Den fjärde vågen, av Caroline Grimwalker
Grimwalker är tillbaka med uppföljaren till “Vågbrytarna”, som släpptes i somras och uppskattades mucho av den här recensenten.
Om boken
“Linn, Elena och Moa är skärrade av sina upplevelser med våldsamma män och vill skapa sig en ny tillvaro. Moa försöker börja om med sin före detta alkoholiserade mamma, Linn och Elena flyttar för att komma bort från alla minnen. Men Elena har också blivit intresserad av att besöka sajter för incels, män som lever i ofrivilligt celibat, där hon skapar ett alias för att infiltrera gruppen.
I Malmö har flera män, till synes oskyldiga, blivit skjutna. Polisen kallar den anonyma gärningspersonen för “Laserkvinnan”. Mansaktivisten Sixten Törnholm, känd för sina mansläger och brandtal för männens rättigheter, blir förbannad över uppmaningen till män att inte gå ut ensamma sent på kvällen. Men känslan av att någon är ute efter dem växer.
”Den fjärde vågen” är andra delen i Caroline Grimwalkers serie ”Vågbrytarna” – en andlöst spännande serie med rejäl feministisk punch. Tre kvinnor binds samman i en oväntad vänskap av det faktum att de alla är offer för mäns våld. Vad händer när kvinnorna till sist får nog och gemensamt bestämmer sig för att ge tillbaka?”
Leining hatar mansplaining
Jag vet, jag vet. Jag var tvungen att rimma, det är trots allt hårdträning inför att vinna pokal för årets sämsta julrim, eller nåt. Jag kan inte svara för om Leining faktiskt hatar mansplaining, men det får man utgå ifrån. Några som däremot gör det är kvinnorna hon ger röst åt – och hon gör det i vanlig ordning förbaskat bra.
Feminist, javisst
I Grimwalkers Vågbrytar-serie går kvinnorna i stark (och våldsam) kamp mot patriarkatet. Det är både skrämmande, fantasifullt, underhållande och eggande på samma gång. Jag har ju en förkärlek för hämndberättelser (även min egen kommande krimroman hanterar ämnet) och här serveras rätten verkligen välkyld som sig bör. Det är starka kvinnor som får nog och reser sig och börjar ta ut sin hämnd i ett samhälle som alltid varit snedvridet. Det är tänkbart scenario och med det inte sagt att jag förespråkar att plocka upp ett gevär och börja skjuta allt som rör sig på stan med kulor dinglande mellan benen, men budskapet bakom går inte att ta miste på.
Carl-Jurek Walter
Vågbrytarnas egen Anti-Krist Carl Walter bär vissa likheter med Keplers Jurek Walter. Okej, det är främst namnet som genast får mig att tänka på den hänsynslöse mördaren som har lika många liv som Michael “Halloween” Myers, men hänsynslösheten och människohatet är något de delar. Här ska tilläggas att Jurek är en karaktär jag mest tyckt varit påfrestande just för att han lyckas överleva precis allt. Carl däremot är mer mänsklig, vilket till skillnad från det andra monstret, gör honom obehagligare. Han har dessutom mer djup och karaktärsdrag som intresserar än den andre. Jag gillar även hur Grimwalker framhäver sina övriga karaktärer. De är människor av kött och blod. Jävligt arga människor därtill, som råkat alltför illa ut på grund av män de träffat på och detta är dessvärre något som ligger så ständigt i tiden och verkligheten att det känns mer som fiktion än de händelser som beskrivs i Fjärde vågen. Det är en välskriven, underhållande och spännande bok som, liksom maken Grimwalkers verk, rusar på i om inte 240 så åtminstone 180 km/h, vilket är förbaskat trevligt för mig som gillar när det händer mycket. 8 timmar och 17 minuter är över innan du hinner säga “sex incels i en björnsax” snabbt fem gånger.