1883, säsong 1 (Paramount +)
Jag ÄLSKAR Yellowstone. Helt klart en av de bästa serier mina ögon skådat under de senaste åren. Jag var något skeptisk när jag fick höra om spin-off-serien 1883 som skulle följa familjen Duttons ursprung.
Om serien
“1883 skildrar familjen Duttons resa västerut mot ett bättre liv i Amerikas sista otämjda bastion, Montana. Det är en stark skildring av den amerikanska expansionen och ett porträtt av en familj som flyr från fattigdom på jakt efter en bättre framtid. ”
Modern western
Taylor Sheridan står bakom både 1883 och Yellowstone (och för den uppmärksamme dyker han även upp som skådespelare i båda) och jag kan bara säga: Cowboyhatten av. Sheridan trollbinder på ett sätt som få andra. Karaktärerna i 1883 är mästerligt spelade i samtliga fall. Sam Elliot, äkta markana Faith Hill och Tim McGraw men mest av alla sticker Isabel May ut i rollen som dottern Elsa. Det är hennes berättarröst vi får följa. Till en början tycker jag att det greppet känns lite enkelt, kanske trist, men det växer snabbt på mig.
Bultande känslor
1883 är överfull med känslor, som en krutdurk nära explosion. Även de avsnitt som är något långsamma vägs upp av realism, välskriven dialog och fantastiska skådespelarprestationer. När det väl blir good ol’ western är det spännande och snyggt men författare och regissörer vet verkligen hur man ska göra för att påverka den här lillgamla jävel känslomässigt. Utan att spoila så finns det en specifik händelse som någonstans är väntad men ändå så jävla hjärteskärande att jag inte kan hålla tillbaka tårarna. Faktum är att jag vill böla på samma sätt som när jag såg jättemyran dödas av jätteskorpionen i “Älskling, jag krympte barnen” när jag var runt sju. Detta tack vare uppbyggnad och vackert utmejslade karaktärer som får oss att känna. Förstår ni att jag gillar det här eller behöver jag vara övertydlig? 1883 är en av de absolut bästa serier jag sett på år och dagar.