Recension: Natten jag dog

Natten jag dog, av Peter Erik Du Rietz

Jag har länge varit nyfiken på Du Rietz böcker så det var med stor glädje jag insåg att denna fanns som ljudbok. Att jag inte kollat upp det tidigare har jag endast mig själv att skylla.

“Långsamt sänker jag mig mot hans ansikte och slickar honom varsamt över läpparna. Hans döda ögon stirrar bakåt mot sänggaveln och munnen är vidöppen, varm och välkomnande. När jag långsamt trycker handen mot hans bröstkorg känner jag den söta doften av hans sista andetag pressas mot min tunga. När jag var yngre begick jag många beklagliga misstag när jag dräpte eftersom jag lät känslorna ta överhanden. Nu för tiden ser jag det mest som ett jobb. Den intensiva njutning jag kände vid en attack är för länge sedan förbi och ibland saknar jag känslan. Inte för att det spelar någon roll egentligen. Jag gör det som måste göras, vare sig jag får utlösning eller ej. Carl Cronhammer, medlem av ett litet och löst sammansatt sällskap vars ursprung och historia har gått förlorade, förmedlar en fasansfull men spännande berättelse om sitt liv i formen av en historisk resa, ett äventyr i fästningsstaden Göteborg och svunna tiders Köpenhamn, men också i vikingarnas Normandiet och 1700-talets London.”

 

Vi kör igång med inläsningen. Martin Halland passar perfekt för den här boken, i mitt tycke. Han har en trevlig och ibland lite högtidlig röst att lyssna till.

Natten jag dog är något alla skräckfantaster lär älska. Ändå vill jag faktiskt dra mig lite för att kalla det för skräckroman. Det är större och djupare än så. Natten jag dog är en blandning mellan skräck och historia. Ett oerhört lyckat giftermål, kan tilläggas. Den är bitvis något av en “slow burner”, men utan att det någonsin känns långdraget eller tråkigt. Jag, som emellanåt har lite svårt att fastna för böcker som tar in tid är här hänförd från första till sista sida. Du Rietz språk är helt makalöst, detaljerna med vilka han beskriver de gamla miljöerna gör att det känns som att man själv spatserar längs gatorna i Göteborg, London och alla andra platser vi får besöka. Det är detaljerat utan att det någonsin känns onödigt, allt har sin självklara plats och det märks att Du Rietz gjort gedigen research för att få till de historiska detaljerna. Det avspeglas även i karaktärernas språk, vilket känns tidstypiskt och naturligt.

Jag tänker ofta att den påminner om Niklas Natt Och Dags 1793 med uppföljare. Inte märkligt med tanke på att detaljrikedomen och språket känns igen, så även de skitiga, råa miljöerna vi vistas i – även om Natten jag dog inte är i närheten så rå. Korsa Anne Rice, Niklas Natt Och Dag och George R.R. Martin (Feberdröm!) så har du Peter Erik Du Rietz. Jag är inte nämnvärt intresserad av de mörkrets varelser boken beskriver, men här görs det på ett sätt som i kombination med de levande miljöerna och karaktärerna plötsligt känns realistiskt och lättköpt. Vidare tycker jag även att Du Rietz lyckas undvika många av de mest förekommande klyschorna och gör något helt eget av vampyrismen.

Natten jag dog kammar fullpott. 5 av 5 blodsdrypande pannkakor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *