Nattväkten, av Ramona Ivener
Senaste veckan har det blivit lite färre ljudböcker än vanligt, men här är en färsking som legat i den digitala bokhyllan ett tag och väntat på release.
“När kriminalkommissarie David Ritter anländer till Bromma en kylig oktobermorgon möts han av den mest groteska mordplats han någonsin stött på, där mordet helt saknar motstycke i svensk kriminalhistoria. Inom loppet av några dagar sker det ytterligare ett makabert mord som gör det klart för Ritter att han är ute efter en seriemördare vars offer utgör en skrämmande nedräkning. Men till vad? Vad binder offren samman? Han tar hjälp av den intelligenta och skarpa rättspsykologen Dr Julie Glans för att fånga den barbariska mördaren innan det är försent.
NATTVÄKTEN är den första boken i serien med den intuitiva kriminalkommissarien David Ritter i spetsen. En mörk, oförutsägbar och oförglömlig thriller där mycket mer än att fånga en seriemördare står på spel. En rad oväntade vändningar förtätar handlingen fram till den chockerande upplösningen, en som inte ens Ritter själv hade kunnat föreställa sig.”
För inläsning står den som vanligt eminente Magnus Roosmann.
Som baksidestexten avslöjar så är detta första boken i en tänkt serie om en kriminalkommissarie. En ganska vanlig textrad att läsa, för det svämmar verkligen över av serier om kommissarier av olika kön, längd och tyngd på ryggsäck i det litterära Sverige. Inte mig emot, för merparten av dem håller så pass hög klass.
Det tycker jag även att Nattväkten gör. Ramona Ivener har ett språk som tilltalar mig. Det är korta, snygga meningar som flyter på fint. Intrigen kickar igång snabbt med diverse hemskheter och det leder mig osökt till ett av mina problem med Nattväkten. En väldigt personlig åsikt och kanske kan det verka märkligt när det kommer från en lillgammal herre som själv ägnat mycket tid åt att skriva bloddrypande skräck och skickat ett antal karaktärer mot hemska öden, men jag har lite svårt för vissa av de väldigt detaljerade morbiditeterna i den här boken. Karaktärerna går öden till mötes som är klart hemskare än vanligt. Jag är avtrubbad på det här planet, men det gränsar bitvis till väl spekulativt för min smak.
Detta är dock inget som förtar boken i övrigt. Det är full fart när intrigen griper tag i mig efter ett tag. Jag gillar karaktärerna, de är välgestaltade och många av dem intressanta. Jag kanske inte kommer vår David Ritter jättenära, men det här är å andra sidan första boken och allt fokus skall inte ligga på den punkten.
Något jag gillar än mer är dock Iveners förmåga att få till spelplanen vi bjuds på. Det är en smart nagelbitare hon skrivit, fylld med en massa trevliga och oväntade vändningar. Jag tycker att hon lyckas göra saker och ting oförutsägbara och är duktig på att föda den där törsten kring att lyssna lite till för att få veta mer. Det är helt klart bokens största styrka i min mening.
Många av ingredienserna vad gäller både intrig och karaktärer är vid första anblick ganska standard, men Ivener lyckas i Nattväkten med att bjuda på en annorlunda och lite råare krim än vissa kanske är vana vid. Jag gillar det skarpt, trots vissa detaljer, och ser fram emot att lära känna Ritter bättre.