Recension: Jag drömmer om ett mord hemma

Jag drömmer om ett mord hemma, av Sofia Rutbäck Eriksson och Mattias Boström

Så var det dags att för sjätte gången på ett år (!) återse Katarina Zapp och hennes vänner.

Om boken

“Efter flera veckors påtvingad stillhet får Katarina Zapp äntligen sätta tänderna i nästa uppdrag – det mest klassiska av alla klassiska uppdrag för privatdetektiver: en kvinna som behöver hjälp med att skugga den otrogne maken. Så trots sjukvårdens uppmaningar att Katarina bör återhämta sig från sin skada i lugn och ro, kastar hon sig över uppgiften samtidigt som hon hjälper vännerna på Malmudden med deras överentusiastiska högtidsförberedelser. Men när otrohetshistorien tar en drastisk vändning åt det mordiska hållet blir ingen mer nöjd än Luleås mesta, bästa och enda privatdetektiv.”

 

Jelineks Återkomst

Återigen är det Ellen Jelinek som ger röst åt Katarinas händelserika liv. Och återigen har jag inte att klaga på. Hon är som klippt och skuren för den här bokserien och jag kan faktiskt inte komma på någon annan kvinnlig uppläsare vars röst hade passat bättre. ‘Nuff said.

 

Mord, otrohet och förstorade läppar

I denna sjätte del får Zapp ett nytt uppdrag att leka med. Det verkar vara ett vanligt, tråkigt otrohetsuppdrag men utvecklas längs vägen till något helt annat. Den trodde otrogna makens arbete på en skönhetsklinik kanske har något med saken att göra, men vem är den mystiska kvinnan Katarina ser honom med? Frågorna hopar sig och mitt i allt detta har fröken Zapp rejäla problem med ryggen som måste snöras åt av en korsett för att hon inte ska gå av på mitten. Typ så. Tillbaka är den skojfriska stämningen och skämten och ordvitsarna haglar. Med andra ord: Det är riktigt härligt. Jag skrattar till ibland men ler ganska mycket hela tiden, för det är en mysig berättelse.

 

Papphammar Zapp

Jag har skrivit det förr; Jag kan inte sluta dra liknelser mellan Papphammar och Zapp & Co för det är väldigt mycket litterär lyteskomik över det. Och jag gillar det. Avväpnande och kul och deckarduon pendlar mellan att framstå som nästan hopplöst naiva och dumma för att faktiskt slå huvudet på spiken. Av den här anledningen är det alltid lika underhållande att följa intrigen för att se hur i hela helvetets alla kval de ska lyckas lösa det aktuella fallet. Det är mindre allvar i den här delen än i förra, men det gör inget, för det är i humorn och det mysiga som roten till Zapp-böckerna ligger. Det flyger även lite fjärilar i magen på både Greta och Katarina och såväl deras relation till varandra som till potentiella kärleksintressen gör det lite extra gemytligt. Och så får vi en målande och i min värld extremt trolig förklaring till varför de gamla grekerna dog ut. Alla dessa lössläppta dingel-donglar. Nu ser jag fram emot nästa del. Och nästa. Och nästa. Och nästa års julkalender.

Jag drömmer om ett mord hemma landar på 4 av 5 pannkakor.