Uppdrag Hail Mary – Ensam i rymden, av Andy Weir
Weir följer upp succén med The Martian med ett nytt rymdäventyr!
Om boken
“Andy Weirs nya sci-fi-klassiker är en Dan Brown i rymden. En smart och dystopisk rymdskildring för alla som älskade Interstellar.
Ryland Grace är ensam överlevande på det sista desperata uppdraget att försöka rädda jorden. Om han misslyckas innebär det slutet för mänskligheten.
Men det vet inte Ryland. Han vet varken vad han heter, vem han är eller var han befinner sig. Det enda Ryland vet är att han sovit länge, som i åratal, och att han just vaknat, miljontals mil hemifrån med endast två döda astronauter till sällskap.
UPPDRAG HAIL MARY ensam i rymden handlar, precis som The Martian, om en övergiven hjälte i rymden. Med samma underfundiga humor och nördiga jargong får läsaren följa hur Ryland, likt ett mysterium inuti mysteriet-pussel löser frågan om vem han är och hur han ska kunna rädda mänskligheten och vem, eller kanske snarare vad, det är som kommit till hans undsättning
ANDY WEIR är rymdnörden som fick sitt första programmerarjobb vid femton års ålder. Och som gick raka vägen upp till en första placering på New York Times-bästsäljarlista med sin debutroman. Nu är han tillbaka med ännu ett rymdepos som kommer att stanna kvar i våra medvetanden under en lång tid.”
I rymden kan Björn Bengtsson höra dig skrika
Jag gillar verkligen Björn Bengtsson. Både som skådespelare (senast aktuell i Netflix-serien Den osannolika mördaren och nu i nya Lust). Han har bland annat läst in Lars Wernströms böcker Allt du gör och Gården på ett mästerligt sätt och här är han som klippt och skuren för den blandning av spänning, tragik och komik vi får flyta med på i noll gravitation.
Bit dig igenom mitt pansar
Okej. Jag älskar The Martian. Filmen, alltså. Men jag har inte läst eller lyssnat på boken, även om jag haft det i tankarna, men av nån anledning känner jag mig mindre manad till det när jag redan sett filmatiseringen (även om jag vet att det alltid skiljer sig kopiöst mellan dessa två format). Det ska också tilläggas att jag inte är överdrivet förtjust i sci-fi. Inte när det kommer till litteratur. Filmer om rymden ser jag dock ofta med stor behållning. Dubbelmoralist, javisst. Och jag ska erkänna att det tar ett bra jäkla tag innan Hail Mary greppar tag i mig. Inledande fyra-fem timmar är det som håller mitt intresse uppe dels den underfundiga humorn och det faktum att Weir skriver både jäkligt bra och förbaskat smart. Även om jag inte vet hur realistiska hans teorier och beskrivningar är så skriver han på ett sätt som får mig att köpa vad som helst. Nästan. Ändå är jag ärligt talat nära på att ge upp för att intrigen inte greppar tag i mig. Meeen (I smell a cliffhanger. Or is it a fart?)
Weir science
Meeen så händer något. Weir trycker på rätt knappar, rymdskeppet går åt rätt håll och vi får träffa Flinta och allt ändras. Plötsligt är jag såld. Såld på interaktion, såld på det gemensamma ödet och arters överlevnad. Men kanske främst såld på hur smart allt framstår och hur mycket jag uppskattar Weirs fantastiska humor (han ÄR roligare än jag emellanåt tror att jag är). Här går han alltså från att nästan förlora mig som lyssnare/läsare till att greppa tag om mina hängslen för att inte låta mig fara ut ensam i rymden. Mästerligt.