Recension: Ghettobröder

Ghettobröder, av Sammy Jeridi

För ganska exakt ett år sedan släpptes Sammy Jeridis debutroman Ghettokungen och Storytel kraschade. Nja. Men en jäkla succé och snackis med oerhört höga betyg blev det. Boom, så hade litteratur-Sverige fått en ny spänningsgigant att bli upphetsad av. Själv har jag i princip gått och räknat ned dagarna till den här uppföljaren.

Om boken

“Leon, ägare till det halvkriminella företaget Ghettosäljarna, tar ett uppdrag han egentligen inte vill ha. Att hitta den försvunna miljonärsdottern Julia Falk. Istället kommer han något mycket värre på spåren, en mystisk organisation som är beredd att döda för att bevara sin hemlighet. När det visar sig att även kriminalkommissarie Eva Möller utreder fallet tvingas det omaka paret ännu en gång samarbeta för att överleva.
Ghettobröder är författaren Sammy Jeridis efterlängtade uppföljare till debutsuccén Ghettokungen, en underhållande spänningsroman på högsta nivå.”

Sätter ribban högt

Jag lyssnar väldigt mycket på ljudböcker. Ändå händer faktiskt relativt sällan att jag ser fram emot uppföljare så pass att jag blir snudd på otålig. Ghettobröder är dock ett av undantagen som bekräftar regeln. Sammy Jeridi satte ribban väldigt högt med sin debut. Möjligen kan jag i backspegeln se att den drevs lite väl mycket av sammanträffanden, men det stoppade den inte från att vare sig slå ned som Tors hammare i en Avengers-fight eller hamna som en av mina tre favoriter av samtliga böcker jag lyssnade på förra året. Bra betyg? Ja. Det finns en hel del likheter mellan Ghetto-serien och Buthler/Grimwalkers suveräna serie om Alex Storm. Positivt menat. Jeridi står sig som en stark utmanare till att promenera hem med titeln som spänningsmästare.

Att hoppa över ribban med ett leende

… Och så kom ju dagen D. Eller dagen G som i Ghettobröder. Åter är det Jonas Malmsjö som sköter inläsningen och det är ingen hemlighet att han kommit att bli en av mina absoluta favoriter, om inte rent av the one bland manliga röster. Det är en fröjd att åter få träffa på Leon, Ghettosäljarna och övriga. Jeridi bjuder, precis som i debuten, på full fart redan från start. Det är spännande, rått och obehagligt och emellanåt riktigt jäkla roligt. Boken är full av trevliga och överraskande svängar, det är allt annat än förutsägbart och vi får inte många lugna stunder. Återigen styrs intrigen kanske väl mycket av sammanträffanden, men det förstör ingenting för min del (och är det något livet konstant lär mig så är det att det är tjockt med sammanträffanden). Tvärtom tycker jag faktiskt att Jeridi lyckas med bragden att studsa över ribban med ett självsäkert leende.

Gamla och nya ansikten

Vi får stifta bekantskap med en hel del nya karaktärer, där Leons privata chaufför är den helt klart härligaste. Man måste älska karln. Överlag är Ghettobröders karaktärsgalleri fyllt av färgstarka och riktigt härliga karaktärer. Även Ghettostatsministern är en rolig bekantskap. Jag skulle kunna spy superlativ över Ghettobröder en lång stund, men jag vill avsluta mitt praise såhär:

  • Ghettobröder har en given plats i 2021 års topplista
  • Jag skulle vilja ha tillgång till uppföljaren Ghettolegender typ nu
  • Det enda riktigt negativa jag kan komma på är att punkten ovan inte infrias på några månader
Sammy Jeridi feat. Ghettorapparna. Bildkomposition av: Peter Westberg

 

Ghettobröder lever upp till debuten och lite till. 5 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar

Till startsidan