Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Recension: Cyklonvarning

Cyklonvarning, av Christina Wahldén

Detta är uppföljaren till Nämn inte de döda, en av böckerna som hamnade på min lista över bästa böcker jag lyssnade på under 2020. Med det sagt är förväntningarna ganska stora.

“Andra delen i en skrämmande aktuell serie som utspelar sig i norra Australien. Det är jul och en våldsam cyklon närmar sig Darwin. Polisen Bluey härjas av minnen från sin barndom, då hans bror dog i katastrofen Tracy på juldagen 1974. Kollegan Jess är rädd att anpassa sig för mycket till poliskårens vita normer. Den svenska konststudenten Greta är mitt uppe i sin nya kärleksrelation. Samtidigt ökar brottsligheten i trakten. Användningen av drogen crystal meth har eskalerat och skördar fler och fler offer. När en ung man hittas ihjälskjuten dras Bluey och Jess in i utredningen. Snart inser de att majoriteten av de drabbade tillhör ursprungsbefolkningen, och medan cyklonen rycker närmare uppdagas en långt mer obehaglig historia än de kunnat ana.”

Bok nummer två tar vid ett tag efter händelserna i del ett. Vi får åter följa den småtragiske, ensamme polisen Bluey och hans kollega Jess. Precis som i första boken ligger ett stort fokus på utsatthet, fattigdom och minoritetsbefolkningen som utsätts för rasism och förtryck. Det är högaktuella ämnen som för en extra dimension till en annars ganska enkel intrig. Det som förhöjer mitt intresse är dels alla de karaktärer jag lärde mig tycka om i första delen, som fortsätter att levereras i trovärdiga, intressanta gestaltningar.

Det och Scott, en av bokens huvudkaraktärer som råkar vara en stormfront och anledningen till bokens titel. Det blir extra spännande och intressant att utredningen förhalas av Scotts obarmhärtiga intåg över landet down under.

Precis som i Nämn inte de döda är även Cyklonvarning oerhört välskriven och det är åter miljöerna (och vädret) som spelar stora roller och förhöjer upplevelsen. Jag tycker kanske inte att del två når upp till exakt samma höjder som den första. Å andra sidan kan jag inte sätta fingret på varför och vet ni vad? Det gör inget, för Cyklonvarning är fortfarande en förbaskat jäkla bra kriminalroman. Man vill bara ha mer Bluey och Jess.

En rolig fotnot är när inläsarens uttal plötsligt kan förvandla en karaktär i min fantasi. Aunty Pearl förvandlas från faster till finne med inkontinensbesvär när jag hör det uttalat Anti Pöööl, vilket tar oss vidare till sista punkten: Inläsning. Det är Magnus Roosmann som står för den och han är en av mina favoriter bland manliga inläsare. Han gör det riktigt bra, Anti Pöööl till trots.

 

Cyklonvarning landar på 4,5 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar

Till startsidan