Allt de inte visste, av Gunnar Ståhl
Ståhl är journalist och har släppt några böcker tidigare, bland annat en dokumentär bok om Tumba-Tarzan som blev underlag till en dokumentärfilm. Detta är första gången jag bekantar mig närmre med Gunnar som författare.
Om boken
“Året är 1968 och världen står i brand. Krig, demonstrationer, protester och kravaller avlöser varandra. I USA mördas Martin Luther King och Robert Kennedy. I Frankrike och Stockholm demonstrerar studenterna mot ett föråldrat undervisningssystem och världen protesterar mot USA:s inblandning i Vietnam. I Stockholms city rullar modskravallerna fram. Andra världskriget är glömt och världen är i uppror.
Samtidigt är det rekordår i Sverige, en högkonjunktur som ger alla familjer mer pengar i plånboken. Campingsemestrar med tält och spritkök är över och sportstugeboendet blir på modet. Svensk television får två kanaler och färgteve. Bosse Högberg vinner och förlorar boxningsmatcher, Thore Skogman sjunger för folket och ungdomarna diggar Beatles, Rolling Stones och Hep Stars på Kvällstoppen på tisdagarna och Tio i topp på lördagseftermiddagarna. Sverige har klarat sig mycket bra åren efter andra världskriget, landet har kanske aldrig mått bättre och ekonomin blomstrar. Ingenting kan bli gynnsammare.
I denna splittrade tillvaro, mycket nära men ändå oändligt långt från händelsernas centrum och i ett svenskt brukssamhälle, lever Jonny Fröjd. Till hösten ska han börja i gymnasiet och snart bli vuxen, en känsla som inte enbart är av godo. Vägen dit är knagglig, våldsam, tveksam och brutal. Det är mycket Jonny och hans kamrater inte vet.”
Ett stycke vardagshistoria
Allt de inte visste sammanfattas av författaren själv som en svensk vardagshistoria i romanform. Som i många andra fall läste jag faktiskt inte alls på om bokens intrig utan gav mig in i Gunnars berättande helt ovetande om vad som skulle bjudas på. Något som kan vara både spännande och frustrerande.
Van inläsare
Sebastian Karlsson är knappst en duvunge i sammanhanget utan har läst in ett flertal böcker, den senaste jag vill minnas att jag hörde var Fatmir Seremetis “Från mörker till framgång”. Karlssons ton passar materialet väldigt bra. Det är avskalat utan att sakna melodi eller bli monotont.
Barn av förr
Det som berättas för oss är en vardagshistoria som bjuder på tillbakablickar till såväl nyckelhändelser i världshistorien till små, lokala företeelser som känns oerhört realistiska och kärleksfullt beskrivna utan att veta vad som faktiskt är sprunget ur fantasi och vad som är verkligt – men är det viktigt? Nej, för fanken. Det komiska är att jag av någon anledning, efter att som tidigare nämnt inte läst om boken innan mer än flyktigt, förväntat mig någon form av spänningsroman. Därför fokuserar jag till en början lite extra i väntan på vad som komma skall och lägger märke till ett mycket nyanserat och härligt språkbruk som jag verkligen fastnar för. Det kan vara så att man har som störst behållning av Allt de inte visste om man själv vuxit upp under samma tid som bokens Jonny Fröjd. Det är en annorlunda upplevelse och jag gillar det i det stora väldigt mycket. Främst är det återigen Ståhls språk och levande, ibland härligt komiska beskrivningar av omvärlden som förgyller.
Är du lite less på fartfyllda, råa krimromaner eller feelgood-högen kan jag varmt rekommendera detta som ett trevligt avbrott.
Allt de inte visste landar på 4 av 5 pannkakor.