Recension: Isstorm

Isstorm, av Dan Buthler & Leffe Grimwalker

Den skalliga författarduon Buthler & Grimwalker (hade lätt kunnat utgöra del av titel för en ny serie filmer om ett par supersnutar, eller hur? Eller antihjältar…) är tillbaka med fjärde boken om Alex Storm vars liv är minst sagt, just det: stormigt.

Om boken

“Fan ta Alex. Fuck allt han står för och allt han gjort. Det är hans fel att Jessica känner sig smutsig. Det är hans fucking fel att hon inte längre har några barn eller ett liv.

Alex och Jessica Storm, ledarna för triaden i Sverige, har beslutat sig för att skiljas. I ett slag blir de bittra konkurrenter om den svenska kokainmarknaden. I Hongkong planerar Alex halvbror Peter Bao, triadens drakhuvud, för en politisk karriär. För att lyckas behöver han Alex hjälp. Men den fruktade lönnmördaren Lily Rose har en egen agenda och avslöjar att Peter Bao låg bakom mordet på Alex och Jessicas barn. Alex överger allt han har i Sverige och flyger till Hongkong med ett enda mål – hämnd.”

En Malmsjö i stormen

Som vanligt är det Jonas Malmsjö som läser in och han gör det suveränt i vanlig ordning. Faktum är att hans röst känns så i symbios med berättelsen att jag undrar om han inte tillbringar en timme varje morgon med att väsa lite repliker mot badrumsspegeln. “Fan ta måndagar. Fuck allt dom står för. Ge mig fucking fredag.”

Den fjärde stormen

Jag har lyssnat på Storm-serien med stor behållning. Den föregående delen var den svagaste med lite väl mycket transportsträckor även om den höll sig underhållande rakt igenom, men då känner jag samtidigt att man måste se den här serien ur ett annat perspektiv. Det handlar inte om fristående böcker med egna handlingar utan det är ett ständigt rullande kinesisk-svenskt höghastighetståg med slutdestination Wha’DoFakk, och det är just det som är så spännande med upplägget: Full fart, brutalt, spännande, bitvis jävligt roligt, mörkt och man har inte en jävla aning om vad som ska hända. Ena stunden bjuds det på ohämmat sex, nästa sekund är det nån som trippar på ecstasy och plötsligt står Lily Rose och trycker ned ett glödande spett i käften på en triadmedlem i ett försök att förnya fredags-barbecuen.

Stormiga förhållanden

I fjärde delen möter vi alla gamla ansikten, men även en hel del nya. Den minst sagt tveksamma relationen mellan Alex och Lily Rose fördjupas och är förbaskat intressant att följa. Samtidigt växer klyftan mellan honom och Jessica allt större. Med tragiken i bok två har spärrarna släppt och ingen av dem har egentligen nåt att förlora. Något som bådar gott för spänningen samtidigt som jag fortfarande (ja, jag är jävligt långsint) tycker att övergången gick lite väl snabbt. Även om ett hämndbegär ligger och pyr så känns det som att den värsta hjärtesorgen blåste ut vid korsdrag, nästan som om författarduon satt sig ned i en snabbterapi (för mer än så har man inte tid med i Storms ADHD-vardag) med de fiktiva makarna och övertygat dem om att “Det här blir bra för er. Nu har ni friheten att göra som ni vill. No diapers, no strings. Det blir kul – och livsfarligt – vi lovar!”. Men det är, på det stora hela, inget som förstör upplevelsen och den adrenalinkick som Isstorm bjuder på. Och här är det mer action och framåtrörelse i historien – höghastighetståget har speedat upp så pass att inte ens Tom Cruise skulle vilja hänga kvar på utsidan med sugproppshänder. Nu ser vi fram emot del 5!

Full fart i Isstorm. 4,5 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *