Hästpojkarna, av Johan Ehn
Detta är min första bekantskap med Johan Ehn som författare. Detta är en bok som vunnit stor framgång och gör naturligtvis att jag har stora förhoppningar.
“Anton har nyligen tagit studenten och fått jobb inom hemtjänsten. En av dem han besöker är Alexander Kovac, en snart hundraårig man som inte pratar och som vägrar lämna sitt kök. Under ett arbetspass upptäcker Anton att gubben svarar honom genom att stöta med käppen i golvet. De börjar kommunicera, och i vardagsrummet hittar Anton foton på hästar och cirkusartister, och ett brev från Gestapo. Vad har den gamle egentligen levt för liv?
I tjugotalets Tjeckoslovakien växer två pojkar upp på ett barnhem. När den ena behandlas illa, rymmer de och får jobb på en cirkus där de utför de mest häpnadsväckande konster på hästryggen. Cirkusen tar dem vidare till Berlin och den mytomspunna och normbrytande klubben Eldorado. Medan pojkarna börjar förstå vad de egentligen känner för varandra, tar nazisterna makten och samhället hårdnar snabbt omkring dem.”
Vi börjar med inläsningen, som Johan själv står för. Jag har tidigare lyssnat på hans inläsning av maken Mats Strandbergs Färjan och Hemmet och vill minnas att jag gillade det. I fallet Hästpojkarna är hans inläsning spot-on, rent ut sagt mästerlig.
Boken då? Jag har ju sett Hästpojkarna florera i sociala medier i tid och otid och varit nyfiken på den, men jag har aldrig tagit reda på vad den egentligen handlar om. Det gjorde jag inte heller innan jag påbörjade genomlyssningen och det är jag glad för – visst är det spännande att lyssna till något man på förhand inte vet något om? Det tar en stund, kanske en timme, innan jag verkligen börjar få grepp om vad för sorts bok Hästpojkarna är. När det står klart och historien verkligen kommit igång så är jag fast.
Det är en oerhört välskriven, intressant och annorlunda berättelse Ehn bjuder oss på. Den är spännande, sorglig, ibland underfundigt rolig och oerhört svår att inte älska. Jag ler ofta brett när Anton långsamt närmar sig den där kökssittande snart-hundraåringen, hur deras vänskap börjar utvecklas samtidigt som den mystiske och trott stumme mannens vackra och sorgliga bakgrund börjar nystas ut.
En bok med ett stort, bultande hjärta. Det handlar om kärlek, i vissa tider förbjuden sådan, om förföljelse och hat. Och om pojkar som rider hästar, såklart. Berättelsen är väldigt drabbande och miljöerna känns levande. Persongalleriet är fyllt av färgstarka och härliga karaktärer. Det finns mycket att älska med Hästpojkarna. Det enda, om jag nu bestämt måste vara sådan, som stör mig är att jag tycker boken slutar lite abrupt. Kanske beror det på att man är så inne i det hela och känner så pass mycket för karaktärerna. Det är ju i såna fall en väldigt stor eloge till författaren.
Hästpojkarna lär hamna på min lista över bästa böcker jag lyssnat på under 2021. Så var det skrivet och beslutat.