Det här kommer göra ont, av Adam Kay

En bok med reflektioner från sjukvården, sett ur ögonen på före detta läkaren (numer stand-up-komiker) Adam Kay.

Om boken

“På nätterna får man som AT-läkare ansvaret för samtliga patienter på sjukhuset. Man styr skutan på egen hand. En skuta som är helt enorm, och står i lågor, och som man inte fått några egentliga instruktioner om hur man seglar.

När Adam Kay som nybakad läkare tillträder sin AT-tjänst i London börjar ett minst sagt utmanade yrkesliv. 97-timmarsveckor, beslut på liv och död, en ständig ström av kroppsvätskor och sämre betalt än parkeringsmätaren utanför sjukhuset. Det här kommer att göra ont består av hans dagboksanteckningar, hisnande bakom-kulisserna-vittnesmål som får läsare att ömsom skratta, ömsom gråta. Här finns hysteriskt roliga reflektioner, märkliga patientfall, hjärtskärande öden och oroväckande många främmande föremål på fel ställen.

Boken är också ett nödrop inifrån ett krisande sjukvårdssystem, och en gripande skildring av ett läkarliv som en dag blir för mycket.”

Körberg utan kör

Skådespelaren och musikern Anton Körberg ger sin röst till Det här kommer göra ont. Han har en ton och röst som passar väldigt bra till komiska texter. I längden kan jag bli lite trött på att höra den käcka stämman, men det passar bra till materialet.

Tragik, komik och kroppsvätskor

Adams beskrivningar av sina arbetsdagar, de patienter han stöter på och de objekt som emellanåt behöver plockas ut ur folks underliv leder till många skratt. Det är mycket äckelvarning (naturligtvis, när det kommer till skador och kroppsvätskor av alla sorter) så när jag satt i bilen och skulle äta lunch rattade jag fint över till julkalendern “Mordnatt råder, tyst det är i husen” för att inte behöva tappa aptiten (säger han som helst inte lyssnar på beskrivningar om kroppsvätskor till lunch men likförbaskat kan käka burgare och kolla på splatterfilm, rec. anm.).

Belyser stora problem

Mitt i alla komiska beskrivningar och hutlösa situationer beskrivs även ett djupt rotat problem med en överbelastad och underbetald grupp livräddande själar utan vilka vi andra i samhället inte skulle klara oss. Det är extremt tragiskt och leder till att jag känner mig förbannad i tid och otid. Det är även i de här lite mer seriösa delarna som boken gnistrar till. Merparten bjuder på rejält med skratt men emellanåt beskrivs riktigt tragiska, sorgliga situationer som naturligtvis följer med jobbet. Inte bara det icke-existerande privatlivet, med andra ord. Det här är underhållande och samtidigt viktigt.

Det här kommer göra ont landar på 4 av 5 pannkakor.

Ghettolegender, av Sammy Jeridi

Jeridi har tagit spänningsgenren med storm med sina böcker om Leon Jaziri. Själv har jag fullkomligt älskat de två första, så peppen på del tre har varit minst sagt stor.

Om boken

“Leon, Stockholms ghettokung, sitter på Norrtäljeanstalten dömd för ekobrott. När Prästen, en grå eminens i förorten, kräver in en gammal skuld tvingas Leon rymma för att betala tillbaka den. För man säger inte nej till Prästen.

Leon får ett sjukt uppdrag. Han ska hitta Rommels guld, som enligt ryktet ska vara gömt någonstans i Nordafrika. Till sin hjälp har han ärkefienden Jambolo Jobo. Men det finns ett problem – Jambolo har svurit att döda Leon när de hittat det legendariska naziguldet.”

Ghetto-Malmsjö

Jonas Malmsjö lånar ut rösten till Ghettolegender och precis som i tidigare böcker gör han ett fantastiskt jobb. Han är som klippt och skuren för det här, precis som i fallet med Grimwalkers böcker där rösten, tonen och allt passar så jäkla bra. A match made in Ghetto heaven.

Let’s ghetto the fuck outta here

Jag träffade Sammy när han signerade böckerna på Akademibokhandeln och bland det första han gjorde efter en välkommen bamsekram var att väsa ut frågan om var jag befann mig. “Här”, tänkte jag först och ville peka på golvet men insåg att han menade på det faktum att jag konsumerar ljudböcker som andra byter strumpor = snabbt. Med Ghettolegender förändrar han spelplanen för Leon & Co. Det är ganska vågat, men jag kan knappt summera vad jag tycker om resultatet utan att använda svordomar. För det blir så jävla rätt. Vi förflyttar oss från Stockholm och orten och ghettot och bjuds på en resa som tar oss till Nederländerna och Tunisien, bland annat. Tonen och språket är likt tidigare böcker även om innehållet går åt andra håll. Och som jag älskar det.

Leon Jaziri och jakten på den gömda skatten

För att fortsätta föregående stycke så mixar Jeridi i del tre krimgenren och tidigare Leon-stories med en mix av Indiana Jones och Da Vinci-koden. Det är en skattjakt med kniven mot strupen. Högt tempo, bitvis riktigt brutalt och våldsamt men med den typiska Jeridi-humorn som avväpnar. Vi får träffa gamla och nya vänner och man knyter ihop trådar som funnits med ända från första boken på ett riktigt snyggt sätt. Jag har tidigare anmärkt på att viktiga delar av intrigen drivs fram av rena sammanträffanden och Ghettolegender är inget undantag. Att vissa karaktärer möts på samma ställen – och i princip samma tidpunkt – kan förefalla lite väl enkelt och konstruerat för att ta historien vidare. Men faktum är att jag egentligen bara konstaterar det och gratulerar, för det funkar. Det hela spelas upp i min skalle som en riktigt fartfylld och härlig actionrulle och där brukar just dessa sammanträffanden ofta ske på samma sätt. Billigt, perhaps, men det fungerar – och med tanke på hur Jeridi knyter ihop andra delar och hur pass jäkla snillrik han är i sina vändningar så hade jag förlåtit i princip vad som. Det finns här även en långsamt växande vänskap som jag anat, och hoppats på, ända sedan bok ett – och jag älskar att ha rätt. Att sedan lyckas slänga in vad som bör klassas som skräckelement, till början till synes övernaturliga, och i slutändan få det trovärdigt och hela vägen utan att det känns överdrivet eller löjligt med tanke på seriens ursprung – Det är stort författarskap.

Das slutkläm

Min specialitet är felhörningar och de har en förmåga att förgylla mina dagar. I fallet Ghettolegender talar det ganska mycket om hur pass oväntade vändningar Jeridi leker med och här handlar det om en passage där gänget håller på att åka fast i en poliskontroll i Tunisien. En av karaktärerna säger: “Ta fram våra pass.”

Vad jag hör är dock “Ta fram Rapace.”, vilket genast får mig att undra på vilket sätt gänget ska undkomma poliskontroll genom att använda det slitna tricket att dra fram Ola Rapace. Ska dom maskera sig med Rapace-masker, har dom en uppblåsbar Rapace-kopia i handskfacket? Frågorna hinner hopa sig innan jag inser att jag hört fel.

Lite babbligt blev det här, för det ursäktar jag på förhud. Eller förhand. Ghettolegender är en rakt igenom spännande, underhållande, smart, våldsam och underbar tredje del. Jag älskar det här och älskar Jeridis förmåga och vilja att förnya sig själv och såväl genren som sin egen serie genom att våga gå en annorlunda väg. Fuck, vad härligt.

En ny Ghetto-fullträff. 5 av 5 pannkakor.

Sponsratinlägg i samarbete med Favi.se

Ny inredning till vintern

Nu har första advent varit och man har plockat upp adventsljusstarna och julstjärnorna. Många har också tagit fram tomtarna och kansnke till och med pyntat granen. Visst får man också lust att göra om lite hemma. Att få det mysigare. Kanske byta lite kuddöverdrag och byta ut någon matta. Så lite kan göra så mycket.

Varje år när man plockar fram julpyntet så känner man för att köpa mer pynt. Kanske byta ut färgerna på kulorna i granen. Vår generation är så vill vill gärna ändra om och byta ut. Våra föräldrar däremot, de har samma julkulor som när vi var små. Det skulle inte förvåna mig om det sitter någon gammal hemmagjord smällkaramell i granen hos den äldre generationen. Ni vet, en som är gjorda för tretti år på dagis. Det är också lite rörande, men inte alltid så snyggt.

Det är viktigt att trivas hemma. För att trivas vill man ha det fint. Det är olika från person till person vad man tycker är fint, men inredningen gör mycket för humöret. Om du har fint hemma så vill du också vara hemma mer. Mitt hem är min borg, så ska det kännas hemma hos dig själv.

Julen är en högtid då du faktiskt får ändra ditt hem för en kortare tid. Då ska man slå på stort! Ha mycket julsaker. Tomtar, pepparkakor, ljusstakar och såklart granen. Nu finns det så mycket pynt till granen och det är så kul att få göra granen fin. Den lyser upp hela rummet och mysfaktorn går i taket.

Efter jul och nyår ska allt bort och då blir det tomt. Passa på att ta den tiden till att göra om hemma. Fundera på hur du verkligen vill ha det. Vad det är du faktiskt vill ändra på. Iband kan det vara någonting litet som gör stor skillnad.