Ingen ond man, Leif Appelgren
Leif Appelgren har tidigare arbetat som åklagare. Detta är hans debut och jag har läst mycket gott om den!
Om boken:
“Abdi, den unga ledaren för ett av västra Stockholms kriminella nätverk, hittas mördad intill en brygga vid Mälaren. Den sargade kroppen bär spår av tortyr och kommissarie Irina Kovic kopplas in tillsammans med sin grupp för att utreda fallet, under ledning av kammaråklagare Mats Ljunggren.
Mordet förväntas leda till fler våldsamma uppgörelser och polisen håller noga uppsikt över två gängledare i Abdis närhet: Karim och Slobodan.
Men utredarna ser även kopplingar till en tidigare gruppvåldtäkt som ett vittne försökte stoppa genom att larma polisen. I centrum för den händelsen stod en ung kvinna från en finare del av Stockholm, hennes familj och pojkvän, en ambitiös läkarstudent.
I korsvägen mellan våldsam förortskriminalitet och stadens överklassmiljöer är det svårt att avgöra vem som är ond och vem som är god. Priset för att stå upp för rättvisan är högt och för att skapa sin egen rättvisa är det kanske ännu högre?”
Malmsjö läser in
Jonas Malmsjö gör i vanlig ordning ett suveränt jobb som inläsare. Det här kan faktiskt tillhöra en av hans bästa prestationer hittills (även om han aldrig gjort mig besviken).
Välskriven debut
Det råder inget som helst tvivel om att detta är en imponerande debut. Appelgren har ett finfint flyt i sitt språk och jag tycker att man undviker onödiga haranger. Han har även en förmåga att beskriva skeenden utan att det blir onödigt detaljerat eller explicit. Detta är kanske tydligaste kring gruppvåldtäkten, som är hemsk nog som ingrediens men avhandlas utan att bli spekulativ. Jag tycker även att författaren får till moraliska dilemman och frågan kring gott och ont på ett väldigt snyggt sätt.
En välkänd berättelse
Intrigen i Ingen ond man är knappast något nytt på kartan. En ung kvinna som utsätts för ett grovt övergrepp. Uppgörelser bland förortsgangsters. En sargad familj som vill se rättvisa skipad av samhället. Vi har läst det, lyssnat på det och sett det på film så många gånger, men Appelgren gör det riktigt, riktigt bra. Det är spännande, intressant, karaktärerna känns trovärdiga och välgestaltade (även om jag till en början upplevde förövarna som äldre, men det kan ha varit jag som missade den detaljen i ett ofokuserat ögonblick). Det är spännande att följa med såväl familjen i sorg som “golaren” och rättsväsendet. Det märks att Appelgren har arbetat som åklagare för i just de delarna som rör det rättsliga, där boken för en stund förvandlas till ett rättegångsdrama, glimmar det till lite extra.
Jag skrev det i början och jag skriver det igen: Ingen ond man är en mycket imponerande debut och jag ser fram emot mer av författaren.