Recension: Panopticon

Panopticon, av JC Koldemo

Panopticon är en dystopisk thriller producerad av Storytel original, skriven under pseudonym.

Om boken

“Stockholm i en nära framtid. Artificiell intelligens och nya villkor på arbetsmarknaden har skapat ett samhälle med stora inkomstklyftor och stort missnöje. Den unga ensamstående mamman Tilde Linari kämpar för försörjningen, i hopp om att kunna ge sin son Caesar en bättre framtid.
En kväll när Tilde kommer hem efter jobbet, många timmar försenad efter ett tragiskt terrordåd som lamslagit Stockholm, är Caesar spårlöst borta. I ett samhälle där allt lämnar digitala avtryck, hur är det möjligt att en liten pojke bara kan försvinna?
För den erfarna polisen Ada Blix rör försvinnandet upp hjärtskärande minnen. Nu väcks hoppet på nytt att få reda på vad som hände hennes egen dotter som försvann under identiska omständigheter för 30 år sen. De knapphändiga spåren efter Caesar leder till pojkens frånvarande far, och i deras desperata sökande befinner sig Tilde och Ada snart på kollisionskurs med mäktiga intressen, som alla har dolda motiv. ”

Populärt med dystopi

Jag har alltid gillat dystopiska berättelser och dessutom gjort mig skyldig till att publicera två romaner i genren. Jag föredrar dock dystopier i stil med Cormac McCarthys Vägen (och filmer likt 28 days later) och tilltalas inte lika mycket av dystra högteknologiska framtidsvisioner, varför jag ger mig in i Panopticon med viss skepsis.

Inläsning

Disa Östrand står för inläsningen. Hon har bland annat läst in de fyra första säsongerna av Daniel Åbergs populära Storytel original-serie Virus och gör ett riktigt bra jobb.

Välskriven framtidsvision

Panopticon är en både smart och väldigt välskriven dystopi. Det märks att pseudonymen Koldemo har koll på sina förlagor men lyckas ändå navigera sig förbi en del fallgropar och gör något eget av intrigen. Till en början dras jag med av bara farten och Panopticon är faktiskt ganska fartfylld rakt igenom. Däremot svalnar intresset av litegrann någonstans halvvägs igenom. Jag vet inte om det beror på mitt förhållande till technothrillern, att karaktärerna inte engagerar hela vägen eller om jag bara är på fel humör. Missförstå mig rätt; Den är välskriven och spännande och älskar man den här typen av böcker så borde Panopticon ha chans att hamna högt upp på topplistan, för den har alla ingredienser och gör mycket rätt.

Panopticon landar på 3,5 av 5 pannkakor.