Recension: Olycksfåglar

Olycksfåglar, av Fredrik P Winter

Winter följer upp fjolårets vuxenromandebut Grävlingen med en ny djurisk titel. Detta är dock en fristående roman som på intet sätt har med grävlingar att göra.

Berntsons olycksfåglar

Sofia Berntson dök upp i topplistan jag la upp dagen innan julafton. Hon blev nämligen utnämnd till en av årets bästa uppläsare enligt moí. Hon gör här, liksom i bland annat Winters Grävlingen, ett suveränt jobb.

Om boken

“En flicka försvinner spårlöst i skogarna nedanför Trollhättans vattenkraftverk. Under skallgången hittas flickans röda jacka. Det ser ut som om hon sitter bland trädrötterna och väntar på att bli återfunnen. Men istället för den saknade flickan, hittar man benresterna från ett annat barn innanför jackan.
I 25 år har fyra vänner dolt en fruktansvärd olycka som tog deras väns liv. Istället för att berätta sanningen ljög de om att hon drunknat i Göta Älvs strömma vatten. Sedan dess har lögnen sakta ätit upp var och en av dem och på olika sätt förstört deras till synes lyckade liv.
Nu har någon tagit dottern till en av vännerna och hotar att avslöja sanningen om de inte betalar en lösensumma. Pengar de alla borde ha men som ingen av dem kan betala, trots att sanningen skulle kosta dem allt. Ingen annan än de fyra känner till vad som verkligen hände den där ödesdigra dagen. Vem har tagit flickan, och varför?”

På skallgångskedjan intet nytt

Det börjar med en skallgångskedja. En försvunnen dotter. Snart inleds vi i en gammal hemlighet. Ja, allt det där kan ni läsa er till i baksidestexten. Winter är en skicklig författare som snabbt drar oss in i handlingarnas centrum. Korta, välskrivna kapitel och rapp dialog. Skrev jag att han var skicklig? Intrigen konstrueras rätt snyggt och det är högt tempo mest hela tiden. Till skillnad från Grävlingen bjuds vi här på en thriller helt utan övernaturliga inslag och det funkar lika bra det.

Hemligheter och vändningar

Jag ska skriva det direkt: Jag tycker att Grävlingen är snäppet bättre. Även om det övernaturliga temat kändes som en grundidé man valde att hålla sig fast i lite väl hårt så tokgillade jag stämningen som byggdes upp. Olycksfåglar är spännande, men bygger inte upp stämningen på riktigt samma sätt. Jag tycker att Winter nyttjar det här klassiska “gamla vänner med mörk hemlighet”-temat på ett bra sätt och håller intresset upp rakt igenom. Något klassiskt får en kallsup strömt Göta Älvs-vatten och frisknar till. Dialogen känns trovärdig och karaktärerna är väl utmejslade även om de kanske inte engagerar jättemycket – men nog för att hålla intresse uppe och rullning i intrigen. Det finns en hel del små vändningar som Winter lyckas riktigt bra med och som snyggt utvecklar karaktärer och avslöjar deras hemligheter för lyssnaren/läsaren. Det finns ett överraskande mörker där man minst anar det. Slutet kommer kanske lite snabbt.

Olycksfåglar landar på 4 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *