Frågar åt en vän, av Sara Molin
Sara Molin är en väldigt produktiv författare. “Frågar åt en vän” är hennes tredje bok sedan debuten “Som en öppen bok” som släpptes i början av 2020.
Om boken
“Lydia Dunge lever ett hektiskt liv. Hon är avdelningschef på anstalten Vinterbo och har både ett bröllop och en begravning att planera. Med en dement morfar, en mamma som tycks mer besvärad än sorgsen och fyra egensinniga syskon gör Lydia sitt bästa för att mormodern under värdiga former ska föras till sista vilan. Fästmannen Douglas, som alltid har haft sina invändningar mot Lydias brokiga, smått kaotiska familj, känner sig bortprioriterad.
Av misstag råkar Lydia skicka ett meddelande avsett för Douglas till Ninos, en total främling. Det blir startskottet för en konversation som blir Lydias följeslagare under de skakiga månaderna fram till begravningen. Hemligheter avslöjas, människor förändras och när Allhelgonahelgen och begravningen närmar sig är ingenting längre sig likt. Hur navigerar man i livet när kartan hela tiden ritas om?”
Flodström läser
Precis som i tidigare böcker är det Viktoria Flodström som läser. Jag tycker att hon gör ett bra jobb med ton och inlevelse som passar innehållet och känslan finfint.
Välbeprövat koncept, nya ingredienser
Intrigen i “Frågar åt en vän” är tämligen enkel och lätt att ta till sig. Precis som i Molins tidigare böcker känns det som bäddat för en filmatisering – och påminner även mycket om diverse romantiska filmer man sett. Är det negativt menat? Nej. Och det har jag klargjort även i tidigare recensioner. För Molin har ett sätt att skriva och underhålla som gör att man köper konceptet direkt och stortrivs. Det är en blandning av bra språkbruk och tempo och väldigt igenkännbara karaktärer. Jag kan genast identifiera ett antal personer som starkt påminner om människor jag själv känner. Som mest underhållande blir det när Lydia under en period behöver bo hemma hos sina syskon och får en chans att se dem alla med nya ögon. Främst den tystlåtne Stefan som tycks vila på en hemlighet som överraskar.
Frågar åt en intagen
Det finns även andra saker som gör att Molins böcker sticker ut – hon hittar alltid något “eget” som skiljer lite från mängden. I det här fallet handlar det faktiskt mycket om Lydias arbete som avdelningschef på en anstalt. Det är knappast vanligt förekommande i den här genren och jag kan inte minnas att jag följt med på insidan på det här sättet och det förgyller faktiskt. Det känns trovärdigt och det ökar intresset även om merparten av boken inte utspelar under arbetstid. Det är en både rolig, vacker och känslosam upplevelse vi bjuds på. Och lyssnar man i 2x hastighet som jag bjuds man ibland på diverse annat – till exempel som att jag under bokens första halva var övertygad om att en viss karaktär hette Linus och inte Ninos.
Foto: Kajsa Göransson