Så är den äntligen här: Topplistan 2021!
Jag ser alltid fram emot att sätta ihop den här listan och blir alltid lite sprallig när det börjar dra ihop sig.
Nu är det snart dags att vila lite över jul och då lär även öronen få vila lite från ljudböcker.
Det här året har jag enligt Storytel lyssnat på 143 böcker (i verkligheten lite färre då jag lyssnat på både 1986 och Mordnatt råder… som är episodbaserade), så att sålla ut en topp tio blev återigen omöjligt. Listan påminner om förra året, men med vissa förändringar:
-
Topp tre – De tre som verkligen förtjänar att höjas (att välja ut dessa tre har varit ungefär lika lätt som att komponera veckans matlista efter att ha tryckt i sig en calzone)
-
Topp tjugo – Följande tjog av böcker som gjort stora intryck
-
“Alla borde lyssna på”
-
Bästa debutromaner
-
Speciellt omnämnande
-
Årets bästa inläsare
Jag har kliat mig i håret, gått igenom recensioner och försökt åka tidsmaskin för att återuppleva intryck. Trots en ganska gedigen lista hade jag lätt kunnat addera tjugo böcker till.
Värt att notera:
Böckerna står listade utan inbördes ordning sånär som på de tre översta som delar förstaplats.
Detta är en topplista över de bästa böckerna jag lyssnat på i år, vilket inte är att missta för att samtliga böcker släppts i år.
Alla böcker i topplistan har faktiskt inte nödvändigtvis kammat hem fullpott på beetygsskalan (men nära på), men står med av en anledning.
Topp tre
Vad rimmar på Flora?, av Nils-Petter Löf
“Den här boken knockade mig. Nils-Petter är en av de mest produktiva författarna jag vet och liksom mig själv kastar han sig in i den genre han faktiskt känner för att skriva. Hans tidigare bästa bok stavas Kärnpartiet, men i Vad rimmar på Flora? spelar han cello med mina känslor. Till och med baksidestexten trollbinder och då har vi inte ens börjat lyssna. Inledningen greppar tag i mig på ett sätt som i princip ingen annan bok jag kan minnas. Det är vackert, vemodigt och poetiskt. Och så fortsätter det. All kärlek till Flora och en bugning till herr Löf. Det här är guld.”
36 frågor om kärlek, av Callum Bloodworth
“Debutanten lord Callum Bloodworth, namnet som Bond-författarna önskar att de patenterat åt en minnesvärd skurk, visar inte bara vart skåpet ska stå utan även hur det ska byggas. 36 frågor om kärlek börja lite småpladdrigt men mysigt och växlar upp snabbt. Det här är en av de absolut härligaste böcker jag upplevt på väldigt länge. För det är en upplevelse. Bloodworth är en mästare på att gestalta karaktärer som känns som folk jag känner. Han är också en mästare på att leka med mina känslor och får mig vid ett flertal tillfällen att både skratta rakt ut och känna märklig vattenliknande vätska formas i ögonen. Om Bloodworth var en häst i V75 hade jag satsat hela min aktieutdelning på’n. Jag har stora förväntningar på den här Bond-skurkens kommande böcker.”
Mordnatt råder, tyst det är i husen, av Sofia Rutbäck Eriksson & Mattias Boström
“Vars börjar vi? Det här är norrland noir på Rutbäck Eriksson feat. Boströms vis. Vad innebär det? Ett långt steg ifrån de mysiga, Papphammarianska böckerna om Katarina Zapp. Här kommer något annat, även om likheter finns. En smart intrig som doftar klassisk deckare som möter Rutbäck Erikssons helt fakking fabulösa karaktärsgalleri där inte en endaste liten jävel känns ointressant eller onödigt uttjatad utan helt levande. Det mixat med julfeeling jag inte haft sedan jag var smågrabb och ville glo på julkalendern, öppna julkalender och drömma om julklappar. Mixat en gång till med vackra, kalla miljöer, tio doser vemod, tio doser finurlig humor och kanske fem koppar spänning. Det är såhär juletid ska upplevas och jag kommer aldrig att höra sången utan att sjunga med i “Mordnatt råder…”. Fredde Granberg bjuder även på den bästa inläsning jag kan minnas.”
Topp tjugo
-
Perfect Day, av Torbjörn Löwendahl
“Jag tyckte om första delen, Stayin’ alive, men hade mina reservationer. Perfect Day är en nästan perfekt uppföljare. Löwendahls pricksäkra språk är klockrent, karaktärerna berör och även om tempot överlag är ganska lugnt så går det inte att värja sig. Är du trött på dystopier så ska du ge den här en chans, den visar att en urvattnad genre går att göra annorlunda.” -
Hästpojkarna, av Johan Ehn
“Ett litet unikum. Jag visste på förhand ingenting om Hästpojkarna och kunde därför förföras av Ehns vackra språk och fantastiska berättelse – och berättarröst. Jag minns detta som en av årets starkaste ljudboksupplevelser.” -
Natten jag dog, av Peter Erik Du Rietz
“Vad vore listan utan min favoritgenre – skräck? Du Rietz har knåpat ihop en vacker, välskriven berättelse som tack vare råhet, språk och miljöbeskrivningar bitvis påminner mig om 1793 (boken alltså, inte året, för så jävla gammal är jag inte). Korsa Anne Rice, Niklas Natt Och Dag med George RR Martins Feberdröm och du har Du Rietz, som dessutom gör något eget av vampyrismen istället för att återanvända utnötta klyschor.” -
I en lägenhet på söder, av Mia Möller
“Lite feelgood ska väl också få ta plats på listan. Jag minns det som en ren fröjd att följa 97-åriga Yvonne och hennes entourage i Möllers varma, roliga debut som fullständigt osar skriv- och berättarglädje. Alla borde ha en egen Yvonne i sina liv.” -
En miljon smaragder, av Lukas Adamsson
“Listans kortaste bok klockar in på runt 2,5 timme i speltid men är så packad med känslor. Adamsson låter oss följa Elias i en uppväxtskildring som behandlar våld, utanförskap, vänskap och osäkerheten hos ett barn som försöker navigera i en stor värld. Mina känslor åker tumlare och det enda jag egentligen ogillade med den här oerhört välskrivna boken var att jag ville att den skulle fortsätta. Ett bra betyg om något. Torbjörn Löwendahl gör en suverän inläsning.” -
Skärvor, av Liselotte Divelli
“Minns att jag i recensionen kallade denna för något i stil med så gott som helgjuten spänning. Presidenten för ett MC-gäng är med om en tragisk förlust och poliserna som utreder ställs inför moraliska dilemman. Välskrivet, trovärdiga karaktärer och förbaskat spännande rakt igenom.” -
Gården, av Lars Wernström
“Uppföljaren till Wernströms debut Allt du gör bevisar att allt han gör med uppföljaren är att följa upp en förbaskat bra debut med en ännu bättre uppföljare. Språket, intrigen, karaktärerna, humorn. Jag vill följa med på fler äventyr med Sandell Investigation.” -
Victoria Bonde – Utan minne, av Leffe Grimwalker
“Ja, Grimwalker platsar på listan i år igen, men den här gången får Alex Storm faktiskt chilla och lämna företräde när Victoria Bonde sparkar sig in på listan. Det här är andra boken om snuten Bonde. Språket och stilen känns igen från Grimwalkers övriga böcker. Likaså den höga farten (det här är en buss Keanu skulle ha jävligt svårt att hålla på körbanan). Det här är också boken jag var så inne i att jag, fanskapet med kontrollbehov lika stort som Trumps ego, tog fel avfart på motorvägen och höll på att hamna i Karlstad istället för Stockholm.” -
Sockerormen, av Karin Smirnoff
“Smirnoff bjuder på en bok jag inte kan värja mig ifrån. Det är originellt, språket är lekfullt och det bjuds på en hel del riktigt dråpligheter mitt i en berättelse som i grund och botten är mörk och tragisk. Knappast likt något jag lyssnat på tidigare – Det här är stort författarskap och i min mening betydligt bättre än hennes Jana Kippo-trilogi (av vilka jag endast lyssnat på den första, som även ska tilläggas var bra).” -
Svart sol, av Andreas Norman
“Nu ska vi gå på nazi-jakt. Jag kan höra Mora Träsk sjunga orden. Nej, det är ingen buskis Norman bjuder oss på. Det är en pulshöjande säkerhetsthriller som hanterar ämnen som högerextremism och terrorbekämpning. Välskrivet och sanslöst bra.” -
Var är Olle, av Martin Ezpeleta
“En Storytel Original-dokumentär som slet hjärtat ur min kropp och stampade på det. Ungefär så. Olle försvann 1983 och sedan dess har hans far fortsatt sökandet. Martin Ezpeleta gör mer än berätta och dokumentera – han blir själv besatt av fallet och bestämmer sig för att hjälpa den nu åldrade pappan. Det här är så spännande och samtidigt hjärtskärande sorgligt. Jag satt i bilen en morgon och grät under sista avsnittet.” -
Dotter av jord, av Ann-Catrin Mattsson
“Om jag minns rätt så har Ann-Catrin lagt runt sju år på att skriva sin debutroman, och det märks. Varenda liten detalj sitter som saltgurka på cheeseburgare. Språket är helt fenomenalt, karaktärerna levande, miljöerna fantastiska. Det här är en historisk roman med fantasyinslag och påminner om Outlander och skulle göra sig minst lika bra som tv-serie. Det här är en bok som förtjänar att lyftas!” -
Dödsspelet, av Samuel Karlsson
“Jag gillar Karlssons serie om ö-snuten Jessica Jackson, även om intresset för huvudkaraktären pendlar. Första tre böckerna var mer klassiska deckare där främst den första imponerade stort. När jag började lyssna på Dödsspelet, den fjärde delen, blev jag därför väldigt glatt överraskad – Här har Karlsson valt att svänga av den klassiska deckarleden för att köra off-road. Han gör något annorlunda som gagnar serien mycket. Den här delen har ett helt annat driv och en nyfunnen puls. Hatten av.” -
Losing big or losing everything, av Niclas Christoffer
“Jag har lyssnat på alla Christoffers tidigare ungdomsböcker som på olika sätt hanterat ämnen som psykisk ohälsa. Losing big… (första delen av en trilogi) räknas väl även den som en roman för ungdomar, men den är mogen nog – och framförallt viktig nog – för oss vuxna att ta till sig. Och jävlar vilken resa det är! En blandning av Hunger Games och Biggest Loser som utspelar sig i ett framtida Sverige där ultimat BMI och hälsa bestämmer dina rättigheter. Det är förbaskat välskrivet, underhållande, obehagligt och träffsäkert.” -
Ghettobröder, av Sammy Jeridi
“Att Jeridi toppar även årets lista känns inte otippat. Valet stod mellan denna och hans senaste, Ghettolegender, men Ghettobröder är snäppet tätare även om jag fullkomligt älskar att han vågade göra en Indiana Jones av del tre. Det här är rappt, välskrivet, spännande, brutalt, roligt och smått jäkla beroendeframkallande. Jeridi har kickat många utmanare i arslet och kan känna, låt oss säga, en viss stolthet över sitt författarskap.” -
1986, av Jesper Ersgård
“Vad hände egentligen den där ödesdigra kvällen i februari 1986? Någon dödade vår palmminister (som min äldsta syrra, då 6 år gammal, ska ha sagt till mor och far), men vem? Ersgård bjuder på en av dom smartaste, härligaste och allra mest underbara upplevelser jag fått ta del av sedan jag började lyssna på ljudböcker. Det är välskrivet, högt tempo och flirtar hela tiden med alla de där filmerna jag älskar. Valet till topplistan stod mellan denna och Ersgårds nya Röd gryning, men 1986 är svårslagen.” -
Syndoffer, av Jeanette Bergenstav
“Bergenstavs nya bokserie om journalisten Jennifer Sundin börjar trevande, men visar sig vara allt annat än nå’n halvtråkig dussindeckare. Karaktärerna känns mänskligare, svängarna lite mer originella och humorn fantastisk. Mer King Cock åt överklassen! Springnotan fick mig även att tänka på mitt enda och självklart misslyckade försök i London. Men nu glömmer vi det.” -
Oslagbar, av C N Persson
“Ett relationsdrama med unga superhjältar i en förbaskat välskriven debut. Trovärdigt gestaltade karaktärer i en bok som kanske riktar sig mer till ungdomar, men låt det inte avskräcka. C N Perssons debut tar det (åtminstone i film) uttjatade superhjältetemat och gjuter lite nytt liv. Rasism, utanförskap och kärlek möter spänning.” -
Den fjärde vågen, av Caroline Grimwalker
“Ah men va’ fan. Det är inte snack om nån uppföljare till Johan Falk-rullen Den tredje vågen, va ‘fan. Det här är uppföljaren till Grimwalkers brutala, brutalt spännande och brutalt välskrivna Vågbrytarna. Och vet ni vad? Den fjärde vågen är ännu mer av allt Vågbrytarna var. Jag är svag för hämndberättelser.” -
Ingen ond man, av Leif Appelgren
“Ännu mer hämnd på topplistan? Sí, sí. Leif Appelgrens berättelse om våldsamma uppgörelser i den undre världen som visar sig ha kopplingar till en gruppvåldtäkt är obehaglig, spännande, välskriven och smart. Jag gillade främst hur Appelgren effektivt lyckas beskriva hemska skeenden utan att det blir spekulativt. Intrigen är en välkänd sådan, men det är de trovärdiga karaktärerna, nerven och de snyggt uppbyggda scenerna från rättssalen (Appelgren har arbetat som åklagare, vilket märks) som gör detta till något riktigt speciellt.”
”Alla borde lyssna på”
Jag är inte död, av Erik Engelv
“Eriks föräldrar dödförklaras av sin familj när han kommer ut som homosexuell. Det här är en oerhört gripande bok om hur det är att växa upp som ett Jehovas vittne och i förlängningen att leva ett vuxenliv där religionen separerar en från den biologiska familjen. En bok som gör mig förbannad på allt vad religion heter och kan göra med människor. En bok fylld av tragik men även så förbaskat mycket hopp och glädje.”
I kroppen min: resan mot slutet och alltings början, av Kristian Gidlund
“Vacker, humoristisk och oändligt sorglig. Kristian berättar med egna ord om sin resa från cancerbeskedet 2011. En envis människa, kär i livet, i en kamp mot en än envisare fiende. Lämnar ingen oberörd och bör lyssnas på med en trave servetter nära till hands.”
Bästa debutromaner
Hannah, av Patrik Johansson
“Patriks debut är en intressant, välskriven, underhållande och bitvis även väldigt brutal berättelse om titelns Hannah, som återvänder till Sverige efter flera år som soldat i Mellanöstern. Han har här även myntat genren Beurre noir. Beurre = smör, för de som inte vet. För insprängt i spänningsromanen finns inte bara beskrivningar av hur folk kärnar smör – vi får faktiskt recept. En riktigt bra debut som tar oss med till en massa olika härliga miljöer och bjuder på en hel del spänning.”
Så länge hjärtat kan slå, av Birgitta Gunnarson
“Birgitta debuterar med en varm, härlig feelgood som på vissa sätt påminner om Backmans En man som heter Ove. Bodil är en bitter och besviken kvinna nära pensionsålder. En rad händelser gör att hon, tack och lov, börjar omvärdera sitt liv och se sig själv och sitt forna agerande utifrån. En livsbejakande, underhållande, välskriven och mycket vacker berättelse.”
En natt i Logtown City, av Daniel Andersson
“En jäkligt snygg cross-over mellan Blade Runner, Dog soldiers och Judge Dredd. Så sammanfattar jag nog enklast Logtown. Spänning, dystopi, varulvar och lite deckarstil. Det här är en riktigt häftig debut som lovar gott för framtiden. Och gör något rätt intressant av varulvar som i min mening dessvärre sällan annars porträtteras som annat än ett ganska löjligt väsen.”
Hövdingen, av Anders Salander
“Välskriven, effektiv och spännande roman som blandar action, äventyr och lite övernaturligt. Snyggt persongalleri och oväntade inslag. En blandning av Taken och Da Vinci-koden som bådar oerhört gott för framtiden. Och vågar jag hoppas på en uppföjare?”