Recension: Stormfödd

Stormfödd, av Dan Buthler & Leffe Grimwalker

En hett efterlängtad uppföljare till Kastvindar, boken med så högt tempo att en nästan fick magsår.

“Alex Storm har förlorat nästan allt och när det är som mörkast riskerar han även förlora sin fru Jessica, om han inte klipper banden med sin bror Peter, ledare för en mäktig Hongkongtriad. När Alex reser till Hongkong för att ta reda på mer om sitt ursprung tvingas Jessica styra upp en kokainaffär i Colombia. Samtidigt utsätts Peter för ett mordförsök. Hämndlysten vill han städa upp bland sina fiender – även bland dem som står Alex närmast.”

Inläsare är i vanlig ordning Jonas Malmsjö och han gör det som vanligt förbaskat bra.

Stormfödd tar vid efter den rafflande, hemska upplösningen i Kastvindar och virvlar vidare i full storm. Tempot är nästan lika högt som i bok nummer två, men här får vi några sekunder att andas emellanåt. Språket är lika rappt och tufft och flyter på precis lika jäkla härligt som i de två föregångarna. Det finns många karaktärer att gilla. Wong och Lily Rose är två favoriter, främst den sistnämnda som är supercool och helt jävla galen på samma gång (hennes version av kärleksförklaring är helt underbar, men kanske inte något att efterapa själv). Vi får lära känna brorsan Peter lite närmre och Alex får reda på en hel del saker om sin egen familj och ursprung.

Det är ju spännande nästan rakt igenom och en gigantisk jäkla eloge vill jag börja att ge herrarna för påhittighet, för det är allt annat än förutsägbart. Berättelsen tar oss till en massa härliga platser i bästa Bond-manér, nya allianser skapas och nya fiender möts, relationer skaver och andra tar vid. Det är en actionrulle på ljud (eller i skrift, för den som inte är lat som jag) och trovärdigheten tummas ju såklart på en del, men det gör absolut inget.

Jag har lite svårt att köpa Alex och Jessicas reaktioner efter allt som hände i föregående bok. Alla hanterar sorg och dylikt på olika sätt och under olika lång tid, men på något vis tycker jag ändå det känns som att det hamnar i backspegeln lite väl snabbt. Nu påverkar det i och för sig en hel del av svängarna i berättelsen, men jag tycker ändå att det saknas något.

Buthler & Grimwalker är mästare på spänning, allt känns väldigt genomtänkt och samtidigt tycker jag att det skiner igenom hur jäkla roligt det måste vara att skriva om Storm. Ändå känner jag mig inte riktigt lika förälskad i Stormfödd som jag gjorde med Kastvindar. Den når inte riiiiktigt upp i samma nivå men är fortfarande en riktigt jäkla bra spänningsroman som har god chans att hamna på topplistan för 2021.

Vi får en eller flera cliffhangers även här och nog fasen blir man sugen på att genast få slänga sig över nästa del.

Stormfödd landar på 4,5 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar

Till startsidan