Den sista migrationen, av Charlotte McConaghy
En bok för alla som gillade Där kräftorna sjunger, står det på Storytel, och det känns träffande, för Den sista migrationen påminner på vissa sätt om den. Åtminstone känslomässigt.
“Franny Stone har tillbringat hela livet vid havet, driven av kärleken till fåglarna som svävar ovanför. Men när klimatförändringarna medför att alla vilda djur börjar dö ut i fruktansvärd hastighet börjar även hennes älskade fåglar att försvinna.
På Grönland hittar hon den sista flocken silvertärnor, som migrerar längre än något annat djur, och hon bestämmer sig för att följa dem till deras slutmål på Antarktis. Hon lyckas komma ombord på Saghani, en av världens sista fiskebåtar, och tillsammans ger de sig ut på en farofylld färd över havet.
Men Franny bär på ett mörkt förflutet. Ett förflutet kantat av förluster fram till den fruktansvärda incident som tvingade henne till denna sista migration. Medan Saghani följer silvertärnorna i skyn avslöjas Frannys hemligheter bit för bit och hon inser att det hon har försökt fly ifrån under hela sitt liv slutligen har hunnit ikapp henne.
“Den sista migrationen” är en hjärtskärande vacker kärleksförklaring till djuren och naturen. Men det är också en spännande och tidlös historia om vad vi är beredda att göra för de vi älskar.”
Jag gillar det här. Det är lågmält, vackert, sorgligt, intressant – och annorlunda. Intrigen med utdöende arter är både fascinerande, skrämmande och högst verklig. Det blir lite drama och mystik med lätta inslag av dystopi, skulle man kunna säga.
Det är väl egentligen främst andra halvan av boken som är riktigt bra, det tar ett litet tag innan jag verkligen kommer in i det hela, även om det är intressant och trevligt rakt igenom. Den annorlunda, eggande intrigen gör helt klart sitt, likaså ett rikt persongalleri och utsökta miljöbeskrivningar. Ändå är det något som saknas för att jag ska bli mer salig över det och jag kan dessvärre inte riktigt sätta fingret på vad. Missförstå mig rätt – det är fortfarande en oerhört bra bok och en författare jag kommer att hålla koll på. Tack till Samuel Karlsson var recension gjorde mig sugen på att ge den här en chans – jag lyssnar av någon anledning vanligtvis inte överdrivet mycket på utländska författare.
Gunilla Leining gör som vanligt ett fantastiskt jobb som inläsare.
Den sista migrationen landar på 4 av 5 pannkakor.