All of us are dead (säsong 1, Netflix)
Netflix har under åren överraskat oss med vad som bäst kan beskrivas som en påse Gott & Blandat med egenproducerade tv-serier och filmer. All of us are dead är det senaste tillskottet – en sydkoreansk dystopi, eller rent ut sagt – en zombieserie.
Om serien
“Ett nytt zombievirus sprids på en skola och eleverna måste slåss för att ta sig ut – eller bli smittade. Titta så mycket du vill. De levande döda tar över i denna fängslande zombiethriller som bygger på en populär webbserie med samma namn.”
School’s out forever
Sydkorea har ända sedan tonåren varit ett favoritland vad gäller filmproduktion. Oldboy, A bittersweet life, The host – Listan kan göras lång. Att jämföra All of us are dead med en film är enkelt – den påminner starkt om populära Train to Busan som kom för några år sedan (uppföljaren Peninsula glömmer jag dock gärna). Huvudsakligen följer vi överlevarna på skolan i denna första säsong på tolv avsnitt, men vi får även följa situationen i staden utanför och det är jag tacksam över. Det kan nämligen bli lite småtjatigt att vistas i skolmiljöerna men här kommer en uppmaning: De första avsnitten pendlar något mellan intressant, spännande och småtjatigt. Men det tar sig. Serien blir bättre och bättre, även om vissa tjatiga moment återkommer. Något serien lyckas bra med är dock pulshöjning vid konfrontationer som känns omöjliga där koreografi spelar en viktig roll och utförs riktigt snyggt.
K-drama
Det förekommer en del så kallat “k-drama” och det kanske är något vi västerlänningar inte riktigt tagit till oss. Jag upplever ofta samma sak i japanska produktioner. Känslomässiga stunder känns extremt överspelade och överdrivna. Jag har trots stort filmintresse inte gjort någon djupdykning i ämnet men kan konstatera att det är ett återkommande tema i många produktioner. Jag ska vara ärligt och säga att karaktärerna i All of us are dead kanske inte påverkar mig nämnvärt. Det är främst framåt säsongens avslutande avsnitt som jag knutit an någorlunda till vissa av dem, och visst finns det känslosamma inslag, men det blir kanske lite väl många karaktärer och väl mycket upprepning för att det verkligen ska gro. Nu kanske jag låter negativ, men faktum är att jag på det stora hela gillade den här första säsongen. När det blir spännande så blir det RIKTIGT spännande, koreografin och hopplösheten som följer med konfrontationer i skolans korridorer eller ute på gatorna i staden är påtaglig. Och riktigt snygg. Jag kan möjligen tycka att det blir aningen långdraget kontra relativt tunn intrig och tappar emellanåt fokus. Men det ska bli kul att se vad man gör av en andra säsong!