Röd signal, av Johan Brännström
Brännström debuterade med dunder och brak förra året med tokhyllade, nervkittlande spänningsromanen Feber. Nu är han tillbaka med nytt och förväntningar är feberhöga.
Om boken
“Röd signal utspelar sig drygt två år efter händelserna i Feber. Mikaela Sköld, reporter på Nyhetsbyrån, har flyttat ihop med sin kollega Kim i en villa i Huddinge där hon bor tillsammans med nu fjortonåriga dottern Vanja och Kims son Sigge. Ett sargat samhälle har börjat öppna upp och när en hård vinter slår till är tågförseningarna snart tillbaka.
Snart börjar en serie dödsolyckor ske i tunnelbanan och pendeltågen. Polisen misstänker dock att det handlar om något värre: En vettvilling som knuffar folk framför tågen. Det blir starten på en gastkramande jakt på en gärningsman som kan vara vem som helst i vimlet på perrongerna. Och snart inser Mikaela Sköld att dåden har koppling till hennes artiklar på Nyhetsbyrån.
Röd Signal är en pulshöjande thriller som kommer att få alla som läser att kasta blickar över axeln nästa gång de åker tåg. Den skildrar ett Sverige som blivit kallt, där en vrede ständigt bubblar under ytan och någon när som helst kan brisera.”
Lyssna till Leining
Röd signal är inläst av duktiga Gunilla Leining, en av våra mest populära inläsare. Hon sköter sig klanderfritt i vanlig ordning.
Red means stop
Jag tyckte väldigt mycket om Feber. Liksom exempelvis David Ärlemalms imponerande debut Lite död runt ögonen var även Feber en bok som växte på mig, en bok jag kom att tänka på emellanåt i efterhand – och det händer inte överdrivet ofta. Av den anledningen blir det lite extra pirrigt när man ska ta sig an uppföljaren … men …
Psykopat i kvadrat
… Äh, jag ska inte dra ut på det längre. Brännström briljerar med Röd signal. Det han gjorde suveränt i Feber görs ännu bättre här. Tempot är högt, vi får fördjupade relationer till karaktärer som verkligen växer på en och känns både intressanta och trovärdiga. Det är spännande så gott som rakt igenom och begreppet train rage är skrämmande och högst troligt. Jag gillar hur vi introduceras till antagonisten och även om han i sig kanske inte är jätteintressant så sköter Brännström hela den här biten riktigt bra. Hans känns både obehaglig, oberäknelig och lite “anybody want a peanut?” på samma gång.
Avslutningsvis, som ni redan förstått; Röd signal är ytterligare en triumf för Johan Brännström, en författare vi kommer att få se mycket mer av. Och fan vet om jag inte är rätt sugen på att se lite train rage på vita duken efter en redig feber?
Foto: Pressbild