Recension: Bita den hand som slår

Bita den hand som slår, av Henrik Wolgast

Wolgast är specialistläkaren inom barn- och ungdomspsykiatri som förra hösten debuterade med “Bita den hand som slår”.

Om boken:

“I en fashionabel lägenhet i Stockholm väntar rumänskan Viorica, fångad i prostitution och instängd mot sin vilja. Det enda hon kan göra är att betrakta livet utanför fönstret och vårda sina minnen. Inom sig bär hon på något mer – en uråldrig släkthemlighet som kräver blod.
När en sadistisk kund våldför sig på henne vaknar myten från hennes hemland till liv och korsar verklighetens vägar. Men hon är inte ensam. Det finns fler därute. Fler som söker ett nytt liv. Fler som kräver hämnd.
Bita den hand som slår är en berättelse om att slå tillbaka – men också om att skydda det man älskar. Det är en roman där verklighetens vittnesmål formas till en mörk saga och tar vampyrmyten från gamla tiders Rumänien till det moderna Sverige, där prostitution och trafficking pågår mitt ibland oss.”

Okänd röst

Hanna Stenson står som inläsare av boken och är för mig en ny bekantskap. Jag tycker att hon gör ett riktigt bra jobb och har en röst och tonläge som passar materialet riktigt bra.

Låt den rätte bita den hand som slår

Ja, som rubriken avslöjar så går det inte riktigt att lyssna utan att dra paralleller till Ajvides fantastiska debut. Det menar jag absolut inte som något negativt. Bita den hand som slår är på inga sätt en kopia och står stadigt på egna ben, men den påminner i tonen väldigt mycket om fenomenet som var Låt den rätte komma in. Mörkret, det brutala och den ofta förekommande känslan av hopplöshet är påtagande. Likaså spänningen.

Greppar tag

Bita den hand som slår är inget för den kräsmagade. Den är rå, brutal och riktigt otäck – precis så som jag gärna vill ha en bok. Den är bitvis väldigt våldsam men jag tycker att Wolgast ofta, om inte alltid,  förmedlar äckel och våld utan att vältra i onödiga detaljer och det är positivt. Men ibland är det befriande som författare att få skriva ut hemskheterna. Jag vet. Jag är dock glad att vi besparas det värsta av många kvinnors öden, även om en del hemskheter beskrivs även där. Början på boken sätter tonen ganska snabbt och jag dras genast in i det. En imponerande debut som kommer med fräscha idéer som får ett ganska uttjatat väsen att kännas, om än inte pånyttfött eller dylikt, så ändå riktigt underhållande.

Bita den hand som slår landar på 4 av 5 pannkakor.