Recension: Detektiv på hett plåttak

Detektiv på hett plåttak, av Sofia Rutbäck Eriksson och Mattias Boström

Katarinas Eminenta Detektivbyrå återvänder i andra delen av den lättsamma deckarserien om den choklad- och bubbelälskande nyblivna detektiven och hennes vän Greta.

Om boken

“Katarina Zapp, nybliven privatdetektiv och ­allmän spänningsnarkoman, har inte mer än ­hunnit sätta upp skylten för Luleås första detektiv­byrå förrän hon får två fall att lösa. Även om Katarina inte direkt känner kriminalhisto­riens vingslag av att hitta en ­försvunnen katt.
Men det andra fallet, där en kvinna tror att ­hennes pensionerade bror blivit mördad, är ­desto mer intressant. Och efter en hel del ­grävande runtomkring i Norrbotten är Katarina och bästa vännen Greta övertygade om att det ligger mer bakom både dödsfallet och den bortsprungna katten.”

Jelinek på hett plåttak

Precis som i första delen är det Ellen Jelinek som lånar ut sin röst mot betalning för att bringa mysdeckaren till liv. Hon är som klippt och skuren för materialet.

Mer fart, samma humor, lika mycket bubbel

Första delen om detektivbyrån (även den recenserad här i somras) var riktigt underhållande, även för mig som på förhand kanske tyckte att kombon feelgood och deckare = mysdeckare inte riktigt skulle vara något för moí. I uppföljaren har vi redan lärt känna karaktärerna, som här fördjupas med bland annat potentiella kärleksintressen och när introduktionerna är förbi blir det lite mer flyt i intrigen. Åter är den underbara humorn, som ofta får mig att både dra på smilbanden och skratta rakt ut (Brunöga i våra hjärtan!). Katarinas förkärlek för diverse onyttigheter får också mycket utrymme och jag skrattade rakt ut åt hennes version av tallriksmodellen.

Spänningshumor

Intrigen är intressant och grymt underhållande rakt igenom och det får sägas att humorn här ersätter det krut som i en vanlig “mörk” deckare kanske skulle ha lagts på vad som anses spännande … och jag älskar det. Även om det inte blir direkt spännande så är det sånt jäkla trevligt flyt i intrigerna, såväl Katarinas trevande privata steg in i kärlekslivet som fallet dom utreder. Och när hon i början blir lycklig över att “äntligen” kanske ha fått ett mordfall på agendan – ja, då blir även jag lite lycklig. Sen innehåller “Detektiv på hett plåttak” en av världens absolut bästa cameos (Endast Stephen King’s skämsroliga cameo som pizzabud i filmatiseringen av Rose Red med tillhörande kommentar “What its this, some kind of haunted house?” står högre). Johan Anderblad och hans lilla pipande vän Pipen snurrar förbi och visar potentiellt sina mörkare sidor.

Detektiv på hett plåttak är en underbart rolig och mysig historia som är svår att inte älska. 4,5 av 5 pannkakor.

Pipen och Johan. Inte så jävla oskyldiga som trodde?

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *