Månad: juni 2021

Bara ett spel, av Malin Thunberg Schunke

Thunberg Schunke debuterade med dunder och brak med pulshöjaren Ett högre syfte, som jag verkligen gillade (så pass att den fanns med på listan över det årets bästa böcker). Den fristående uppföljaren De rättslösa tilltalade mig inte riktigt på samma nivå, även om den var välskriven och nytänkande. Nu är det dags för den tredje delen.

Om boken

“Pengar, maktspel, svek och den stora drömmen om att lyckas!
Ett exklusivt party på en yacht i Stockholms skärgård slutar i dramatik. Kort därefter kontaktar någon Eurojust i Haag och läcker hemlig information om grova brott i en känd fotbollsklubb i London. Spåren leder in i en värld av pengar, glamour och framgång, men när den svenska åklagaren Esther Edh och hennes italienska chef Fabia Moretti börjar att nysta i fallet ställs de mot mäktiga och skrupellösa motståndare. Vem är egentligen uppgiftslämnaren och vilka motiv har han? Bakom fasaden pågår ett dunkelt och livsfarligt spel med andras liv som insats.
En roman om makt, svek och girighet i en värld där brottslingar bara har en regel: att det inte finns någon regel. Det är samtidigt en drabbande berättelse om en stark vänskap och om den stora drömmen att lyckas. Och om hur längtan efter kärlek kan göra dig blind. ”

Turestedt

Mirja Turestedt står för inläsning och hon är en (av många) inläsare jag verkligen gillar. Hon är balanserad i sitt sätt att läsa in. Det blir inga extravaganser, inget teatraliskt och heller inte monotont. Passar bokens ton riktigt bra.

Intressant intrig

Intrigen i den tredje boken är minst lika intressant som i de första två. Jag gillar verkligen hur Thunberg Schunke tar sig an en emellanåt urvattnad genre med hungriga, kreativa ögon. Det märks att hon gjort sin research väl och vet vad hon skriver om (eller gör det med sånt självförtroende att åtminstone jag luras, haha!). Det är en intressant twist på genren som gör att mitt intresse hålls uppe rakt igenom även om tempot inte alltid är särskilt högt.

Samlad terror

Brottsligheten i drömfabriken är intressant att följa, även för en som inte är överdrivet intresserad av bollsparkande. Terrortemat tar sin plats, som tidigare, men känns … Jag vet inte. Författaren får till det, blandar in det på ett snyggt sätt, men jag kan ändå inte undgå att bitvis känna att boken försöker slita åt två olika håll, att det ena sticket egentligen inte hade behövts utan att huvudintrigen hade kunnat dramatiseras och utvecklas på egna ben.

Välskrivet, tredje gången gillt.

Som tidigare böcker är även Bara ett spel väldigt välskriven. Språket är enkelt och flyter snyggt, dialogerna känns trovärdiga och realistiska. Karaktärerna är välgestaltade även om det faktiskt tog ett tag innan jag tyckte mig börja lära känna bokens protagonister och deras nära och bekanta. I första boken var intrigen så pass spännande att det inte störde, i andra delen blev det mer påtagligt och här – tredje gången gillt – tycker jag mig faktiskt börja känna, och tycka om, karaktärerna på ett sätt jag kanske inte gjort innan.

Jag ser fram emot mer av Malin Thunberg Schunke och hennes innovativa, spännande och välskrivna intriger.

Bara ett spel landar på 3,5 av 5 pannkakor.

 

Allt de inte visste, av Gunnar Ståhl

Ståhl är journalist och har släppt några böcker tidigare, bland annat en dokumentär bok om Tumba-Tarzan som blev underlag till en dokumentärfilm. Detta är första gången jag bekantar mig närmre med Gunnar som författare.

Om boken

“Året är 1968 och världen står i brand. Krig, demonstrationer, protester och kravaller avlöser varandra. I USA mördas Martin Luther King och Robert Kennedy. I Frankrike och Stockholm demonstrerar studenterna mot ett föråldrat undervisningssystem och världen protesterar mot USA:s inblandning i Vietnam. I Stockholms city rullar modskravallerna fram. Andra världskriget är glömt och världen är i uppror.

Samtidigt är det rekordår i Sverige, en högkonjunktur som ger alla familjer mer pengar i plånboken. Campingsemestrar med tält och spritkök är över och sportstugeboendet blir på modet. Svensk television får två kanaler och färgteve. Bosse Högberg vinner och förlorar boxningsmatcher, Thore Skogman sjunger för folket och ungdomarna diggar Beatles, Rolling Stones och Hep Stars på Kvällstoppen på tisdagarna och Tio i topp på lördagseftermiddagarna. Sverige har klarat sig mycket bra åren efter andra världskriget, landet har kanske aldrig mått bättre och ekonomin blomstrar. Ingenting kan bli gynnsammare.

I denna splittrade tillvaro, mycket nära men ändå oändligt långt från händelsernas centrum och i ett svenskt brukssamhälle, lever Jonny Fröjd. Till hösten ska han börja i gymnasiet och snart bli vuxen, en känsla som inte enbart är av godo. Vägen dit är knagglig, våldsam, tveksam och brutal. Det är mycket Jonny och hans kamrater inte vet.”

Ett stycke vardagshistoria

Allt de inte visste sammanfattas av författaren själv som en svensk vardagshistoria i romanform. Som i många andra fall läste jag faktiskt inte alls på om bokens intrig utan gav mig in i Gunnars berättande helt ovetande om vad som skulle bjudas på. Något som kan vara både spännande och frustrerande.

Van inläsare

Sebastian Karlsson är knappst en duvunge i sammanhanget utan har läst in ett flertal böcker, den senaste jag vill minnas att jag hörde var Fatmir Seremetis “Från mörker till framgång”. Karlssons ton passar materialet väldigt bra. Det är avskalat utan att sakna melodi eller bli monotont.

Barn av förr

Det som berättas för oss är en vardagshistoria som bjuder på tillbakablickar till såväl nyckelhändelser i världshistorien till små, lokala företeelser som känns oerhört realistiska och kärleksfullt beskrivna utan att veta vad som faktiskt är sprunget ur fantasi och vad som är verkligt – men är det viktigt? Nej, för fanken. Det komiska är att jag av någon anledning, efter att som tidigare nämnt inte läst om boken innan mer än flyktigt, förväntat mig någon form av spänningsroman. Därför fokuserar jag till en början lite extra i väntan på vad som komma skall och lägger märke till ett mycket nyanserat och härligt språkbruk som jag verkligen fastnar för. Det kan vara så att man har som störst behållning av Allt de inte visste om man själv vuxit upp under samma tid som bokens Jonny Fröjd. Det är en annorlunda upplevelse och jag gillar det i det stora väldigt mycket. Främst är det återigen Ståhls språk och levande, ibland härligt komiska beskrivningar av omvärlden som förgyller.

Är du lite less på fartfyllda, råa krimromaner eller feelgood-högen kan jag varmt rekommendera detta som ett trevligt avbrott.

Allt de inte visste landar på 4 av 5 pannkakor.

 

 

Honungsapan, av André Catry

En hackerthriller med en dos action, kan det vara något?

Om boken

När en massiv cyberattack gör internet oanvändbart, samtidigt som missiler utplånar Amazons och Microsofts datacenter i Sörmland och elnätet saboteras, är Sverige illa ute. Den kvinnliga KSI-agenten MAC jagar en stulen container som innehåller svenska myndigheters backuper, samtidigt som främmande makt verkar vara på väg att angripa Gotland. Regeringen står handfallen utan kommunikationsmöjligheter. När nätet väl kommer igång igen, sprids en deep fake-video där statsministern ses hylla Ryssland och anklaga USA för spioneri. Situationen ställs på sin spets: Går ett fullskaligt krig att undvika och hur ser egentligen krig ut nuförtiden?
Honungsapan är en actionroman om hot som inte bara är realistiska, utan rentav sannolika, skriven för alla älskare av verklighetsnära, blandvändande spänningsböcker.

Känsligt med inläsning

Honungsapan är inläst av skådespelaren Louise Ryme. Hon har inte överdrivet många ljudböcker på sin repertoar och det märks bitvis. Det är ingen dålig inläsning, det vill jag inte säga, men det känns bitvis lite mekaniskt, vilket i och för sig kan ha att göra med innehållet. Jag har svårt att bestämma mig här.

En hackare mitt ibland oss

André Catry är en av Sveriges främsta IT-säkerhetsprofiler, som tydligen vunnit hacker-VM, arbetat åt bland annat Försvarsmakten och även fått erbjudanden om att agera agent åt främmande makt (detta är taget från bokinformationen på Storytel). Detta är något som märks i bokens innehåll, för jäklar vad mycket tid Catry måste lagt ned på research (och jag kan tänka mig att han gjort det mest med ett leende på läpparna).

Politisk hacker-action

Honungsapan (är det en säljande titel, förresten? För mig som inte visste vad en honey monkey var innan, och egentligen inte får det skrivet på näsan i boken vad jag minns, även om jag förstår innebörden. Men nog dras ögonen till en sån titel), är en politisk actionroman som känns väldigt på tapeten, för att använda ett slitet uttryck. Stora delar av intrigen känns väldigt realistisk och trolig. Mitt främsta problem, och de som läst merparten av mina recensioner känner redan till det, är att jag inte är överdrivet förtjust i genren. När det osar politik så slår jag lätt dövörat till. Här tycker jag dock att Catry lyckas rätt bra och det har vi ett högt tempo att tacka för det. Det i kombination med det faktum att boken bjuder på en del nya, trevliga intryck.

Däremot tycker jag aldrig riktigt att spänningen infinner sig. Om det beror på mina svala känslor för typen av bok, inläsningen som bitvis känns mekanisk eller annat vet jag inte, men jag dras inte riktigt in, även om det glimmar till. Kanske beror det även på att jag inte direkt känner något för karaktärerna. Däremot tror jag att materialet skulle göra sig ypperligt som en miniserie eller actionrulle och jag tror vi kommer få läsa mycket av Catry i framtiden, för är man en sucker för såna här böcker så lär man älska Honungsapan.

Honungsapan landar på 3,5 av 5 honungsdrypande pannkakor.

Vågbrytarna, av Caroline Grimwalker

Caroline Grimwalker, Sveriges skräckdrottning enligt utnämnande, ger oss första delen i serie spänningsromaner.

Om boken

“Linn Walter, juridikstudent och författare, har gjort sig känd som debattör i feministiska frågor. Sedan flera år tillbaka befinner sig hennes pappa, Carl Walter, på Säters rättspsykiatriska klinik, dömd för grov kvinnofridskränkning och mordförsök på Linns mamma. En dag nås hon av beskedet att Carl anses vara frisk och ska släppas fri.

Samtidigt flödar hoten och hatet mot Linn på nätet. När någon tar steget vidare och börjar närma sig henne i verkliga livet blir rädslan alltmer påtaglig. Är det bara ett vanligt nättroll eller är det hennes pappa som på något sätt är ute efter hämnd? Det var ju hon som ringde 112 den där kvällen för så många år sedan då mamma nästan dog.

”Vågbrytarna” är första delen i Caroline Grimwalkers serie med samma namn – en andlöst spännande trilogi med rejäl feministisk punch. Tre kvinnor binds samman i en oväntad vänskap av det faktum att de alla är offer för mäns våld. Vad händer när kvinnorna till sist får nog och gemensamt bestämmer sig för att ge tillbaka?”

Leining läser

Blir nästan lite tjatigt att skriva efter att jag gav Leining en stor tumme upp för inläsning så sent som igår när jag recenserade Johan Brännströms senaste magsårsroman Röd signal, men here goes: Leining är en riktigt duktig inläsare och gör, i vanlig ordning, en mycket bra insats.

Sveriges spänningsdrottning?

Skräckdrottning, spänningsdrottning. På sätt och vis kan man nästan kategorisera Vågbrytarna som skräck, för det finns väl ärligt talat få saker som är läskigare än vad människor är kapabla att utsätta varandra för? Vågbrytarna är en tydlig så kallad rape revenge, en genre som är väldigt vanlig inom film. Någon, i flesta fall en kvinna (eller flera) utsätts för något obeskrivligt överdjävulskt av en obeskrivligt överdjävulsk person (läs: man). Brottsoffer förvandlas till hämnare. Det är ett återkommande och ack så spännande tema. Ja. Jag älskar hämndberättelser och rättfärdigar t.ex. John Wick att masskrera hundra gangsters vilken dag i veckan som helst (DOM DÖDADE HANS HUND, YO!).

Bestialiskt, spännande och äckligt

Ja, åter till spänningsdrottningen. Grimwalker är oerhört skicklig, så pass att man nästan skulle kunna tro att hon jobbar på heltid som författare. Vilket hon gör. Det är rappt berättat, full fart från start till slut i princip. Det känns, inte helt otippat, på många sätt som en Grimwalker-roman, för fru Grimwalker skriver med samma frenesi och skicklighet som herr Grimwalker. Det är obehagligt, äckligt och rått – men utan att det blir alltför explicit. Jag tycker att Caroline har en oerhört bra förmåga att med små medel (läs: få ord) beskriva en känsla, eller en hemsk scen, istället för att bre på med alltför mycket äckel. Det är skickligt. Vid något tillfälle stannar jag upp och tänker “Kan det verkligen leva så mycket ondska inom en människa?” och svaret är ju att, ja, tyvärr så kan det nog det.

Vågbrytarna är en riktigt bra hämndroman (ja, det är en genre nu!) som lovar väldigt gott inför kommande delar (och andra böcker av författaren).

Vågbrytarna är hemsk, och hemskt bra. 5 av 5 pannkakor.

Röd signal, av Johan Brännström

Brännström debuterade med dunder och brak förra året med tokhyllade, nervkittlande spänningsromanen Feber. Nu är han tillbaka med nytt och förväntningar är feberhöga.

Om boken

“Röd signal utspelar sig drygt två år efter händelserna i Feber. Mikaela Sköld, reporter på Nyhetsbyrån, har flyttat ihop med sin kollega Kim i en villa i Huddinge där hon bor tillsammans med nu fjortonåriga dottern Vanja och Kims son Sigge. Ett sargat samhälle har börjat öppna upp och när en hård vinter slår till är tågförseningarna snart tillbaka.

Snart börjar en serie dödsolyckor ske i tunnelbanan och pendeltågen. Polisen misstänker dock att det handlar om något värre: En vettvilling som knuffar folk framför tågen. Det blir starten på en gastkramande jakt på en gärningsman som kan vara vem som helst i vimlet på perrongerna. Och snart inser Mikaela Sköld att dåden har koppling till hennes artiklar på Nyhetsbyrån.

Röd Signal är en pulshöjande thriller som kommer att få alla som läser att kasta blickar över axeln nästa gång de åker tåg. Den skildrar ett Sverige som blivit kallt, där en vrede ständigt bubblar under ytan och någon när som helst kan brisera.”

Lyssna till Leining

Röd signal är inläst av duktiga Gunilla Leining, en av våra mest populära inläsare. Hon sköter sig klanderfritt i vanlig ordning.

Red means stop

Jag tyckte väldigt mycket om Feber. Liksom exempelvis David Ärlemalms imponerande debut Lite död runt ögonen var även Feber en bok som växte på mig, en bok jag kom att tänka på emellanåt i efterhand – och det händer inte överdrivet ofta. Av den anledningen blir det lite extra pirrigt när man ska ta sig an uppföljaren … men …

Psykopat i kvadrat

… Äh, jag ska inte dra ut på det längre. Brännström briljerar med Röd signal. Det han gjorde suveränt i Feber görs ännu bättre här. Tempot är högt, vi får fördjupade relationer till karaktärer som verkligen växer på en och känns både intressanta och trovärdiga. Det är spännande så gott som rakt igenom och begreppet train rage är skrämmande och högst troligt. Jag gillar hur vi introduceras till antagonisten och även om han i sig kanske inte är jätteintressant så sköter Brännström hela den här biten riktigt bra. Hans känns både obehaglig, oberäknelig och lite “anybody want a peanut?” på samma gång.

Avslutningsvis, som ni redan förstått; Röd signal är ytterligare en triumf för Johan Brännström, en författare vi kommer att få se mycket mer av. Och fan vet om jag inte är rätt sugen på att se lite train rage på vita duken efter en redig feber?

Röd signal landar på 4,5 av 5 pannkakor.

Rovhjärta, av Ulrika Rolfsdotter

Rolfsdotter debuterar med en mörk Ångermanlandskrim.

Om boken

“Rovhjärta är den första delen i en tät och suggestiv spänningsserie som utspelar sig i Ångermanland – en drabbande kriminalroman inspirerad av folktro, historiska mordfall och 1600-talets häxprocesser.

Annie Ljung har byggt upp ett nytt liv som socionom i Stockholm, långt från hembyn Lockne. När hennes dementa mamma rymmer från äldreboendet tvingas Annie återvända till den plats hon både älskar och hatar. Samtidigt försvinner hennes släkting Saga spårlöst och Annie övertalas att stanna. Vad har egentligen 17-åriga Saga för hemligheter? Har hon rymt, varit med om en olycka eller mördats? Annie blir alltmer indragen i sökandet och tvingas återigen möta demonerna från sitt förflutna.”

En van inläsare

För inläsning står skådespelaren Angela Kovács, som är något av en veteran i branschen. Jag har lyssnat på böcker där hennes inläsning varit riktigt bra och några där det bitvis kunnat kännas lite Ludvig Josephsson-monotont. Med Rovhjärta tycker jag att hon gör ett väldigt bra jobb.

Norrland Noir

Norrland noir, eller norrländsk noir, är vad Rolfsdotter bjuder oss på i sin debut. En lovande sådan, kan tilläggas tidigt. Det går inte att inte tänka på böcker som Ödesmark och Rotvälta när jag lyssnar på detta och det i all välmening. Det är något speciellt med mörk krim från up north. Miljön gör väldigt mycket för atmosfären, även om Rolfsdotter inte använder det på samma sätt som exempelvis Stina Jackson, i vars böcker miljöerna bitvis är så levande att den blir nästan lika viktig som karaktärerna.

Välskriven, imponerande debut

Det tar en stund innan jag fångas in på allvar av Rovhjärta och dess intrig, men när jag väl fastnar så är det riktigt intressant – och bitvis riktigt spännande. Jag gillar de olika svängarna Rolfsdotter tar med intrigen, även om ett par saker – inga onödiga avslöjanden följer! – kanske tappar lite i trovärdighet. Det är dock inget som förstör helheten. Karaktärerna är välgestaltade och dialogen känns genuin. Rovhjärta är genomgående en riktigt välskriven och imponerande debut som lovar gott inför framtiden.

Rovhjärta landar på 4 av 5 pannkakor.

Borta imorgon, av Cecilie Östby

Cecilie Östby vann Storytels krimtävling 2019. Borta imorgon är slutresultatet av det vinnande bidraget.

Om boken

“Julia och hennes framgångsrika man Henry har en överenskommelse. Han sköter företaget, hon serverar lyxiga luncher som imponerar på hans affärsbekanta. Men när en storaffär tar allt mer av hans tid går det ut över deras förhållande. Och när Julia dessutom får veta att Henry festat på Café Opera med sin unga vackra assistent brister det för henne. Nästa morgon vaknar Julia ensam. På golvet ligger en paljettklänning, men själv minns hon ingenting. Nu inleds en kittlande och oförutsägbar händelsekedja som ser ut att leda till katastrof. Borta imorgon är en skruvad psykologisk spänningsroman som utspelas i välmående villakvarter, men skrapar man lite på ytan så framträder något helt annat.”

Inläsare Hallgren

Frida Hallgren, duktig och välkänd skådespelare, står för inläsningen. Jag tycker att hon gör ett riktigt bra jobb.

Välskriven vinnare

Jag hade ingen aning om vad boken skulle handla om då jag valde att inte läsa mig till det innan lyssning. Det tog ett tag innan jag verkligen kom in i handlingen och de första två timmarna kändes lite … tjatiga och svåra att greppa. Men sen händer något. Intrigen tightas till, karaktärerna utkristalliseras och mitt intresse väcks på allvar. Något som slår mig väldigt tidigt är att Borta imorgon är riktigt välskriven. Jag gillar Östbys språk och främst gillar jag dialogerna.

Oförutsägbart

En av de saker jag gillar mest med den här boken är att jag nästan aldrig vet vad som komma skall. En, vad jag tror, ganska stor vändpunkt lyckas jag dock lista ut väldigt tidigt. Men det gör inget, för Östby sköter övergången så jäkla snyggt, precis som med alla andra oförutsedda händelser. Det är lite som att gå in i en av mina arbetsveckor: Jag har det planerat och tror mig veta hur veckan ska te sig, men det tar ungefär en halvtimme av den första arbetsdagen för att slunga allt upp och ned. Snyggt!

Borta imorgon landar på 3,5 av 5 pannkakor. En värdig vinnare!

Ingen ond man, Leif Appelgren

Leif Appelgren har tidigare arbetat som åklagare. Detta är hans debut och jag har läst mycket gott om den!

Om boken:

“Abdi, den unga ledaren för ett av västra Stockholms kriminella nätverk, hittas mördad intill en brygga vid Mälaren. Den sargade kroppen bär spår av tortyr och kommissarie Irina Kovic kopplas in tillsammans med sin grupp för att utreda fallet, under ledning av kammaråklagare Mats Ljunggren.
Mordet förväntas leda till fler våldsamma uppgörelser och polisen håller noga uppsikt över två gängledare i Abdis närhet: Karim och Slobodan.
Men utredarna ser även kopplingar till en tidigare gruppvåldtäkt som ett vittne försökte stoppa genom att larma polisen. I centrum för den händelsen stod en ung kvinna från en finare del av Stockholm, hennes familj och pojkvän, en ambitiös läkarstudent.
I korsvägen mellan våldsam förortskriminalitet och stadens överklassmiljöer är det svårt att avgöra vem som är ond och vem som är god. Priset för att stå upp för rättvisan är högt och för att skapa sin egen rättvisa är det kanske ännu högre?”

Malmsjö läser in

Jonas Malmsjö gör i vanlig ordning ett suveränt jobb som inläsare. Det här kan faktiskt tillhöra en av hans bästa prestationer hittills (även om han aldrig gjort mig besviken).

Välskriven debut

Det råder inget som helst tvivel om att detta är en imponerande debut. Appelgren har ett finfint flyt i sitt språk och jag tycker att man undviker onödiga haranger. Han har även en förmåga att beskriva skeenden utan att det blir onödigt detaljerat eller explicit. Detta är kanske tydligaste kring gruppvåldtäkten, som är hemsk nog som ingrediens men avhandlas utan att bli spekulativ. Jag tycker även att författaren får till moraliska dilemman och frågan kring gott och ont på ett väldigt snyggt sätt.

En välkänd berättelse

Intrigen i Ingen ond man är knappast något nytt på kartan. En ung kvinna som utsätts för ett grovt övergrepp. Uppgörelser bland förortsgangsters. En sargad familj som vill se rättvisa skipad av samhället. Vi har läst det, lyssnat på det och sett det på film så många gånger, men Appelgren gör det riktigt, riktigt bra. Det är spännande, intressant, karaktärerna känns trovärdiga och välgestaltade (även om jag till en början upplevde förövarna som äldre, men det kan ha varit jag som missade den detaljen i ett ofokuserat ögonblick). Det är spännande att följa med såväl familjen i sorg som “golaren” och rättsväsendet. Det märks att Appelgren har arbetat som åklagare för i just de delarna som rör det rättsliga, där boken för en stund förvandlas till ett rättegångsdrama, glimmar det till lite extra.

Jag skrev det i början och jag skriver det igen: Ingen ond man är en mycket imponerande debut och jag ser fram emot mer av författaren.

Ingen ond man landar på 4,5 av 5 pannkakor.

Olika trafiksituationer

Körkort är någonting som du kanske vill ha och då ska man göra allt i rätt ordning. Intyg, du måste gå till en optiker och så måste du också plugga teorifrågor.

Din skola kanske har släppt lite på antal personer i visa utrymmen eller din arbetsplats, men det är fortfarande lite olika beroende på var du bor. Och för att du ska få den bästa hjälp du behöver för att ta ditt körkort finns det ett annat sätt än att sitta bland andra eller inte få komma in då det är för många redan i lokalen.

Du har kanske jobbat hemifrån sen ett tag tillbaka eller har du suttit hemma och pluggat då du går i skolan fortfarande. Det kan du även göra om du börjat ta ditt körkort. Eller om du ska börja ta ditt körkort. Om du har skaffat dig en aktuell körkortsbok kan du nu lägga den ifrån dig.

Jag tycker du ska gå in på Google Play eller App Store. Här finns Teoricentralens app. Den är helt gratis att ladda ner på din mobil och du har all info där du behöver. Checklista kan du ta del av och klickar lätt i var du än befinner dig när det gäller ditt körkort.

Teorifrågor

Du kan bli medlem gratis och logga in med din mailadress och ett lösenord. Sen kan du testa några teorifrågor för att se var du befinner dig.

Teorifrågor som finns i appen är skrivna på samma kluriga sätt som Trafikverkets frågor är. Trafiklärare skriver frågorna och uppdateras varje dag så att allt blir nytt hela tiden.

Om du använder appen varje dag och gör frågorna så kommer till slut systemet säga till dig : nu är du redo att göra Trafikverkets prov. Frågorna kommer att bli svårare och svårare.

Du kan också ha har lite svårt med frågorna i början och då kommer dom att bli lättare tills du senare kan dom bättre. Svaren på frågorna kommer du sedan att se och förklaring kommer att finnas.

På sidan finns information och frågor som uppdateras hela tiden så att allt är aktuellt. Ändras något när det gäller en trafikregel så uppdateras sidan. Så du behöver inte oroa dig för att du lär dig något som är fel.

 

Vägsjäl, av Lars Carlberg

Carlberg är en ny bekantskap för min del, även om hans namn passerat revy några gånger när jag snackat med Cthulhu. Nädå. Känner inte den guden, sadly.

Om boken:

“Mopedistgäng, trollkarlar och häxor håller såväl fläskstjärtar som strypkrypare på avstånd, men mot Skårran och Ålräven står de handfallna.

Röv-Klasse, Kenta Topplock och Syltpungen är bara tre karaktärer som Benny Fimp möter i alla dessa korsvägar. Kampen om Bennys liv och själ är lika grym som vacker.

Vägsjäl är en hyllning till H.P Lovecraft och en tynande glesbygd. Benny Fimp, som bor hos Häxan Mor Fimp, är den osannolike hjälten i en gränsöverskridande saga om att växa upp.”

Ett lejon läser

Inläsningen står Torbjörn Löwendahl för och jag tycker att han gör det riktigt bra. Karl’n har läst in ett par böcker tidigare och efter den här föreställningen kan jag tänka mig att det lär bli en hel drös böcker till. Fin inlevelse rakt igenom och trevlig dramatisering som förhöjer utan att sticka ut för mycket!

Tio små moppepojkar

Ja alltså. Lars Carlberg. Vad är det egentligen jag lyssnar på? Vägsjäl kan vara något av det mest udda och oförutsägbara jag tagit mig an på år och dagar. Väl menat. Det universum Carlberg målar upp rymmer så mycket. Lovecraft-tentakler, den mytomspunna Ålräven, mopeder med känslor. Så många skumma, underbara karaktärer, så mycket oväntat.

Längden har betydelse

Vi fortsätter på spåret ovan. Jag gillar väldigt mycket med Vägsjäl. Samtidigt kan jag tycka att den är en aning för lång. Och någon högre spänningsfaktor infinner sig inte riktigt, delvis på bekostnad av den dråpliga känslan som infinner sig rakt igenom. Kanske är det tänkt så, eller kanske inte, men vet ni vad? Den delen spelar ingen större roll. Carlbergs underbara karaktärer, mer eller mindre genialiska dialog och oväntat – allt – för mycket är oväntat – räddar det. Det är ju så att det oväntade och dråpligheterna, vilka är många, dödar en del spänning, men återigen – det här är något av det mest originella jag lyssnat på … på väldigt länge. Och varenda gång “Örn Örn” nämns så ler jag jävligt brett och önskat att fler borde ägna sig åt just Örn Örn. Det finns verkligen mycket att tycka om i det långa “What the fuck” som är Vägsjäl. Love it. Örn Örn!

Vägsjäl landar, tack vare dråpligheter, originalitet och inläsning på 4 av 5 pannkakor.