Gamen, av Olle Lönnaeus
Ännu en ny bekantskap. Gamen är en ny roman som hittills fått väldigt mycket lovord, så det är med höga förväntningar jag ger mig an den.
“Elitsoldaterna Simon och Ahmed får ett topphemligt uppdrag: Sök upp Gamen och döda honom. Den svenske IS-jihadisten ”Gamen” är ett hot mot rikets säkerhet. Han har blod på sina händer. Varken regeringen eller militären vill att han ska komma levande hem från kalifatet. Men ordern att döda en svensk medborgare strider mot grundlagen – och är politisk dynamit. I Syrien går allt åt helvete. Ahmed avrättas. Simon får djupa sår i både kropp och själ. Ett år senare får Simon syn på Gamen på en kebabsylta hemma i Sverige. Eller såg han i syne? Gamen är en spänningsroman om extremism och om svåra moraliska vägval.”
Boken är inläst av Jonas Malmsjö, suverän som alltid. Lite småkomiskt känns det att jag lyssnat på två böcker på raken inlästa av samme man och vars intriger är väldigt snarlika (tidigare recenserade Draksådd).
Jag nämnde i recensionen av Draksådd att jag kanske är lite less på berättelser om extremister etcetera då det är så pass ständigt återkommande i både nyheter och populärkultur, så jag känner mig småskeptisk. Men faktum är att Gamen lyckas fånga mitt intresse rätt snabbt ändå. Detta tack vare högt tempo som håller i sig så gott som hela vägen samt en del spännande vändningar i intrigen. Jag gillar att Simon framställs som själsligt skadad och både han själv och jag som lyssnare ifrågasätter vad som är inbillning och inte. Intrigen i sig är smart och även om det påminner om många liknande manus (läs: både romaner, filmer och tv-serier) så tycker jag ändå att Gamen lyckas finna intressanta vägar som gör att den inte känns urvattnad, som att Lönnaeus tar påsen med klyschor och skakar om vid rätt tillfällen. Det ställs även intressanta moraliska frågor kring krigsbrott och att följa order.
Karaktärerna i sig är välgestaltade även om det kanske inte är någon som gör något direkt bestående intryck, men det gör absolut inget då handlingen och spänningen utgör varsitt riktigt starkt ben för Gamen att stå på. Men vet ni vad? Nu behöver jag ta lite extremistpaus ett tag.