Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Recension: Krigsvindar

Krigsvindar, av Leffe Grimwalker & Alex Storm

Till Alex Storm del 5 bryter Grimwalker och Öhrlund samarbetet som spänt över de första fyra böckerna och in träder istället – Alex Storm. The huvudkaraktär himself. Sug på den ni!

Om boken

“Det som började med ett parti poker skulle ta Alex Storm, en bilhandlare från Stockholm, till triadernas Hongkong. Men vägen han färdas på kantas av tusen sorger och ond bråd död.

Alex Storm, som klippt banden till exfrun Jessica och Sverige, befinner sig i Hongkong med Lily Rose. Efter att Alex halvbror Peter Bao blivit kidnappad av kinesisk säkerhetstjänst är Alex Storm triadens nya drakhuvud i Hongkong. Men i samma stund han intar sin tron förklarar de andra triaderna krig mot honom. Samtidigt återvänder Peter Bao till staden för att inleda en politisk karriär, nu som chefsminister och Beijings marionett. Peter Bao, som knappast tänker låta sig styras av den kinesiska regimen, smider egna planer för sin svenska halvbror Alex.”

 

Malmsjö på kinesiska

Nä. Han läser ju faktiskt på svenska och utan fejkad brytning, na? Jag har ju tidigare i någon recension skrivit att jag fått en liten för stor dos Malmsjö på sista tiden, men det är ju också så att Storm-serien och Malmsjö är i perfekt symbios. Det är sånt här (lika Jeridis Ghetto-serie) Jonas föräldrar producerade honom för att läsa in. Simple as that.

 

Från storm till krigsvind

Det är knappast någon hemlighet att Grimwalker är en av mina favoriter. Är jag en stalker? Nej. Han bor alldeles för långt bort för det och jag är alldeles för lat. De tidigare delarna av Storm-serien har bjudit på action och spänning i 280 km/h. Jag har rosat dem för fart, språk och kreativitet men även risat för exempelvis en del som kändes mest som en transportsträcka (och likförbaskat var en bra bok). Nog om det.  För egen del tycker jag faktiskt att Krigsvindar står sig som en av de starkaste böckerna hittills.

 

Kill fans, not darlings

Nu ska det, utöver fler böcker i Storm-eposet, tydligen bli spin-offer och annat baserat på andra karaktärer och det är trevligt. Jag uppskattar faktiskt femte bokens fokus (skriver inte mer än så för att spoila). I vanlig ordning är karaktärerna riktigt härliga, dialogen är rapp och våldet är välkoreograferat. Ska jag ha en invändning så är det att sexet kan bli lite tjatigt. Samtidigt fyller det sin funktion och består inte heller av utdragna knullfasoner på fyra sidor, men jag måste väl få gnälla på nåt? Vi introduceras till nya spännande karaktärer (och en specifik karaktär kan inte nämnas utan att jag genast ser Kristofter Kamiyasu framför mig, så filmversionen är redan klar). Det blir även lite mer djupdykning i Alex och Lilys relation som är både intressant och underhållande att följa. Detsamma gäller Peter Baos stormiga (pun intended) liv. Grimwalker fortsätter sin nyligen myntade tradition med att ha ihjäl ett hängivet fan och det blev fan inte jag den här gången heller, men snyggt var det! Rest in peace, konsul. Krigsvindar är riktigt spännande, bjuder på en hel del nya vändningar, ett stänk Crying game och en sjuhelvetes twist. Impressive! Nu ser jag verkligen fram emot mer av Storm… och Bonde!

En författare är ingenting utan sin uppblåsbara flamingo.

Krigsvindar landar på 5 av 5 pannakakor*

*recensenten har inte på något sätt hotats eller utsatts för water-boarding för att sätta betyget.

 

 

Lämna ett svar