Mörkt land, av JS Axell
Detta är uppföljaren till Mörk stad, en dystopi som släpptes hösten 2019. Första delen tappade rejält efter en rätt intressant inledning. Hur håller del två?
Om boken
“Den mystiska smitta som förvandlar människor till blodtörstiga odjur har alltjämt världen i sitt våld. Samtidigt har Fristaden, platsen som skulle vara mänsklighetens sista hopp och utpost, visat sig vara en lögn. Efter upproret har nya sanningar uppdagats innanför murarna och frågorna har blivit allt fler för de överlevande vännerna som stod bakom revolten. Vad är det egentligen som ligger bakom smittans spridning? Och vad tjänar de hemliga registren över platser i landet utanför till? För att få svar måste de ge sig av från Fristaden. Men ju längre de tar sig, desto mer börjar de tvivla på sina handlingar. Är den boll de själva satt i rullning ett lika stort hot mot människans överlevnad och existens som den skräckinjagande världen där ute är?”
Wibes vibes
Likt första delen är det åter Pascal Wibe som står för inläsning. Jag var lite kritisk mot inläsningen av dialoger i “Mörk stad”, som även var Wibes debut som inläsare. Kort därefter gjorde han en helt fantastisk inläsning av Olsson & Falkmans snygga “Dolt under jord”. Han följer upp med att göra en riktigt bra inläsning av JS Axells uppföljare. Tonen och rytmen ligger perfekt och med små skillnader lyckas man även höra skillnad mellan vissa karaktärer utan att det blir för teatraliskt. Snyggt!
Mörk vision
Som nämnt i början (och i recensionen) så imponerade inte Mörk stad nämnvärt. Jag tyckte att den tappade rejält efter en intressant inledning och fokuserade oerhört mycket på händelser kring “Klubblandet”. Uppföljaren tycker jag har ett annat driv. Det börjar, efter en “previously on …” med en re-cap av utbrottet i form av dagboksinlägg vilket fungerar helt okej. Överlag tycker jag att uppföljaren känns något tightare och spänningen ligger närmre till hands. Det är en förbättring mot första delen på samtliga plan då dialoger på det stora hela känns mer genuina och karaktärsgestalningar mer djuplodande.
Längden har betydelse
“Mörkt land” har återigen ett större fokus på spänning och språket känns mer genomarbetat. Ett par av karaktärerna är intressanta och höjer lyssningsvärdet. Däremot tror jag att boken hade mått bra av att trimmas ned rejält. Den klockar in på nästan 15 timmar (del ett var strax under 16!) och det känns på tok för långt i förhållande till en relativt enkel intrig. Det gör att det bitvis blir lite enformigt och jag tappar fokus till den grad att jag behöver pausa och klämma in en annan bok i halvtid – Bör tilläggas att en bidragande orsak kan vara att dystopigenren börjar kännas rejält urvattnad (Perfect Day, uppföljaren till Stayin’ Alive, utgör undantaget som bekräftar regeln). Allt detta kanske låter väldigt hårt, men i kärnan finns här en spännande dystopi som hade mått bra av en grövre sax i redigeringen.