Sönderlandet, av Johan Ripås
Journalisten och författaren Ripås släpper en ny spänningsroman. Jag har tidigare lyssnat på (och recenserat) hans gripande När himlen faller ner.
Om boken
“Från Sönderlandets öar fem, kommer ingen levande hem.
Det har gått ett år sedan Nora Wagners närmaste kollega sköts till döds. Både hon själv och hennes kollegor anser att hon borde ha kunnat stoppa mordet, och mardrömmarna förföljer henne. Hennes närmaste chef skickar iväg henne på en nyinrättad tjänst i skärgården för att ge henne tid att läka.
Men ute bland öarna vilar sedan länge dolda hemligheter och när en ung kvinna faller ihop medvetslös på polisstationens golv dras Nora in i ett händelseförlopp långt större än hon kunnat ana. Till slut vet hon inte vem som är vän och vem som är fiende.
Tre år tidigare reser en kolonn av svenska läkare och FN-soldater genom Kongo för att rädda liv. När de blir kidnappade av gerillan och placerade i fångläger finns det bara ett sätt att överleva: att hålla ihop gruppen, vad som än händer.
Sönderlandet är en underhållande och spännande kriminalroman. Men det är också en berättelse om vad som händer med människor när de pressas till det yttersta och är tvungna att välja mellan att dö eller låta dö. Det är den första boken om polisen Nora Wagner.”
Duktig uppläsare
Mirja Turestedt står för inläsning av Sönderlandet. Hon är i vanlig ordning riktigt duktig, här finns egentligen inget alls att anmärka på.
Välskrivet
Ripås är en duktig författare, vi kan väl börja där? Han skriver på ett sätt som gör att man genast dras in. Språket är vackert och levande och samtidigt lätt att ta till sig. Det är relativt korta kapitel och pulsen finns med mest hela tiden.
Hemskt och brutalt
Ripås har en förmåga att med få ord få mig att måla upp väldigt levande bilder. När det är våldsamt och brutalt så känns det verkligen just så även om jag inte upplever att man vältrar sig i onödan – likförbaskat innehåller Sönderlandet ett par våldsamma snuttar som biter sig fast i min skalle i form av små obehagliga filmsnuttar. Främst handlar det om de delar som utspelar sig i Kongo. Det är i de kapitlen bokens absoluta puls, spänning och obehag återfinns. Det är dit jag vill tillbaka för att höra mer – på gott och ont. De kapitlen är nämligen betydligt mer spännande och drabbande än de som utspelar sig i Sverige.
Trovärdighet och gestaltning
Karaktärerna i Sönderlandet är välgestaltade och dialogen trovärdig. Nora är en tillräckligt intressant huvudperson, även om hon inte nödvändigtvis lämnar några bestående intryck i efterhand. Vid några tillfällen blir jag av någon anledning lite förvirrad och glömmer bort vem som är vem i handlingen – om det beror på tillfällig förvirring eller annat ska jag låta vara osagt. Jag gillar psykologin som påvisas, hur människor bryts ned och förändras när dom utsätts för extrema situationer. Det är intressant – men det blir lite problematiskt, för jag tycker dels att en viss förvandling (no spoilers) går lite väl fort och förenklat, sedan tycker jag även att trovärdigheten i en bok jag i många avseenden tycker känns realistisk, faller bort framåt slutet. Det finns delar som helt enkelt känns lite väl långsökta, även om människan är en komplex och märklig varelse.
Summering
Välskrivet, spännande och bitvis riktigt obehagligt. Sönderlandet är en mörk bok så gott som rakt igenom, riktigt dyster, precis som jag ofta gillar det. De här delarna jag känner blir långsökta och då berättelsen tappar i trovärdighet drar ned slutbetyget litegrann, men på det stora hela gillar jag verkligen vad Ripås fått ihop. Det bjuds på scenerier och infall vi kanske inte är direkt bortskämda med i krimgenren, och det gillar jag skarpt.
