Det här kommer göra ont, av Adam Kay
En bok med reflektioner från sjukvården, sett ur ögonen på före detta läkaren (numer stand-up-komiker) Adam Kay.
Om boken
“På nätterna får man som AT-läkare ansvaret för samtliga patienter på sjukhuset. Man styr skutan på egen hand. En skuta som är helt enorm, och står i lågor, och som man inte fått några egentliga instruktioner om hur man seglar.
När Adam Kay som nybakad läkare tillträder sin AT-tjänst i London börjar ett minst sagt utmanade yrkesliv. 97-timmarsveckor, beslut på liv och död, en ständig ström av kroppsvätskor och sämre betalt än parkeringsmätaren utanför sjukhuset. Det här kommer att göra ont består av hans dagboksanteckningar, hisnande bakom-kulisserna-vittnesmål som får läsare att ömsom skratta, ömsom gråta. Här finns hysteriskt roliga reflektioner, märkliga patientfall, hjärtskärande öden och oroväckande många främmande föremål på fel ställen.
Boken är också ett nödrop inifrån ett krisande sjukvårdssystem, och en gripande skildring av ett läkarliv som en dag blir för mycket.”
Körberg utan kör
Skådespelaren och musikern Anton Körberg ger sin röst till Det här kommer göra ont. Han har en ton och röst som passar väldigt bra till komiska texter. I längden kan jag bli lite trött på att höra den käcka stämman, men det passar bra till materialet.
Tragik, komik och kroppsvätskor
Adams beskrivningar av sina arbetsdagar, de patienter han stöter på och de objekt som emellanåt behöver plockas ut ur folks underliv leder till många skratt. Det är mycket äckelvarning (naturligtvis, när det kommer till skador och kroppsvätskor av alla sorter) så när jag satt i bilen och skulle äta lunch rattade jag fint över till julkalendern “Mordnatt råder, tyst det är i husen” för att inte behöva tappa aptiten (säger han som helst inte lyssnar på beskrivningar om kroppsvätskor till lunch men likförbaskat kan käka burgare och kolla på splatterfilm, rec. anm.).
Belyser stora problem
Mitt i alla komiska beskrivningar och hutlösa situationer beskrivs även ett djupt rotat problem med en överbelastad och underbetald grupp livräddande själar utan vilka vi andra i samhället inte skulle klara oss. Det är extremt tragiskt och leder till att jag känner mig förbannad i tid och otid. Det är även i de här lite mer seriösa delarna som boken gnistrar till. Merparten bjuder på rejält med skratt men emellanåt beskrivs riktigt tragiska, sorgliga situationer som naturligtvis följer med jobbet. Inte bara det icke-existerande privatlivet, med andra ord. Det här är underhållande och samtidigt viktigt.