Gräset är alltid blodigare på andra sidan häcken, av Sofia Rutbäck Eriksson och Mattias Boström
Så har Rutbäck Eriksson och Boströms första del i mysdeckarserien om Katarinas eminente detektivbyrå släppts. Gräset är alltid blodigare på andra sidan häcken (även känd som Världens längsta boktitel) är första delen av fyra (vad vi vet just nu, övriga tre släpps under sommaren).
Om boken
“Varför den spänningsälskande Katarina Zapp, 31 år gammal, arbetar med något så strukturerat som revision är egentligen en gåta. Men hon får dagarna att gå med hjälp av stora mängder choklad och detektivromaner som får ryggraden att krulla sig.
När mystiska saker sker både på arbetet och hemma i grannskapet slänger hon sig rakt ut i det okända tillsammans med sin pensionärsgranne Greta. Äntligen får hon användning för allt hon lärt sig i böckernas värld. För är det inte så att hon är menad att arbeta med något helt annat än siffror?
“Gräset är alltid blodigare på andra sidan häcken” är första delen i den humoristiska deckarserien Katarinas eminenta detektivbyrå. Mer mys än rys utlovas i böckerna om det annorlunda gänget på lilla Malmudden i Luleå. Boken är skriven av Sofia Rutbäck Eriksson i spirande samarbete med Mattias Boström.”
Nya bekantskaper
Utöver att det är första boken av de aktuella författarna jag lyssnar på så är det även premiär i mina öron för Ellen Jelinek, en duktig skådis som även har ett antal ljudböcker på sitt samvete (bättre det än ett antal mord, eh?). Hon gör ett riktigt bra jobb och passar perfekt till stämningen som författarna bygger upp.
Klämkäckt bubbelmys
Jag blir lite sugen på bubbel när jag lyssnar på “Gräset … “. Det kan ha att göra med att bokens huvudperson Katarina är väldigt (läs: kanske lite väl) förtjust i drycken och därför nämns i tid och otid. Bokens intrig är relativt enkel, men bygger upp för kommande böcker på ett bra sätt. Och det där med enkel behöver ni inte läsa som något negativt. Jag vill inte alltid ha superdjup plot och komplicerade fall. Ibland behöver man bara en rejäl dos mysdeckare och det levereras här på ett oerhört trevligt sätt.
Ond bråd död, inte.
Överskriften syftar på hur min älskade, saknade norrländska farfar Gunnar brukade titta på mig och säga “Du är en duktig grabb, inte.” och hör inte alls hit, eller jo. På tal om mys, och skoj. Jag kan ju bitvis ha svårt för böcker som är strukturerade så att i stort sett varenda mening ska osa humor och fyndighet. Det kan nästan bli lite skitnödigt (jag tittar på dig, Fredrik Backman, författare som i mina ögon är som allra bäst när han tonar ned humorn och går på våra känslor). Missförstå mig rätt. Jag älskar humor. Klart jag gör. Jag är en ganska rolig prick själv, när jag känner för det. Men det får inte bli FÖR mycket, för då blir det krystat. Och det är en svår lina att balansera på. Det händer emellanåt att det språket blir lite för kryddat med komik, lite framtungt som vissa kunder säger om min fakturering, men för det mesta så balanseras det riktigt, riktigt bra. Och då är det även riktigt, riktigt kul. Det finns partier, tankegångar och dråpliga situationer som får mig att dra rejält på smilbanden.
Mysstund
Mysdeckare. Cozy crime. Den engelska varianten låter klart mycket trevligare än den svenska. Det är inte en genre jag kommer att lyssna ihjäl mig på (hö hö), men “Gräset … ” får nog ändå sägas vara definitionen av en lyckad sådan. Jag är underhållen från början till slut, jag vill veta varthän det hela ska barka och jag vill ha mer av den eminenta detektivbyrån. Det är märkligt befriande att slippa mörker och rått våld för en stund och det tackar jag för.
För övrigt skulle bokens Katarina passa perfekt ihop med min egen åttiotalsdyrkande, småtragiska privatdetektiv Conny Erixon som ni kommer att få lära känna i höst.
Jag ser fram emot att följa Katarina och Greta i kommande böcker.
