman. Vet man till hundra procent att personen man just sköt var terrorist eller kan man ha dödat en civil, hur agerar man själv (och gruppen) när man tar del av agerande som kan ses som ett rent krigsbrott? Även den hemska baksidan med kollegor som inte överlever och bördan att ringa med dödsbud till anhöriga. Det är en annorlunda och intressant inblick vi bjuds på. Intressant är även detta med beskrivningen av att känna viss tillfredsställelse kring att just ha pressat in avtryckaren och ändat en terrorists liv – detta med att döda för rätt saks skull är ett ständigt intressant diskussionsämne.
Det är välskrivet och väldigt sakligt beskrivet, vilket i sig gör att det kanske inte direkt går att definiera som direkt spännande, men där går åsikterna säkerligen isär. Det är uppdelat med återberättande från diverse olika uppdrag och hemmavistelser och det i kombination med den sakliga tonen gör att jag emellanåt upplever det som lite lätt monotont och småtjatigt, men som oinitierad är det ändå tillräckligt intressant för att hålla hela vägen.
Detta är första delen av två (kanske kommer det fler?).
Magnus Schmitz står för inläsning och jag har läst en hel del kommentarer av folk som stör sig på det. Personligen tycker jag att han passar bra till materialet och gör ett klart godkänt jobb.