Mannen som försvann, av Tony Fischier
Tony Fischiers hårdkokta debut har gjort stor succé som ljudbok med nära på 11 000 betyg sedan den släpptes i maj 2021 – Jäkligt imponerande!
Om boken
“Bokhandelsbiträdet Hans Arnesson räddar en fyraårig flicka från att drunkna i Hamnkanalen. Kort därpå hittas han knivhuggen till döds i sitt eget hem.
Kriminalkommissarie Niklas Ragnvik och hans kollegor vid Göteborgspolisen utreder fallet som visar sig vara fullt av frågetecken. Vem var egentligen Hans Arnesson?
Finns det en koppling till ”Kilroy” – den skugglike seriemördare som tidigare härjade i trakten och tömde sina offer på blod?
Och vad har hänt med Ragnviks syster Viveca? Hon är spårlöst försvunnen sedan arton år, men plötsligt hittar Ragnvik tecken på internet som tyder på att hon fortfarande kan vara vid liv.”
Malmsjö morrar
Veteranen Malmsjö är tillbaka. Jag ska vara ärlig och säga att jag i slutet av förra året började bli lite less då jag lyssnat på så fruktansvärt många Malmsjö-inläsningar att jag nästan började höra honom som inläsare av mina egna tankar. Här lyckas han turligt med en av sina hittills bästa prestationer!
Kilroy Travel
Vi slängs in i ett mordmysterium som involverar både gamla och nya synder. Det är förbaskat välskrivet och en ganska komplicerad intrig som byggs upp. Jag tycker att den känns smart upplagd (även om jag blev redigt trött på att den rutinerade utredaren inte anade oråd eller gjorde DEN kopplingen snabbare, no spoilers – men alla kan ha otur när de tänker!). Det är ganska rått, bitvis. Dialogen känns naturlig och flyter på riktigt bra.
Length matters
Men det tar ett tag innan jag verkligen dras in. Karaktärerna växer långsamt och har framåt slutet av boken blivit riktigt intressanta och gör att man ser fram emot uppföljaren. Detsamma gäller egentligen intrigen men det här är högst personligt – och det märks inte minst på de oerhört höga (Grattis!) betyg som boken generellt fått. För egen del tycker jag att det bitvis blir lite långdraget och hade lätt kunnat kortas ned något här och där. Det i kombination med att jag ganska lätt tappar fokus när det rör sig om deckare, för även om Mannen som försvann är förbaskat välskriven och annat beskrivet längre upp så tycker jag inte att den sticker ut särskilt. Inte till en början. Här bör även tilläggas att jag är ganska redigt less på intriger med kvinnor som våldtas, torteras och mördas bestialiskt men där har jag bara mig själv att skylla – ty den delen av intrigen var jag väl medveten om. Bör dock tilläggs att även om det är ganska rått och våldsamt så tycker jag att författaren lyckas beskriva mycket utan att det blir för spekulativt. Men det är när Fischier börjar dra åt skruvarna och jag börjar känna mer för karaktärerna som han verkligen visar vilken författare han är. Sista fjärdedelen är riktigt jäkla bra och bjuder bitvis på mer pulshöjande spänning än många genresyskon. En imponerande debut!
Jag ser fram emot nästa del om Niklas Ragnvik.