Där jag kommer ifrån, av Dragomir Mrsic och Theodor Lundgren
Skådespelaren och ultratestosteronrösten Drago “Gago” Mrsics biografi har blivit omtalad och är även nominerad i Storytel Awards 2022.
Om boken
“Skådespelaren Dragomir ”Gago” Mrsics självbiografi är en naken berättelse om en dramatisk livsresa. Om fattigdom, kriminalitet och om att leva med rädslan som följeslagare, men också om att bryta destruktiva mönster och att hitta ljuspunkter och möjligheter när det är som mörkast. Som liten lämnar Dragomir Jugoslavien tillsammans med sin familj för att söka ett bättre liv i Stockholmsförorten Fittja. Där dras han in i kriminalitet, då ingen annan väg verkar möjlig. Med öppenhet och stor berättarglädje redogör han för en hisnande resa med toppar och dalar – om hur tiden i fängelse efter ett omtalat bankrån blir vändpunkten för honom, och om livet som skådespelare i det absoluta toppskiktet.”
Gagos gaggiga gubbröra
Nej, ta inte rubriken på allvar. Det är inte gaggigt. Jag kunde bara inte hålla fingrarna i styr. Dragomir läser själv upp sin biografi och vad passar bättre än när det berättas av personen som upplevt allt? Jag kan ibland tycka att det märks ganska tydligt på sättet han läser vilka delar som “improviserats” mer av medförfattaren. Inte för att det gör nåt. Dragomir “Gago” har en väldigt karakteristisk röst (vilket alla som sett honom i mer än två sekunder i en film eller tv-serie vet) och det är ganska underhållande att lyssna till. Om man tycker att Stefan Sauk låter macho och som om han pumpar sig med testosteron innan varje inläsning så framstår han närmast som en jollrande bebis i jämförelse med “Gago”. Behöver man en testo-boost så tror jag ärligt att det är mer effektivt att lyssna till den här boken än att käka piller (disclosure: mina medicinska råd står inte över din dietist, doktor eller andra testosteronspecialiser). Jag gillar det i allafall.
Robber, actor, father, fighter
Gago tar oss med på resan från barndomens Jugoslavien till Sverige. Hård uppväxt leder till kriminell karriär leder till tränare i MMA och vidare till skådiskarriär. Ja, Gagos resa är en framgångssaga, och en intressant sådan. Som alltid med berättelser om människor som kommit från hårda bakgrunder och “rest sig” från ett kriminellt förflutet blir jag nyfiken. Hur mycket kan man egentligen skylla sina forna synder på samhälle, utanförskap, hård uppväxt och så vidare och hur mycket handlar om egen skalle, moral – och så vidare? Lätt för mig att säga. Min kriminella bana påbörjades när jag började snatta godis vid åtta års ålder. Åkte fast som typ nioåring. Fortsatte som värsta gangstern ett tag ändå. Jag hade mina crime primes i åldern 8-11 men sen blev jag ganska laglydig fram tills FBI skickade brev till föräldrarna runt 2006 och berättade att jag laddat ned Monty Python and the Holy Grail helt förbjudet.
Framgång heter success in english
Gagos framgånssaga är snygg. Han har spelat i flera filmer och tv-serier. En mindre roll i suveräna Tom Cruise-sci-fi-filmen Edge of tomorrow, men störst avtryck på mig har han gjort som huvudroll i serien “Alex” (please Jebus, ge oss en säsong 3,4,5,6!). Vid första anblick kan jag tycka att han spelar “sig själv” på film, för att inse att det är mycket mer än så. På samma sätt är det i biografin. Det är mycket Gago, men djupare än så. Snyggt! Det här är en snubbe jag vill lära känna, lite larger than life. En mycket intressant och välskriven biografi. Vissa tidshopp kan te sig något förvirrande dock men förtar inte helheten på något sätt.