Vågbrytarna, av Caroline Grimwalker
Caroline Grimwalker, Sveriges skräckdrottning enligt utnämnande, ger oss första delen i serie spänningsromaner.
Om boken
“Linn Walter, juridikstudent och författare, har gjort sig känd som debattör i feministiska frågor. Sedan flera år tillbaka befinner sig hennes pappa, Carl Walter, på Säters rättspsykiatriska klinik, dömd för grov kvinnofridskränkning och mordförsök på Linns mamma. En dag nås hon av beskedet att Carl anses vara frisk och ska släppas fri.
Samtidigt flödar hoten och hatet mot Linn på nätet. När någon tar steget vidare och börjar närma sig henne i verkliga livet blir rädslan alltmer påtaglig. Är det bara ett vanligt nättroll eller är det hennes pappa som på något sätt är ute efter hämnd? Det var ju hon som ringde 112 den där kvällen för så många år sedan då mamma nästan dog.
”Vågbrytarna” är första delen i Caroline Grimwalkers serie med samma namn – en andlöst spännande trilogi med rejäl feministisk punch. Tre kvinnor binds samman i en oväntad vänskap av det faktum att de alla är offer för mäns våld. Vad händer när kvinnorna till sist får nog och gemensamt bestämmer sig för att ge tillbaka?”
Leining läser
Blir nästan lite tjatigt att skriva efter att jag gav Leining en stor tumme upp för inläsning så sent som igår när jag recenserade Johan Brännströms senaste magsårsroman Röd signal, men here goes: Leining är en riktigt duktig inläsare och gör, i vanlig ordning, en mycket bra insats.
Sveriges spänningsdrottning?
Skräckdrottning, spänningsdrottning. På sätt och vis kan man nästan kategorisera Vågbrytarna som skräck, för det finns väl ärligt talat få saker som är läskigare än vad människor är kapabla att utsätta varandra för? Vågbrytarna är en tydlig så kallad rape revenge, en genre som är väldigt vanlig inom film. Någon, i flesta fall en kvinna (eller flera) utsätts för något obeskrivligt överdjävulskt av en obeskrivligt överdjävulsk person (läs: man). Brottsoffer förvandlas till hämnare. Det är ett återkommande och ack så spännande tema. Ja. Jag älskar hämndberättelser och rättfärdigar t.ex. John Wick att masskrera hundra gangsters vilken dag i veckan som helst (DOM DÖDADE HANS HUND, YO!).
Bestialiskt, spännande och äckligt
Ja, åter till spänningsdrottningen. Grimwalker är oerhört skicklig, så pass att man nästan skulle kunna tro att hon jobbar på heltid som författare. Vilket hon gör. Det är rappt berättat, full fart från start till slut i princip. Det känns, inte helt otippat, på många sätt som en Grimwalker-roman, för fru Grimwalker skriver med samma frenesi och skicklighet som herr Grimwalker. Det är obehagligt, äckligt och rått – men utan att det blir alltför explicit. Jag tycker att Caroline har en oerhört bra förmåga att med små medel (läs: få ord) beskriva en känsla, eller en hemsk scen, istället för att bre på med alltför mycket äckel. Det är skickligt. Vid något tillfälle stannar jag upp och tänker “Kan det verkligen leva så mycket ondska inom en människa?” och svaret är ju att, ja, tyvärr så kan det nog det.
Vågbrytarna är en riktigt bra hämndroman (ja, det är en genre nu!) som lovar väldigt gott inför kommande delar (och andra böcker av författaren).
Foto: Lisa Wikstrand