Pensionat Fjällforsen, av Andreas Jemn
Pensionat Fjällforsen är min första bekantskap med Jemns författarskap. Titeln får mig genast att tänka på en feelgood. Boken i sig är något annat, men nog finns det ändå en liten aura av det inbäddat i manuset.
Om boken:
“Prästgården i Fjällforsen står öde och nedgången. Förfallet började efter att dess senaste inneboende, kyrkoherden Anders Petronius, blivit en i raden av alla som försvunnit spårlöst ute vid sjön. Sedan dess är det ingen som vågat gå nära den mystiska platsen.
Plötsligt en dag drar mediumet och tv-kändisen Katinka Månstråhle in i samhället. Hennes mål är att rusta upp den gamla övergivna prästgården och det dröjer inte länge innan huset förvandlats till ett populärt pensionat. Rika gäster vallfärdar från landets alla hörn för att smörja kråset och uppleva storslagna möten med andevärlden. Men rätt som det är börjar saker hända som ingen – inte ens Katinka – kan förklara. Något stort har ännu en gång vaknat till liv i Fjällforsen. Frågan är bara vad.”
Erfaren inläsare
Anna Godenius står för inläsning. Går man igenom listan på Storytel över böcker hon lånat rösten åt står det klart att hon är en riktig veteran. Jag tycker att hon sköter sig bra utan att kanske lämna några större intryck, men en röst som helt klart fungerar bra för materialet!
Humor och allvar på Fjällforsen
Det som slår mig ganska tidigt är att Fjällforsen är en väldigt annorlunda historia. Unik eller ej kan jag inte svara på, men intrigen hör klart inte till den typen jag stöter på till vardags. Det är menat som något oerhört positivt, för det här är allt annat än förutsägbart.
Karaktärerna en styrka
En av Jemns stora styrkor är karaktärerna. Alltifrån Katinka till Mlatko som har allt annat än rent mjöl i påsen och vars öde bjuder på tillbakablickar till Balkan-kriget. Det är många nyanserade karaktärer som passerar förbi under bokens gång och håller intresset uppe.
Det okända på Fjällforsen
Ja, det luktar ju onekligen lite Det okända med ett stänk humor över Pensionat Fjällforsen. Jag kan tycka att berättelsen bitvis känns lite för lång och kanske hade mått bra av att kapas lite, men det uppvägs av det faktum att man aldrig riktigt vet vad man har att vänta sig av karaktärerna och det som sker på pensionatet. Ett stort plus där! Jag ser fram emot att ta del av Jemns framtida romaner!