Vägsjäl, av Lars Carlberg
Carlberg är en ny bekantskap för min del, även om hans namn passerat revy några gånger när jag snackat med Cthulhu. Nädå. Känner inte den guden, sadly.
Om boken:
“Mopedistgäng, trollkarlar och häxor håller såväl fläskstjärtar som strypkrypare på avstånd, men mot Skårran och Ålräven står de handfallna.
Röv-Klasse, Kenta Topplock och Syltpungen är bara tre karaktärer som Benny Fimp möter i alla dessa korsvägar. Kampen om Bennys liv och själ är lika grym som vacker.
Vägsjäl är en hyllning till H.P Lovecraft och en tynande glesbygd. Benny Fimp, som bor hos Häxan Mor Fimp, är den osannolike hjälten i en gränsöverskridande saga om att växa upp.”
Ett lejon läser
Inläsningen står Torbjörn Löwendahl för och jag tycker att han gör det riktigt bra. Karl’n har läst in ett par böcker tidigare och efter den här föreställningen kan jag tänka mig att det lär bli en hel drös böcker till. Fin inlevelse rakt igenom och trevlig dramatisering som förhöjer utan att sticka ut för mycket!
Tio små moppepojkar
Ja alltså. Lars Carlberg. Vad är det egentligen jag lyssnar på? Vägsjäl kan vara något av det mest udda och oförutsägbara jag tagit mig an på år och dagar. Väl menat. Det universum Carlberg målar upp rymmer så mycket. Lovecraft-tentakler, den mytomspunna Ålräven, mopeder med känslor. Så många skumma, underbara karaktärer, så mycket oväntat.
Längden har betydelse
Vi fortsätter på spåret ovan. Jag gillar väldigt mycket med Vägsjäl. Samtidigt kan jag tycka att den är en aning för lång. Och någon högre spänningsfaktor infinner sig inte riktigt, delvis på bekostnad av den dråpliga känslan som infinner sig rakt igenom. Kanske är det tänkt så, eller kanske inte, men vet ni vad? Den delen spelar ingen större roll. Carlbergs underbara karaktärer, mer eller mindre genialiska dialog och oväntat – allt – för mycket är oväntat – räddar det. Det är ju så att det oväntade och dråpligheterna, vilka är många, dödar en del spänning, men återigen – det här är något av det mest originella jag lyssnat på … på väldigt länge. Och varenda gång “Örn Örn” nämns så ler jag jävligt brett och önskat att fler borde ägna sig åt just Örn Örn. Det finns verkligen mycket att tycka om i det långa “What the fuck” som är Vägsjäl. Love it. Örn Örn!
“Det finns verkligen mycket att tycka om i det långa “What the fuck” som är Vägsjäl. Love it. Örn Örn!”
Bra sammanfatting? 😉
Bra skiven recension om en bok som verkligen är udda och underhållande. Tack!