Recension: Hannah

Hannah, av Patrik Johansson

Hannah är en spänningsroman och tillika första delen i den så kallade Bruket-serien. Detta är min första bekantskap med Johansson som författare.

Om boken

“Efter flertal våldsamma år som soldat i Mellanöstern bestämmer sig Hannah för att åka hem till sin mamma. Pengarna räcker gott och väl till att uppnå deras dröm om ett hus vid Siljan. Men planerna krossas när det visar sig att Hannahs mamma har obotlig lungcancer och att Hannahs älskade lillasyster mördas.

När Hannah senare hamnar i ett kollektiv, smider hon en plan. Hon ska hämnas på männen som bär ansvar för lillasyster Elins brutala död och göra vad som krävs för att ingen man någonsin ska skada en kvinna igen.

“Hannah” är en laddad roman om en ung kvinna som förlorat alla hon har älskat. Allt som återstår är hämnd och rättvisa, ingenting kan stoppa henne från att utkräva den.”

En duktig inläsare

Veronica Kurba har flera ljudböcker på sitt samvete. Den enda av dem jag hunnit lyssna på innan “Hannah” är Mia Möllers underbara “I en lägenhet på söder” (finns recenserad på bloggen). Där tyckte jag att Kurba gjorde ett riktigt bra jobb. Så är fallet även här. Hon läser med riktigt bra känsla och inlevelse, prövar till och med på ett par kortare och (tack och lov!) lyckade finstämda sångnummer. Klar potential att klättra upp på topplistan över favoritinläsare.

Kastas in i våldet

“Hannah” börjar med en riktig käftsmäll. Man kastas in i en actionscen och fastnar snabbt. Det är rappt, snyggt, våldsamt och effektivt. Ganska rått, även om det inte beskrivs i onödigt explicita detaljer. Detta är något som följer med samtliga bokens actionscener: Det är effektivt, snyggt, pulshöjande och medryckande.

Hannah – hård som diamant

Den titulära huvudkaraktären Hannah är i hästväg en av de starkaste (och våldsammaste) karaktärer jag stött på. Vi träffar henne som Peshmerga-krigare där hon snabbt visar att hon inte tar någon skit. Senare visar sig just det på flera sätt. Strax efter bokens början sker ett par saker som gör att jag har lite svårt att greppa Hannah och hennes nästan gränslösa råhet och drivkraft, men det förklaras ändå effektivt när jag under resans gång lär känna henne – och det här är snarare en av bokens styrkor än tvärtom. För är det något jag kan säga om “Hannah” så är det att den är allt annat än förutsägbar. Jag har egentligen ingen aning alls om vad som ska hända eller vart intrigen är på väg och överraskas därav flera gånger, vilket jag älskar. Detta är kanske framförallt märkbart ett par timmar in när vi börjar bekanta oss med kollektivet Hannah kommer till och jag verkligen inte har en jäkla aning om vart det hela ska leda – och när Johansson börjar ge oss svaret (och bjuder på ännu fler överraskningar och svängar) så är det bara att kapitulera.

Smörflanören

Kollektives upphovsman Vidar har en förkärlek för att kärna smör och det blir en rejäl djupdykning i just detta ämne. Detta är något som jag tycker skänker en extra dimension och adderar till tidigare omnämnt oväntade ingredienser. Vi bjuds rent av på recept som finns insprängda och hela matlagningsdelen fungerar på något märkligt vis som en liten psykedelisk “reklampaus” från intrigen. Lite vågat, rätt vunnet. Jag gillar även att författaren utan att tumma på realism eller på bekostnad av intrigen bjuder in oss till något av en alternativ värld  med ett politiskt läge som överensstämmer bra med vårt och även här infekteras världen av en viss pandemi, även om det här artar sig något annorlunda och intressant. I sann Bond-filmsanda får vi även följa med till ett antal olika både spännande och delvis exotiska platser och även miljöombytena blir oväntade och välkomna. Det är inte utan att man ser fram emot nästa del i serien!

Bokens bästa ord (medvetet, en ordvurpa av inläsaren eller min hjärna som hör fel?): Omknullkastad.

Hannah imponerar och slutar på 4,5 av 5 pannkakor.