Vita rosor, av Emma Olofsson
Ny dag, ny bekantskap. Denna gång är det Emma Olofssons debut som står på tur, ytterligare en bok jag haft i hyllan ett tag.
“Sommarvärmen har just kopplat sitt grepp om Karlshamn när en ung kvinna hittas död och våldtagen i en klippskreva i hamnen. Över hennes kropp har någon spridit vita rosenblad. Några dagar senare försvinner en sextonårig flicka från sitt hem. Flickorna går på samma gymnasieskola, och vita rosenblad hittas i huset.
Matias Hernández och hans kollegor på Grova brott sätts på fallet, men står handfallna tills det visar sig att Matias bror Sebastian stått båda offren nära i sin roll som lärare. Misstankar riktas mot honom trots Matias protester. Sebastian släpps i brist på bevis, men plötsligt försvinner han, samtidigt som ytterligare en flicka från skolan anmäls saknad. Allt tyder på att de försvunnit tillsammans.
Fler och fler frågetecken dyker upp om Sebastians inblandning i fallen, och i jakten på honom får polisen upp ett spår som leder dem in i en härva av övergrepp och maktmissbruk, som ger ringar på vattnet ända till militärdiktaturen i Chile.
Vita rosor är en dramatisk historia om mörka familjehemligheter, kärlek och hämnd.”
Vi börjar med inläsningen, vilken Gunilla Leining står för. Mästerligt, som vanligt.
Jag ska börja med att påtala att jag inte är överdrivet förtjust i intriger som inleds med just “en ung kvinna hittas död och våldtagen”. Dels är temat jobbigt aktuellt och samtidigt rejält uttjatat. Troligen är det just därför jag låtit Vita rosor ligga olyssnad i den digitala hyllan ett bra tag, men så är det ju så att jag ständigt är nyfiken på de svenska författarkollegorna och gillar att stifta nya bekantskaper.
En sak kan vi konstatera direkt: Vita rosor är välskriven. Olofssons språk flyter på fint och är lätt att ta till sig. Hon går inte in i onödiga detaljer (utöver den ständigt återkommande påminnelsen om hur bildskön Matias är) och inte heller vältrar man i explicita beskrivningar eller våldsskildringar.
Tempot är gynnsamt och Olofsson får till flera trevliga, smarta vändningar som får mig att se bort från det faktum att intrigen kanske inte fängslar mig hela vägen. Matias och hans familj med dess historia är intressant att följa, karaktärerna i övrigt är välgestaltade.