Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Recension: Följarehn

Följarehn, av Jan-Erik Ullström

Ullström is back! Tidigare i höstas släpptes första delen i hans historiska fantasy-svit “Sveablot” som jag gillade en hel del. Följarehn är dock något helt annat!

Om boken

“Hon
Elisabeth har levt ett liv kantat av ångest, avund och våldsamma händelser. Hon som förut kunde trivas på dansgolvet längtar nu dagligen efter att få komma hem. Höra dörren gå i lås. Famla efter den där trygga känslan hon jagat sedan barnsben. Hälla upp vinet. Logga ut från verkligheten och in till alla låtsasvänner.

Hon kan fortfarande njuta av att leva ut. Särskilt när arbetet kräver det. När de som skadar andra ska svälja betet. Men även där har modet börjat vackla. Mogren har skyddat henne om och om igen. Ännu ett misstag skulle kunna äventyra hennes plats i teamet. Storasyster Teodora har försökt närma sig, men Elisabeth har blivit allt svårare att få grepp om. Den annars så öppna har blivit oroväckande sluten.

En dag faller så allt. När minnena kommer ikapp och tar över. Kroppen på obduktionsbordet blir droppen. Den krossar Elisabeths tillvaro. En tillvaro som sedan länge varit dömd att gå under. Hon kämpar febrilt för att hålla sig flytande. Samtidigt tvingas hon hantera känslan av att sakta men säkert tappa förståndet.

Han
1986. Helvetet briserar.
1994. De ska få lida, så som han lider. Särskilt hon.
2003. Han behöver mer. Den förvridna kroppen i jordkällaren förändrar allt.
2011. Svaret har gått förlorat. De minns inte. Det är dags. En efter en ska de skyldiga åter straffas.”

Bobos hörna

Bobo Engström står för inläsning och detta är inte vår första bekantskap. Jag gillar Bobo. Han har en röst som är ganska behaglig att lyssna till, även om jag inte kan skaka av känslan att den låter mer ämnad för böcker för yngre åldrar (och synsk som jag är visar det sig att Bobo mestadels läst in just för småmänniskor). Med detta sagt så gör Bobo ett mycket bra jobb och har ett stadigt och bra tonläge. Trevligt värre är att han, som i tidigare böcker jag lyssnat på, inleder med att säga saker som “Hej, nu ska jag läsa en bok som heter Xxxx, skriven av Xxxx. Och jag som läser heter Bobo Engström”. Inte nog med det, den här övertrevliga jäveln avslutar dessutom med “Tack för att du lyssnat, hoppas vi hörs snart igen!”. Det blir liksom gemytligt, som att sitta hemmes i Bobos vardagsrum när han läser för en. Det här borde fler inläsare ta efter.

Våld och mörker

“Följarehn” är en ganska mörk och brutal berättelse. Elisabeth är en sargad själ som lever gränslöst, djupt påverkad av händelser för länge sedan. Det finns ett intressant psykologiskt djup i denna blandning av kriminalare och mystik med inslag av erotik – för det är ganska mycket sexuella utsvävanden (utan att bli för explicit, påtalar han som själv skrivit erotiska noveller med titlar som “Janssons frestelse”). Dessa är dock inte för utsmyckning utan tillhör även Elisabeths problematik.

Välskrivet på rehn svenska

“Följarehn” är en välskriven berättelse som är allt annat än förutsägbar. Ullström har ett vackert, målande språk som ger min fantasi mycket spelrum. Däremot kan jag uppleva att dialogen känns lite forcerad på sina ställen, men det är inget som förstör. Boken är intressant och jag sugs in i tragiken och psykologin, även om jag stundvis har lite svårt att verkligen greppa, eller kanske gripas, av intrigen. Jag kan inte sätta fingret på varför, men jag har ändå en oerhört stor behållning av berättelsen och vill verkligen komma framåt för att få reda på vad som egentligen försiggår – av den anledningen är jag väldigt glad att detta är första delen av en tänkt serie. Det här är bra och Ullström kan verkligen konsten att väcka min nyfikenhet med diverse oväntade vändningar.

Tack för att du läst. Hoppas vi hörs snart igen.

Följarehn landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar

Till startsidan