Skiftet, av Kenneth Filipsson
Jag hade på känn att Skiftet skulle vara något väldigt annorlunda. Så rätt jag hade!
Om boken
“Skiftet är en thriller som förändrar din syn på världen. Och på dig själv!
Mellan ramberättelsens Svalbard, Sydeuropa och Cambridge – mot fonden av ett storpolitiskt drama – får vi i en parallellhandling vara med på en föreläsning som huvudpersonen bevistar: om kvantfysik.
En kedja av händelser följer på föreläsningen, där huvudpersonen utmanas både emotionellt, intellektuellt och existentiellt. Hotfulla intressegrupperingar mobiliseras, starka motsättningar äger rum och blottar en krackelerande naturvetenskap där frågorna ställs på sin spets om det mänskliga medvetandes natur.
Ämnet kvantfysik som ofta uppfattas som både svårt och otillgängligt presenteras här i thrillerns format, på ett nytt sätt och med en på vetenskaplig grund frambrytande ny förklaringsmodell – greppbar för var och en som är beredd att öppna sina sinnen och pröva sin föreställningsvärld i grunden.”
Roosmann leder oss fram
Veteranen Roosmann får äran att läsa in Skiftet och det är ett tryggt och bra val. Han sköter sig i vanlig ordning riktigt bra med sin lugna, härliga stämma!
Kvantfysthriller
Som jag skrev hööögre upp så är Skiftet något väldigt annorlunda. Svårt att sätta fingret på. Det doftar lite Dan Brown fast utan snabbmats-Hollywood. Lite Interstellar, eller Christopher Nolan överlag. Och lite Arrival. För att dra fler filmreferenser än litterära som den filmnörd jag är. Är det positivt? Ja. Eller både och. Skiftet börjar riktigt intressant och dra in mig snabbt. Anledningen? Dels för att den, utan att bli alltför tjatig, är väldigt annorlunda och dels för att Skiftet är en förbaskat välskriven bok. Ska vi upprepa det sista? Ja. Skiftet är förbaskat välskriven. Och smart. Eller framstår åtminstone som smart för en som inte kan kvantfysik och annat därtill.
Du verkar smart, men är du spännande?
Som jag skrev tidigare så lyckas Skiftet snabbt dra in mig. Jag blir intresserad. Det är en blandning av allt det oförutsägbara, mina referenser till filmer den påminner om och (nu börjar jag bli tjatig på allvar) det faktum att den är väldigt välskriven. Men någonstans händer något. Det som kunnat bli en riktigt spännande berättelse står liksom i startgropen och det gnistrar till titt som tätt, men någonstans blir det för invecklat. Inte bara på så vis att jag inte är kvantfysiker. Man kliver helt enkelt av motorcykeln för att förklara dess beståndsdelar istället för att gasa på. Jag menar inte att jag behöver full fart hela tiden, men Skiftet tillbringar väldigt mycket tid med att försöka förklara sig på bekostnad av spänning och det är ganska genomgående. Ändå håller jag intresset uppe mer eller mindre rakt igenom. Tack vare tidigare nämnade höga kvalité.