Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Recension: Curare

Curare, av Martin Rössel

En romandebut jag varit lite småsugen på att lyssna på ett tag, men som jag av någon anledning ändå dragit mig lite för.

“En äldre man hittas mördad i sin paradvåning på Östermalm. Han har blivit styckad på ett mycket ovanligt sätt och mördaren har lämnat ett kryptiskt meddelande till polisen.
En kort tid senare sker ännu ett mord och det blir tydligt att mördaren inte har för avsikt att sluta, tvärtom en mordvåg är att vänta.
Erika Hård är kriminalinspektör vid sektionen för grova brott i Stockholm. Hon tränar MMA, lyssnar på Rammstein och är livrädd för att bli kär. Tillsammans med sina kollegor är det hon som får i uppdrag att ta fast seriemördaren, men det visar sig snart att det inte bara är polisen som jagar en mördare, utan även en mördare som jagar en polis.”

Curare är som sagt Rössels debutroman och på det stora hela tycker jag att den är en lyckad sådan. Att jag dragit mig för att lyssna beror nog till stor del på att det baksidestexten avslöjar känns något uttjatat. Jag brukar generellt sett inte läsa klart en synopsis eller baksidestext som börjar med meningen “En xxx hittar mördad … “. Lägg sedan till en huvudkaraktär som checkar de flesta boxar så är vi något på spåren.

Men. Rössel slår mig på fingrarna och det är jag glad över. Ja. Erikas hårdhet cementeras i och med efternamnet, men hon växer ganska snabbt på en, som en oväntad surdeg man fått av en trevlig bekant. Även om klyschorna bitvis staplas på varandra så får jag erkänna att det inte gör särskilt mycket – för Rössel bjuder också på en del trevliga överraskningar. Intrigen och den väg den tar är riktigt spännande och påminner även trevligt nog om mitt eget första (än så länge opublicerade) första försök i krimgenren. På så vis skiljer den sig från en del andra polisromaner och det är endast positivt menat.

Curare tar fart på allvar ett par-tre timmar in och jag gillar tempot. Möjligen kan bitar av intrigen kännas lite smårörig på sina ställen och det finns några kill your darlings och ett kort kapitel som känns lösryckt och inte tillför något (badkarssex!), men det är inget som förstör helheten.

På det stora hela tycker jag att Curare visar på en ljus framtid för Rössel – och Hårds fortsatta äventyr.

Inläsningen görs av Jessica Pellegrini, en ny bekantskap för min del. Hon gör ett bra jobb, även om det ibland låter lite monotont.

Curare landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar

Till startsidan