Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Recension: Kodnamn Styx

Kodnamn Styx, av Mikael Ressem

Ressem har gjort sig rejält omtyckt med sin bokserie om ambulanssjuksköterskan Erik Sandström. Jag har endast lyssnat på “Bödeln i Prag”, som inte imponerade jättestort utöver att den bitvis var ganska underhållande, men jag har lovat mig själv att ta serien från början vid tillfälle. Kodnamn Styx är första delen i en ny spänningsserie.

Om boken

“Militären har elitförbanden. Polisen har den nationella insatsstyrkan. Sjukvården har saknat en motsvarighet. Tills nu.
När traumaläkaren KG får ett samtal från Sveriges inrikesminister ställs allt på sin spets. En hemlig grupp vid namn Styx hotar med att attackera Sverige som nation.
KG får uppdraget att sätta ihop en ny specialistgrupp som kan leda sjukvårdsinsatsen på plats vid eventuella dåd.
Udda karaktärer med stökiga livsöden handplockas till sjukvårdens nationella insatsgrupp – under ledning av KG. Men de hinner knappt inleda samarbetet förrän det första terrordådet sker.
När en minister kidnappas blir det tydligt att den grupp som ligger bakom attackerna inte skyr några som helst medel.”

 

Malmsjö Granberg

Sandström-serien är inläst av suveräna Fredde Granberg, men här har man valt att gå på ett annat säkert kort i form av Jonas Malmsjö. Han gör det bra, men jag upplever att det bitvis låter lite monotont. Bra, men långt ifrån bästa inläsningen.

 

Styxa mig hit och styxa mig dit

Jag gillar grundidén bakom Kodnamn Styx och det är ganska hög fart i princip hela tiden, vilket alltid är trevligt. Det känns lite som en blandning av Lars Wilderängs politiska thrillers och Nils-Petter Löfs Kärnpartiet. Kanske mer av den senare, då det generellt är mer fart och mindre tjatig militärsnack som i Wilderängs böcker. Det märks att det är första delen i en ny serie då en del tid går åt till att samla ihop och introducera oss för gruppen med särskild kompetens som KG får i uppdrag att sätta ihop. Inga problem i sig, då det inte direkt sinkar farten, men vissa av karaktärerna får åtminstone i denna bok väldigt lite spelrum. De vars bakgrunder vi får ta del av redan här tycker jag lyckas göras någorlunda intressanta om än många av karaktärerna som fladdrar förbi är ganska endimensionella och opersonliga. Kanske lite som man förväntar sig av en actionrulle, vilket detta skulle passa bra som.

 

Intressant, men halvfärdigt

Det låter hårt, men det är en känsla som tyvärr följer med mig genom stora delar av boken. Intrigen är väl genomtänkt och håller hela vägen, spänningen är allt som oftast hög, men det känns halvfärdigt. Lite som att man fått ta del av vad som egentligen borde ha varit ett utkast och långt ifrån ett färdigt manus. Det haglar av upprepningar, övertydligheter och annat som inte borde ha kunnat passera både redaktör och korrekturläsare. Ja. Återigen, jag vet att det låter hårt, men det tar emellanåt udden av chansen att leva sig in i berättelsen när exempelvis karaktärers namn upprepas varannan sekund eller olika varianter av “han såg på henne/de såg på varandra” förekommer fem-sex gånger inom loppet av en minut under pågående dialogscen. Jag brukar inte störa mig på enstaka saker, främst då jag själv är författare, men här finns det strösslat genom hela boken. En hårdare korrekturrunda eller nya redaktörsögon och det här hade kunnat tightas till och blivit riktigt nervigt och snyggt. Nu är det dock fortfarande underhållande och ganska spännande.

 

Kodnamn Styx landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar

Till startsidan