Stockholm secrets, av Isabel Eriksson
Detta är Isabel Erikssons romandebut. Den är skriven under pseudonym då hon lever med skyddad identitet. Vad jag läst mig till rör det sig om samma Isabel Eriksson som kidnappades av “Bunkerläkaren”.
Om boken
“Utåt sett är hon en framgångsrik konstnär som huserar i en herrgård strax utanför Stockholm. Herrgården är dock en täckmantel för Stockholms bäst bevarade hemlighet: Mia och hennes väninnor Jane och Miriam lever ett dubbelliv. Bakom konstnärsfasaden döljer sig nämligen en annan verklighet där de uppfyller sina kunders innersta fantasier. Följ med väninnorna på deras äventyr som lyxeskorter. En värld där bubbel och intriger blandas i en trestjärnig Michelin-soppa.
Stockholm Secrets är en roman som på ett underhållande sätt berättar historien om Mia och hennes väninnor som lurar kultureliten med sina halvdana skulpturer. Deras egentliga verksamhet som eskorter ger dem tillgång till en värld av lyx, men skapar också relationsproblem och andra tuffa utmaningar. Till slut ställs allt på sin spets – kommer de lyckas bevara sin hemlighet?”
Inläsning
Detta är min första bekantskap med Julia Bohman som inläsare. Jag tycker att hon sköter sig bra. Av någon anledning tänker jag att hennes röst skulle passa romance-genren bra. Nu ÄR Stockholm secrets faktiskt delvis just romance.
En annorlunda vinkling
Stockholm secrets är riktigt intressant och lätt att fastna för. Korta kapitel, språket är lätt att ta till sig och intrigen är intressant. Kanske till väldigt stor del därför att boken visar en annan sida av ett väldigt omdebatterat ämne. Jag skulle inte vilja säga att den “förskönar” prostitution, snarare så tycker jag att den hanterar ämnet på samma sätt som bokens huvudperson Mia tänker om torskar: Den moraliserar inte. Den berättar en historia om en ung kvinna (och hennes väninnor) som bestämmer över sig själv och sin kropp och gör ett aktivt val att sälja sex. Det blir lite extra intressant just eftersom den moraliska pekpinnen inte finns med i bilden.
Lite djup, mycket yta
Hur mycket, eller om ens något, av berättelsen som faktiskt är verklig vet jag inte, men det är ett fullt tänkbart scenario. Istället för att bjuda på en mörk bild av kåta, äckliga torskar målas alla faktiskt upp som ungefär lika omoraliska, men människor. Det är på något vis provocerande. Och underhållande. Intrigen är ganska enkel och det hela är till stor del ganska ytligt. Det blir ingen djupdykning in i människans psyke eller så, även om Mia växer något som person under bokens dryga 6 timmars speltid. Men det där med ytlighet – Gör det nåt? Ärligt talat nej. Det behöver inte vara bråddjupt alla gånger och Isabel lyckas med att berätta en ganska avslappnad, underhållande och välskriven berättelse som visar “en annan sida” utan att det för den sakens skull känns som något hån mot alla de som faktiskt far riktigt illa av sexhandeln.