Senare, av Stephen King
Senare är Stephen Kings senaste … Sorry, jag var tvungen.
Om boken
“Ibland betyder ”växa upp” att du måste möta dina demoner. Jamie Conklin, son till en ensamstående, hårt arbetande mor, vill bara ha en vanlig och normal barndom. Men Jamie är inte ett vanligt barn – han ser vad ingen annan kan se och vet saker som ingen annan kan veta. Och priset han får betala för att hjälpa polisen jaga en mördare från andra sidan graven är högre än han någonsin kunnat föreställa sig.”
Veteranen läser in
Jonas Malmsjö har kommit att bli en av mina absoluta favoritinläsare och att döma av kommentarer på ljudboksgrupperna på Facebook och det faktum att han läser in kopiösa mängder spänning så är jag långt ifrån ensam. Han gör alltid ett riktigt bra jobb (även om han lät lite uttråkad vid inläsningen av Nattavaara), och Senare är inget undantag.
Skräckens mästare
Stephen King har lyckats hålla sig i rampljuset i många decennier, och av god anledning – Hans fantasi, språk och förmåga att bygga upp spänning och – främst – karaktärer är för det mesta inget annat än mästerligt. Personligen föredrar jag dock de äldre böckerna och håller fortfarande Jurtjyrkogården som min personliga favorit. Nu ska sägas att jag inte blir skrämd av böcker (inte sedan tonåren), men jag vill ändå påstå att Senare inte är direkt läskig, eller ens särskilt obehaglig. Inget negativt menat, men den spelas upp mer som en dramathriller med vissa skräckinslag än något annat.
I see dead people
Ja. Det är väldigt mycket Sjätte sinnet över Senare. Negativt menat? Inte nödvändigtvis. Jag tycker på det stora hela att det är en väldigt bra bok och den är intressant och åtminstone småspännande rakt igenom. Däremot tycker jag kanske inte att intrigen i sig är överdrivet spännande, den känns väldigt “gjord”, även om den bjuder på en del trevligheter. Nej, det som gör hela boken i min ödmjuka åsikt är Kings fantastiska förmåga att bygga karaktärer. Karaktärer man bryr sig om, karaktärer som är spännande, roliga, obehagliga och intressanta – och de känns oftast väldigt trovärdiga, och typiskt “King”-aktiga, perfekta i hans speciella egna lilla universum. Men, utöver det bjuder Senare inte på några direkta överraskningar även om det är en väldigt trevlig, bra och oerhört välskriven bok.
Foto: Evan Agostini/AP/TT