Svekets spel, av Mattias Lönnebo
Det här är min första bekantskap med Lönnebo som romanförfattare. Jag har tidigare tagit del av en av hans skräcknoveller i Monsterboxen, uppläst av fantastiska Emil Eriksson.
“Lars Marten, gymnasielärare i Uppsala med bakgrund från Försvarets tolkskola, ska vara ledare på ett sommarläger med ryska fotbollsknattar. Där träffar han den unge Dima och ju mer de lär känna varandra, desto mer inser han vilka fasansfulla upplevelser den unge pojken bär med sig. Men när Lars ingriper spårar situationen ur och plötsligt står han själv oskyldigt anklagad för det värsta av alla brott. Hans svägerska, polisen Johanna Meyer, riskerar långt mer än sin egen karriär när hon försöker rentvå honom och samtidigt upptäcker en konspiration med förgreningar ända in i polishuset.
”Svekets spel” är en skakande och mycket spännande kriminalroman om en brutal verklighet, där begären härskar och allt är till salu.”
Svekets spel är inläst av Magnus Schmitz, som har en hel drös ljudböcker i sin resumé. Jag har alltid tyckt att Schmitz är stabil som uppläsare.
Boken då? Det tar ett tag innan jag verkligen får grepp och berättelsen och börjar få fatt på vad Svekets spel vill förmedla. När det väl står klart inser jag att snabbt att detta är något annorlunda.
Unikt vågar jag inte säga utan mer kött på benen, men annorlunda kan vi snabbt fastslå. Svekets spel berättar en omskakande historia men ur ett relativt ovanligt perspektiv. Det är obehagligt, spännande och realistiskt. Det märks att Lönnebo gjort noggrann efterforskning och vet vad han skriver om, även om det delvis naturligtvis är en ren spänningsroman.
Jag älskar det faktum att han vrider om en ganska beprövad intrig med nya perspektiv både vad gäller offer och gärningsmän. Det är välskrivet, jobbigt och drabbande. Men ärligt talat så hade den mått bättre av en mer slagkraftig och säljande titel.
Svekets spel är viktig och riktigt bra bok som förtjänar sina 4 av 5 pannkakor.