En hemlighet förde mig hit, av Lisa White
“Vänta nu. Lyssnar Peter på romance?!” Jo, det händer ju alltså, även om det inte tillhör vanligheten. Men, jag är allätare och emellanåt behöver jag ett litet avbrott från alla döda människor, alkoholiserade poliser och ondskefulla väsen och vad passar bättre då än lite romance?
“Amandas största dröm håller på att gå i uppfyllelse. Jobbet på Stjärnströms och Stjärnströms, Sveriges bästa advokatfirma, har varit hennes mål så länge hon kan minnas. Nu är hon äntligen där och hennes karriär är på väg spikrakt uppåt. Vad mer kan man egentligen önska?
Trots att Amanda har bestämt sig för att låta kärleken lämna plats åt karriären så dröjer det inte länge innan hon kastas rakt in i ett hett triangeldrama. På ena sidan står toppadvokaten och playern Thomas Stjärnström, och på den andra, den hunkige mäklaren Adam. Men under ytan döljer sig mörka hemligheter – och inte bara hos de båda männen. Snart inser Amanda att även hennes egen familj döljer något stort. Något som skulle kunna förgöra henne totalt… ”
Vi startar med inläsningen, som görs av Amanda Krüger. Hon sköter sig bra, även om emellanåt kan låta lite monotont eller robotlikt.
Jag har tidigare lyssnat på Lisa Whites Jag är såld på dig, som jag tyckte var underhållande och mysig, för att ta till ett ord som egentligen inte bör nämnas i en seriös recension. Men vad fan, när gjorde jag något helt seriöst senast?
Berättelsen om Amanda, nybliven advokat som snabbt börjar färdas mot sina drömmas mål om anställning på Sveriges bästa advokatfirma, fångar en snabbt. Den är både spännande i alla sina vändningar och bitvis underfundigt rolig (polaren Johannas frispråkighet exempelvis är både befriande och välkommen). När man dras in i spindelnätet som blir Amandas kärleksliv är det svårt att inte fastna. Det är bokens största fokus, men jag upplever att White bryter av med diverse andra inslag på rätt ställen så att det inte blir tjatigt med alla vändor fram och tillbaka och huvudbryn i triangeldramat.
Persongalleriet är trevligt. Till en början känns det väl ytligt och det blir rätt tjatigt med fokus på hur förbaskat snygga alla är, men när vi kommer längre in i berättelsen får White till ett välbehövligt djup i karaktärerna. Det är kanske inte djupet man vill ha för att hoppa från femman i badhuset, utan lite mer som poolen för ungar som klivit ur blöjan. Långsökt liknelse, men summan är att djupet passar genre och intrig – Vi vill lära känna karaktärerna mer än in på bara huden, men inte så att det tar fokus från kärleksbekymren. Och på tal om hud, så förekommer det en hel del sådant också. Det är lite “första säsongen av en HBO-serie”-nivå på naket och doftar lite Fifty shades, fast utan läder och piskor. Jag gillar det, och jag gillar även att man lyckas få det lite hett och härligt utan att det blir alltför explicit och långdraget (men jag fick lite märkliga bilder av meningen som gick något i stil med “han slukade hennes kön”. Ouch, hungry much?)
White har ett enkelt och trevligt språkbruk som passar berättelsen bra och gör det lätt att lyssna på och driver i berättelsen fungerar hela vägen. Ibland vill jag och i och för sig skaka om Amanda och be henne att snälla bestämma sig någon jävla gång istället för att leka velpotta, men så är kärleken ungefär lika enkel som att lära en sifferblind lösa sudoku.
En hemlighet förde mig hit landar på 4 av 5 stekheta pannkakor.